Allt om ADHD!

Kan man gå cold turkey på concerta, kan man på samma sätt gå på en "vanliga" dos direkt igen. T.ex 54mg -> 0mg en tid för att sedan gå på 54,g igen

Går väl med risk för ruseffekt.

Jag var hos min neuropsyk igen idag. Hade nyss en månad med 54mg som var mycket svårt att utvärdera för jag var sjuk + stressad av yttre faktorer hela tiden(!). Ingen motion, hög ångest osv. 54mg concerta gav dock mer bultande i hjärtat än 36mg, och jag vill inte höja mera, tror det skulle börja kännas rent utav obehagligt om det bultade ytterligare. Fortsätter med 54mg.

En bra sak är högkostnadsskyddet med medicinering. Första gången jag hämtade ut en burk med 30 tabletter 18mg så kostade det 470:-. Det var i augusti. Idag så hämtade jag ut 9 gånger så mycket concerta och det kostade 430:-. Hurrah! Tur att jag inte bor i USA.

Så det är motion och att återfå det 'andra' som inte är medicin relaterat som gäller närmaste månaderna. För även om medicinen helt klart fungerar och hjälper mycket, så blir man inte helt annorlunda. Jag har haft lite dålig koncentration och varit trött nu i en månad. Men det är ju ångesten, avsaknaden av motion och allt sånt - det andra - som saknas. Medicinen tar bara bort 'ADHD' mer eller mindre.

Tjejen skulle komma över och stanna här i en vecka i mitten av september. Det var otroligt stökigt och saker som behövde göras. Alltid innan har det varit totalt kaos innan, ett berg av saker som måste göras och ingen koll alls. Bara kaos. Aldrig bli klar i tid och väldigt stressad. Den här gången hade jag en att göra lista på min iPhone.. över 50-60 saker relaterade till förberedelser. Men jag lyckades skriva ner allt, sortera och organisera dom utspridda på dom 3 dagar jag hade på mig att göra dom, och lyckades med att göra klart allt, i förtid! Fast jag hade influensa eller något. Det är sånt man är ute efter att få som effekt från medicinen.

Ungefär 6 månader, men det var 'annat' som jag trodde dom skulle reda ut först. Remiss till neuroutredning skickades in i början av december 2008, och först i början av mars 2009 så ringde jag till Vårdgarantikansliet, tel 123 134 00, och uppgav att det beräknades ta 1½ år på väntelistan för utredning. Då bokade dom in mig på en privat klinik som jag gick till första gången i början av Maj 2009. Man kan säga att om jag ringt direkt efter remissen skickats så skulle jag kunnat komma dit inom typ 2 månader. Visste inte om vårdgarantin och hur man gjorde innan dock.

Jag är likadan (eller var i alla fall). Du har allt att vinna. Och det är faktiskt inte läskigt eller jobbigt när man väl kommer igång. Ring bara och boka läkartid till husläkaren så sköter det sig självt efter det.

Man justerar sig efter CNS stimulanta - innan man blir van så kan man ha ej önskvärda bieffekter. Dom flesta av mina gick bort efter ett litet tag, sen kom dom tillbaka igen vid höjning av dosen efter några veckor, och så vidare.

Min erfarenhet av att sluta plötsligt med min 36mg dos i en vecka var att jag var otroligt ADHD:aktig (totalt disträ åt helvette) i en dag, men följande dag var jag 'normal' igen. En vecka senare började jag igen med 36 och märkte inget annorlunda jämfört med att om jag bara fortsatt tagit.

Men det är värt att nämna att min neuropsykiater sa att det var bäst att ta 36mg ett litet tag till när jag då återupptog medicineringen, innan jag testade höja till 54mg.

Så regeln är definitivt att man ska höja långsamt och hinna bli invand. Om man avstår en längre tid (mer än några veckor, flera månader kanske?) kan det vara bra att i några dagar kanske börja mjukare.

Ruseffekter är det inte tal om i något sammanhang.

Det är individuellt hur en hög dos upplevs och ruseffekt är fullt möjligt för en del att få.

Trots några "few bumps on the road" så är du på rätt väg, precis som du säger tar medicinen bort "adhd'n" och nu måste du arbeta bort alla sekundära problem som skapats och det måste få ta tid.

Du känner igen det, många inlärda reaktioner, skyddshandlingar och stress/ångest som ska "backas ut". Men det ger sig med tiden, det tar ett tag innan man verkligen vågar lita på att problemen är borta och sakta men säkert träna in nya positiva tankesätt och reaktioner.

