Citat:
Ursprungligen postat av Ostninjan
Tack Sajberroesten och Salgoud!
Läst igenom era kommentarer och tycker det är jättekul att ni försöker hjälpa mig samtidigt som ni för en trevlig diskussion med varandra.
Men vad jag kunde urskilja från era svar var att "Paves the way vs Paves way" handlar att Paves way kan låta mer som något dramatiskt/nyhetesrubriksaktigt?
Själv kan jag engelska dugligt, men inte i närheten av vad ni kan åstadkomma, så skulle vara roligt ifall ni kunde enas eller skriva ungefär vad de 2 olika meningarna får för innebörd?
Mvh
Har funderat mycket på det och får böja mig åt Sajberroesten. Med
the är bättre.
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Om man aspirerar till Nabokovs - eller Conrads - nivå ska man framför allt se till att tidigt skaffa sig en lojal förlagsredaktör med god språkkänsla som tvättar bort sånt som uppfattas som rena misstag innan manusen kommer i tryck.
Man har helt enkelt inte som utlänning tillräcklig känsla för vilka normbrott som funkar eller inte för att konsekvent kunna bryta mot normerna utan hjälp. Det kunde inte Nabokov eller Conrad heller, och då kan knappast någon annan det.
Jag tycker det där är oerhört småsint och jag tror inte det stämmer. Självklart gör man många misstag som utlänning, men dessa minskar med tid och träning. Visst finns det fel som är vanligare bland utlänning (och som ofta delas av folk med samma modersmål) men det finns även massvis med fel som är vanliga bland modersmålstalare. Man kan då göra det oerhört lätt för sig och säga att om något är vidsprett nog bland modersmålstalare så blir det accepterat och därmed inte fel, men det argumentet tror jag både du och jag ställer oss frågande till. Vidare är det inte applicerbart i många fall - ett oerhört vanligt fenomen jag har märkt bland britter är att de har svårt för there/their/they're. Detta är vanligare bland de med lägre utbildning, och jag är inte dummare än att jag förstår att det i många fall handlar om lathet, men genom min erfarenhet som proofreader har jag sett det även i akademiska sammanhang.
Jag håller med om att medvetna normbrott kan uppfattas som misstag av en modersmålstalare, men i en kontext där detta omgärdas av perfekt engelska (eller vilket språk det nu handlar om) skulle då inte jag höja på ögonbrynen mer än om skribenten var modersmålstalare. Känsla för språket föds ur dess användande; en hunrig utländsk läsare/skrivare/talare med stort språkintresse har därmed, i mina ögon, god chanser att uppnå betydligt bättre språkkänsla än en lat (läs: ordinär) modersmålstalare. Hurvida det sen är möjligt att uppnå samma höjder som en lika språkintresserad modersmålstalare låter jag vara osagt; förmodligen är det nästintill omöjligt, men då är vi uppe i en nivå är där diskussionen blir irrelevant.
Om jag får lov att ge ett exempel från egen erfarenhet, utan att försöka låta skrytsam, så har jag ofta märkt ovanstående tendens. Jag har studerat ett socialvetenskapligt ämne under 4 år i på ett Skottskt universitet, vilket har medfört att jag har läst tusentals sidor av akademiska texter och skrivit hundratals. Vid sidan av detta älskar jag att läsa och har ivrigt slukat gud vet hur många böcker, dessutom har jag frilansat som spökskrivare åt ett tjugotal websidor, samt ägnat mig åt korrekturläsning av (främst) akademiska texter. Kort och gott spenderar jag betydligt mer tid i ordens och textens värld än gemene modersmålstalare. Resultatet är att jag ofta ombeds se över texter skrivna av modersmålstalare, samt konstant blir ansvarig för att skriva sammangrupparbeten, osv.