Allt om ADHD!

Jag får ofta höra det också, men jag tycker det skadar mer än det hjälper, även om jag förstår att den som säger det har goda intentioner. Tror folk att man frivillig slänger bort sin kapacitet? Tycker att människor borde begripa att det finns en bakomliggande orsak till att man inte har högtflygande planer trots man upplevs som smart.


Märker inte någon markant förändring. Man får ju färre tankar i huvudet på medicin, så kreativiteten går nog ner i den bemärkelse att du inte hinner bearbeta lika många tankar per dag som när du är utan medicinering.


Ja, jag upplever det som så.


Lite sämre, eller ingen skillnad. Blir inte social på varken Metylfenidat eller Amfetamin, tyvärr. Tycker det är jobbigt med förstorade pupiller, en sak till att tänka på. Fast majoriteten blir nog mer social av medicinen. Kärleksliv håller jag inte på med

Vet ej. Påbörjade en utredning, tror den skulle tagit en månad, men jag blev tyvärr osams med läkren och nu är jag inte välkommen dit längre. Men någon annan vet säkert.

Du behöver ju inte be om ursäkt för din långa textmassa, tror det är en del av sjukdomsbilden att ha svårigheter med att kommunicera kortfattat. Jag har samma problem, men försöker tänka på att skriva kortfattat i den mån det går. Verbalt är det svårare.

Tack för svar!

Enligt läkaren som jag idag fick besked ifrån anser hon att min kommande undersökning är av "största" vikt. Ja, jag vet inte hur det brukar gå till, eller hur läkare ifråga ska reagera, men det jag får känslan av att om det hade funnits en ADHD-larmknapp så hade hon tryckt på den.

Nu går jag för det mesta omkring och är lite småbitter eftersom det tagit sådan lång tid för någon att uppmärksamma detta. Samtidigt återkommer flertalet minnen från skolan där man idag direkt misstänker ADHD.

Skulle vara kul att ytterligare få höra er berätta hur mediciner som Concerta, Ritalin mm påverkar er, och hur livet i stort förändrar vid såväl diagnosställning som behandling, medicinering osv

Jisses. Ser veeeerkligen fram mot min Ritalin-period asså.

Truten går i ett på mig oavbrutet, har uppmärksamhetsstörningar som heter duga, koncentrationssvårigheter, tankarna bara rusar i skallen...det *sprakar* bokstavligen talat i hjärnan, Hyper/Impulsiv som heter duga i både tanke & handling..."tänker högt" så att det kryper i skinnet på de Normala Människorna, medans jag och andra "bokstavspersoner"/roliga människor/stollar har skitkul i dessa situationer, humörsvängingar som heter duga: 80% superglad och sprallig & 20% arg som en getingjävel - från det ena ögonblicket till det andra.
Kan inte sitta still för fem öre, eller hålla tyst...det måste hända någonting nytt, kul & intressant hela tiden.

Käkar just nu "Eye-Q"-dunderfiskoljor vilket funkar bra under omständigheterna trots allt snurrande haha

Givetvis har jag ju roligt "naturligt suuuuuperspeedad & glad i hatten" i princip hela vakna dygnet...men det orsakar som sagt lite perkuliära situationer var jag än befinner mig liksom =)

Sover max 6 tim om nätterna, så jag har köpt "Sedacur" som innehåller Valeriana, Humle och Citronmeliss - och ska prova 2st ikväll =)

Kommer ihåg att när jag "provade" 5-10st Valeriana Forte-tabletter (den starkaste) - häromåret, så blev jag faktiskt lite halv som halvt hjärndöd nån timme haha =)

Ska tamejfan beställa hemma en dunderburk Melatonin ikväll asså...de funkade bra tyckte jag när jag hade dem sist iaf

/Mvh. ADHD-doktor som håller FULL gas på alla bokstäver!!

(Jag beundrar faktiskt de kroniskt trötta, autistiska barn som är suuuuuuperfokuserade på "sin grej", de stumma, de halvt som halvt hjärndöda & folk som förlorar på "knock-out" i varje boxningsmatch för tillfället asså)

PS. Är det någon som vill byta avsevärt energiskt överskott -> mot 4kg mat/dag? .DS

Har jämt sån jävla ilska, särskilt på feminister och humanister (orkar inte nämna varför då det är ointressant), men väldigt många personer stör jag mig på! Är det någonting som kan kopplas till adhd tror ni?

Nej faktiskt inte, *i min sits*
Av de 7 små dvärgarna är jag Kloker/Toker/Glader...men aldrig Trötter/Blyger/Proser/Butter...dock blir jag en 15-minuters "Arger"

Jag stör mig inte på någon som inte gjort mig någonting alls...jag har fullt upp "med mitt" & att försöka hjälpa andra människor med alla slags problem från himmel till jord under vardagarna liksom - dock blir jag arg som en geting när "grejer krånglar", när jag får höra något dåligt som t.ex "Visste du att han/hon fick sparken pga att han/hon hade *insert random fysiskt och/eller psykiskt problem*?" - och då smäller den verbala bomben - och sen efter 15min så är jag Kloker/Toker/Glader igen när jag urladdat mig verbalt...(är inte långsynt, tvärtom)...som att "det aldrig hade hänt"


*omedvetet givetvis, jag bara ÄR sådan*

Fick min ADHD diagnos för ca halv år sen, får concerta mot de, 54mg kl 8 och 36mg kl 14, vadd jag undrar är om detta är en stor dosering vilken e den vanliga doseringen på concerta??