"De 3000 gångerna du brände dig på glashällen gäller inte längre, nu lägger du handen på en induktionshäll så glöm inte att le"

Förresten så du inte missar den i min andra tråd; du bara måste se denna dokumentär:

http://news.globaltv.com/Loving/2009300/story.html



Mvh,

LL

Innan jag fick min diagnos och medicin fick jag 3st piller 54mg Concerta av en vän som ville jag skulle prova. Första dagen då fick jag en mild euforisk ruseffekt, inte andra dagen och ej heller tredje. Idag tar jag 36mg per dag efter sedvanlig upptrappning där jag fick otrevliga biverkningar på 54mg, så för mig var det väldigt tydligt att 36mg är min optimala nivå.

Min slutsats är att om jag slutat ta medicinen en månad och skulle ta tex 2st 54mg skulle jag få en ruseffekt. Om jag idag, med ett "invant system", skulle ta samma dos skulle jag må riktigt dåligt.

Mvh,

LL

Vad jobbar du med idag?

Nu är det visserligen så att jag har ADD men ja, sak samma =)

Började med Concerta i början på 2008, funkade icke bra! Jag blev jätte aggressiv!
Efter det testade jag Strattera vilket inte heller funkade bra. Inga possitiva effekter alls, blev paranoid och fick hallucinationer och tunnelseende.
Efter det började jag med Amfetamin 5 mg (4+4+4 var 4 timme) som funkade bra, undertiden jag hade det i kroppen dvs. Jag fick en sjuhelvetes avtändning med aggressivitet, ångest, deppression och sömnproblem. Gick ner massa i vikt men det kan jag inte riktigt räkna som något negativt.
Sedan i sommras har jag tagit Metamina 5 mg (Dextroamfetamin, 3+3+2 var 4 timme) som funkar mycket bättre! Eftersom att dom verkar längre får jag ingen avtändning mellan doserna och den sista dosen "trappar jag ner" och tar bara 2 tabletter så att jag ska komma av dom mjukare. De enda biverkningarna är ibland hög puls och att jag fryser om fötterna, händerna och näsan ofta.

Mitt liv har förändrats HELT! Nu när jag tar en medicin som funkar känns det som att jag har fått mitt liv tillbaka. Jag orkar ta mig iväg till skolan på morgonen, jag gör läxor, jag städar och diskar hemma och jag behöver inte gå och lägga mig och sova bort hela dagen efter skolan.
Utan medicin är det kaos i hjärnan samtidigt som jag inte har någon energi. Med medicin kan jag organisera tankarna och jag är lugn, jag har mer energi så de tankar som innan försvann i kaoset kan jag nu plocka fram och faktiskt omsätta till handling.

Jag tycker verkligen att det är värt att börja med medicin, det kan ta lite tid att hitta rätt medicin och dos men när man gör det är det något som kommer att förändra livet till det bättre! =)

Blev diagnoserad ADD här i veckan och undrar nu exakt vad kan jag få för hjälp? Såg ett inslag i rapport där en tjej tog upp en handdator som hjälp, kan någon som vet mer utveckla det? Samt bidrag har jag hört talas om, vill inte utnyttja systemet direkt men efter blivit ignorerad i x antal år så vill jag ha lite för det.

Förklara gärna så utförligt som möjligt hur jag går till väga.


MVH

Jag är en helt sinnessjukt virrig person och har alltid varit sådan. Därför har det inte varit något jag tänkt på så mycket. Det är bara en del av vem jag är. Jag vet inte om det beror på att mitt närminne är katastrofalt dåligt eller om det bara är för att jag tappar fokus hela tiden.

Det senaste året eller så har jag dock börjat märka av det mer och mer. Kanske för att jag börjat behöva ta mer ansvar, har flyttat hemifrån, börjat plugga på högskola etc.

Jag är aldrig helt i nuet. Mina tankar är alltid någon annanstans. Klarar inte av att fokusera. Vad jag än gör, har det aldrig min fulla uppmärksamhet.

Det är svårt att ta upp specifika exempel. För det mesta är det saker som händer alla någon gång då och då. Gå in i ett rum och glömma varför man är där till exempel. Men sådant händer mig hela dagarna. Inte bara små saker utan även större saker.

