Citat:
Ursprungligen postat av jumpcut
Jag diskuterade det där samt "intransitive r" eller vad de heter (the sofa, the sofar is) med en britt för ett tag sedan, och han hävdade att det bara gällde vissa ord tillsammans med exempel på ord där r:et inte försvinner. Jag har tyvärr glömt exemplen han gav mig, men är det något du känner igen?
Intrusive r är ett fonetiskt fenomen som är "valfritt" inom RP-normen - dvs RP-talare behöver inte använda det, men det blir inte mindre RP om man gör det. Jag tycker egentligen att det är ganska fånigt, men kommer på mig själv med att använda det ibland - dock alltså inte särskilt konsekvent.
Men det finns somliga fonetiska sammanhang där det är vanligare än i andra. Jag har bara hört det används efter bakre vokaler eller schwa utvecklade ur dessa. Också däribland finns det skillnader. Jag uppfattar det som klart vanligare efter ett schwa härstammande från a, som i
Asiar and Africa,
the idear of it eller
the sofar is grey, och det är också de enda situationerna när jag kan använda det spontant. Exemplen
Papar isn't here och
The Jacdawr of Rheims (titeln på ett poem av Richard Harris Barham, om nån undrade) som Daniel Jones anger i tolfte upplagan av Everymans English Pronouncing Dictionary från 1963, känns för mig väsentligt mer affekterade och ovanliga.
(Observera att i de mer moderna upplagorna av detta uttalslexikon, inte längre skrivna av Jones, som dog 1967, behandlas intrusive r inte alls lika ingående, utan det avfärdas kort med att det är ett fenomen som förekommer, men som inte rekommenderas för utlänningar att efterbilda. Öht har English Pronouncing dictionary glidit från att vara en resurs för modersmålstalare och utlänningar i lika mån, till att av sina redaktörer nu betraktas enbart som till för utlänningar. Detta betyder att man t ex får väsentligt säkrare och precisare besked om knäppa uttal av vissa släktnamn i de äldre upplagorna som Jones själv hade ansvaret för.)