Citat:
Ursprungligen postat av
Palle.Kuling
... Vilka ljud/ljudkombinationer (vilken är den tekniska termen?) som återfinns i engelska har svenskar ofta svårt att artikulera? ...
Termen är nog närmast »fonem« ‘minsta betydelseskiljande språkljudsenhet’. Det engelska uttalet av “phoneme” är klart beskedligt, men engelskan har betoning på första stavelsen.
Den goda nyheten: Det finns diverse engelska ordböcker med inspelat uttal. Det kan löna sig att lära sig läsa så kallad IPA-notation.
Ref.
http://www.thefreedictionary.com/change — uttal IPA /tʃeɪndʒ/
Personligen har jag svårigheter att frambringa tonande s-ljud /z/ på rätt ställe. Å andra sidan är engelskspråkiga så vana vid det att svenskar inte skiljer ut sig. Fransmännen som kan prestera /z/ kanske inte är så duktiga på läspljud.
Beroende på egen dialekt kan de engelska r-ljuden vålla mer eller mindre problem, men läraren i skolan ger sig nog inte förrän eleven kan uttala engelska r-ljud. Så det kan väl »alla« från svenska skolan.
Ytterligare har vi förstås betoningen. Vissa verb och substantiv i engelskan har olika betoning, trots att stavningen är lika. Säsongens blomma “azalea” /əˈzeɪlyə/ har betoning på andra stavelsen (inte tredje). Och tonande z.
Den dåliga nyheten är att engelska skriftspråket avviker så starkt från de olika ordens uttal. En av mina fadäser var när jag förväxlade “sewer" /ˈsuər/ (avloppsledning) med “sewer” /ˈsoʊər/ (sömmerska). Stavas lika men ska uttalas olika.