Citat:
Perfectionism visar sig huvudsakligen på två sätt:
- som en oförmåga att slutföra saker. Istället ändrar man ständigt på detaljer pga av påstådda fel.
- som ständig självkritik.
Båda är grundade i fruktan för kritik från andra. Det har inget att göra med, som den som lider av sjukdomet påstår eller tror, att h*n har högre standarder eller är bättre på någonting. Fenomenet är oberoende av den faktiska kvaliteten ifråga men högst beroende på osjälvsäkerhetsgrad. Självkritiken har förebyggande syfte: man tror att om man själv framför kritik innan andra kan göra det, då förstår alla att produkten ifråga inte avspeglar mans egentliga förmågor. Det är emellertid oftast helt omedvetet.
Perfektionister är ett helvete att arbeta med eftersom de för det mesta inte förstår att det mesta de klagar om och omarbetar är inbillning, att omarbetningen för det mesta inte gör saker bättre, och att de inte har högre standarder eller bättre förmågor än andra. De är inte sällan också narsissister.
Perfectionism är ett beteende, ett syndrom faktiskt.
Prestationsångest i de flesta sammanhang kallas för performance anxiety. Den är en känsla, en fruktan eller oro för att man kanske inte kommer att räcka till ett krävande uppdrag. Känslan är förhållandevis normal men kan bli hämmande om den blir för stark.
Den har också en specifik användning när man talar om sexuella sammanhang. För några kan det vara det första man tänker på när man hör performance anxiety, men det är inte den enda betydelsen.
Däremot kallas ångest om egentliga framföranden oftast för stage fright. Ett framförande är mycket riktigt en performance, men performance anxiety syftar på ett annat sinne av ordet performance, nämligen prestation. Det är närmare sinnet man ser i termer av typ high-performance engines.
