Citat:
Ursprungligen postat av
Nisse Gandhi
I skolan fick jag lära mig att om det är en upprepad vana skall presens uttryckas
på följande sätt:
I ”walk” to work every day. Jag går till arbetet varje dag. (Vanlig presens).
Är det en pågående handling skall man säga:
I am ”walking” to work today. Jag är gående eller gåendes till arbetet i dag. (Presens particip).
Är -ing i slutet på det engelska verbets stam presens particip?
Skolgrammatiken innehåller vissa nödvändiga pedagogiska förenklingar. I stället för
skall kan du i vuxen ålder tänka
brukar.
Det enda vettiga är att översätta båda meningarna med "jag går" och i motsatt riktning formulera som grammatisk regel att svenskt presens brukar översattas antingen med engelskt enkelt presens eller med
be i presens + huvudverb i
ing-form. Om någon får för sig att på svenska säga "jag är gående" eller, Gud förbjude, "gåendes", så är det något annat än "jag går", kanske ett substantiverat particip, och måste översättas annorlunda.
Presens particip är inte en ändelse och enligt dagens förhärskande grammatiska beskrivningar inte heller detsamma som
ing-formen, utan en syntaktisk-semantisk funktion hos den verbform som bildas med ändelsen
ing. Formen
walking,
being,
having etc. kallas fantasilöst för
ing-formen. Den kan fungera som adjektivattribut med verbal betydelse –
one walking man and four running women – och kallas då presens particip (
present participle) av hänsyn till tradition, språkhistoria och utsikter till tvärspråkliga jämförelser. Formen har andra funktioner också, bl.a. i progressiva konstruktioner som "
One man was running and so were four women", men brukar då inte (längre) kallas presens particip.