Skulle varit skönt att vara i din sits då.

Odhag.

Vill bara säga att jag känner igen mig i en hel massa av det du skrev,
förutom alkoholiserade föräldrar då (fast alkoholproblem finns i släkten).

Har mer eller mindre också gett upp och antar att det ska vara så här.
Var mer eller mindre att jag råkade surfa in på ADHD en dag,
självklart så där mellan raderna gick det upp för mig att "det är ju jag!".

Sysslar också med musik, skriver osv. Haft en massa projekt och idéer som det aldrig blir något av.
Man hör att man är lat, men också att man är förbannat begåvad, trevlig bla bla...
Idag är man dock isolerad efter alla nederlag, precis som så många andra.
25+ och inte gjort någonting av mitt liv.

Inte fått min diagnos än men det är på gång, väntar ivrigt på testerna.
Lycka till förresten, hoppas det löser sig för dig.

Ja, man vet ju innerst inne ganska så exakt vad lathet är. Är man kraftigt bakfull så ställer man sig inte speciellt ofta och lagar mat. Man orkar inte eftersom energin inte finns där. Samma sak gäller ju rent generellt med vissa personer som fixar att göra grejer, men som helt enkelt inte "pallar".

Själv har det alltid varit, och jag tror det är fallet med de flesta som lider av diverse bokstavskombinationer, att man verkligen vill, man vet att man ska, och dess konsekvenser om man inte tar itu med det. Man vet hur det ska utföras, och man kan verkligen se fram emot det. Men det går inte. När jag var 23 fick jag en kort anställning som skulle rädda hyran. Jag visste rent logiskt att om jag misslyckas med de här 6 månaderna som anställningen var, så skulle jag bli vräkt från en väldigt fräsch och central lägenhet. Jag blev vräkt. Den första veckan sov jag i snitt två timmar per natt, de första dagarna inte alls. Efter två veckor kom chefen och sade att "det var kanske ingen bra idé det här. Jag tror det är dags för dig att gå hem."

Jag tänker ofta såhär; om man gått genom livet i 25+ år med dessa bekymmer, denna tunga last; hur väl rustad borde man inte vara när denna tyngd lättas? Jag brukar tänka att "utan dessa störande element skulle jag verkligen fixa allt. Jag vet ju hur det ska utföras perfekt och jag har viljan till det. Bort med bisvärmen, sen jävlar."

Lycka till du också SatinFloss! Uppdatera gärna hur din process framskrider

Hej.

Det finns ingen "vanlig" dosering, det varierar med varje individ men doseringar i intervallet 36mg - 108mg upplever jag vara oftast förekommande enligt min erfarenhet; givetvis finns undantag. Sedan tror jag man är betjänt av att inse att alla doseringar är väldigt små i jämförelse med en "hemsk narkomans" (lite ironi ja), så det finns ingen anledning till oro om din dos är 54 + 36 jämfört med min som är 36 + eventuellt 18 vid behov. Skillnaden fysiologisk är försumbar och jämför inte procentuellt.

Dina 54 + 36mg kan jämföras med 1dl rödvin på morgonen + 1/1 dl rödvin på eftermiddagen i dosering, för äldre människa vars blod tjänar på att förtunnas en aning för att undvika blodproppar, med an alkoholists 2 hela flaskor för att känna sig som "människa" igen.

Mvh,

LL

Hej.

Kan ge dig ett halvt rätt, på sätt och vis. Om jag sätter mig ner och gör absolut ingenting kommer jag ganska snabbt ladda upp en massa energi som behöver få utlopp. I slutändan kommer energin, alltmer negativ efterhand som den byggs upp utan att bli vettigt använd i form av tex träning/ valfritt projekt, att tas ut någonstans och första bästa irritationsmoment kan således "förtjäna" en "skopa sanning" om man så vill

I normala fall, om samma irritationsmoment vandrade förbi en då man precis utfört ett antal tunga knäböjningar under ett träningspass, hade detta endast renderat i ett snett leende och ett kanske "retfullt" skämt.

Mvh,

LL

Hej.

Exakt detta har jag upplevt. Mitt liv innan diagnos och medicinering var som att bestiga Kebnekaise varje dag för att utföra de vardagliga måstena. Efter diagnos och medicinering krävs det samma energi som att gå upp för högen bakom posten; betänk då att jag tvingat/tränat upp min psykiska styrka under alla år, precis som du säger, så inser du hur skrattretande lätt vardagen är idag.

Med detta sagt så kan jag varmt rekommendera att söka hjälp för det finns en stor risk att du (och ni andra som känner igen er) kommer uppleva livet lika lätt!

I princip alla mina poster handlar om detta, att vända sitt "handikapp" till en fantastisk fördel. Känns det intressant läs igenom min historik!

Mvh,

LL