Ex:

Jag tappar lätt tråden när jag pratar med andra människor och kommer in på annat som inte riktigt har med samtalsämnet att göra. Brukar också göra, för den andra parten i konversationen, långsökta associationer och jämförelser. Har ofta väldigt svårt att förklara saker så att andra förstår, för mina tankar är så röriga och diffusa. Det är ingenting jag bara själv har kommit på, andra har alltid blivit irriterade på mig för detta. Även mina problem med närminnet har andra alltid varit väldigt irriterade över.

Har en viss tendens att lätt känna mig rastlös, även om jag aldrig haft några större problem att sitta stilla.

Det som talar emot är att skolgången alltid gått bra. Har aldrig ansträngt mig nämnvärt i skolan men ändå fått bra betyg. Allt upp till universitet har ju dock varit en jävla lekskola. Jag har aldrig klarat av att följa planeringar och tidsplaner eller att över huvud taget göra saker i rätt ordning. Har gjort på mitt eget sätt, men alltid presterat ett bra resultat ändå. Brukar ha en tendens att börja i fel ände. Om jag börjar från början tappar jag lätt koncentrationen och får ingenting gjort. Skrev det här inlägget baklänges, hoppade fram och tillbaka, klippte och klistrade etc.

Kan det vara ADD? ADHD känns inte så troligt eftersom jag aldrig varit speciellt hyperaktiv över huvud taget.

Eller har jag alzheimers kanske? Jag blir seriöst orolig ibland. Det påverkar mitt dagliga liv väldigt mycket och det hela gör mig ofta otroligt frustrerad och uttröttad.

Allting börjar falla på plats nu vid 20-års ålder. Varför jag aldrig kunnat koncentrera mig förutom på saker jag haft ett genuint intresse för, ouppmärksamheten på omgivingen, oförmågan att planera min vardag, mina sysslor och rutiner, omöjligheten i att göra upp och följa planer, impulsiviteten, utåtagerande som barn, omöjlig att komma överens med, även om de fysiska, observerbara symptomen lindrats med åren.

Har också haft en tuff uppväxt med psykisk misshandel från min mors sida, sjukdom inom familjen, skilsmässa, villkorlig kärlek och känslorna av att aldrig duga, att något är fel på mig. Har varit deprimerade i flera år insåg jag nyligen, med tendenser till ett bipolärt syndrom.

Hoppas komma i kontakt med någon professionell snart, har vänt mig till rådgivningsbyrån i Lund och ska via dem få tillgång till utb. socionomer som förhoppningsvis kan skicka mig till psykolog. Min rädsla är dock att de kommer haka upp sig på min tidigare missbrukarproblematik, utan går till botten med mina befogade misstankar ang. ahd/egentlig/bipolär depression. Har också bokat tid hos Capio, och läste nyss om hjärnhälsan i Lund, de verkar seriösa.

Några förslag? Några tankar kring min situation?

Har ingen lust att göra något överhuvudtaget förrän det här är utrett, eftersom jag faller tillbaka i gamla mönster hela tiden, depressioner osv. Det enda som hjälpt mig är fleromättade fetter, träning av mitt arbetsminne samt mycket fantasi, visualisering osv.

Jag har också fått kompensera med mycket hög läshastighet för att inte tappa intresse, för att inte höger hjärnhalva ska driva iväg på fantastiska äventyr, samt att skriva ner mina tankar i text, eftersom mitt arbetsminne/närminne är så dåligt att jag har svårt att komma ihåg vad jag tänkt eller gjort, jag är på papper en av Sveriges mer begåvade invånare, men i realiteten oförmögen att fungera normalt.

Jag hoppas att medicinering mot ADHD, i samband med SSRI och eventuell humörstabiliserare och KBT (förmodar jag att man använder) ska kunna lösa mina problem, tillsammans med kontinuerlig träning av mitt arbetsminne (cogmed?), fleromättade fetter samt allmänt goda motions och kostvanor ska ge mig förmågan att upprätthålla ett normalt liv.

Medicinernas biverkningar skrämmer mig dock, men inte så mycket som att för alltid vara i detta tillstånd, livet verkar då inte alltför tilltalande. Hur länge kan man gå på ritalin/concerta? Och finns det alternativ? Är ämnena dopaminhöjande? Finns det långsiktiga biverkningar?

Hej.

3 månader i mitt fall och allt som allt tog hela proceduren ca 9 månader.

Mvh,

LL