Allt om ADHD!

ADHD är rätt mycket ett socialt funktionshinder, eftersom mycket av det vi inte klarar av är sånt som förekommer i den moderna världen.
I ett mer naturnära samhälle har vi inte alls lika många svårigheter.

Precis. I ett samhälle där folk ser utlänningar som fel så hade det också vart ett socialt funktionshinder. Det var ju inte alltför länge sen folk i allmänhet såg det så. Eller ja, en hel del verkar fortfarande se det så.

ADHD är verkligen patologiskt. Skador på hjärnan helt enkelt. Precis som man kan vara födda med andra missbildningar på andra delar av kroppen och så vidare.

Eftersom folk fortfarande föds med rejält mentala handikapp, dödliga genetiska sjukdomar och så vidare finns det ingen anledning att anta att ADHD på något vis är hälsosamt normalt.

Försök föreställa dig att ditt sinne nästan helt saknade vissa viktiga funktioner och du blev rejält lidande som resultat av det.

Jo, det där är ju också ett sätt att se på saken.

Fyfan vad jag börjar tycka illa om ord som "skador, sjukdomar, defekter, fel, normalt". Folk verkar ju nästan tro på det själva.

Men visst, är man rasse så går det väl an, för det är på den nivån det ligger.

Fan vad kul det är när folk uttalar sig utan att veta vad dom pratar om...

Att erkänna skador, defekter och sjukdomar på hjärnan är samma nivå som rasism? Det följer inte logiskt. Om man erkänner att andra delar av kroppen kan lida av patologiska skador och så vidare så följer det logiskt att hjärnan också gör det.

Om du, t.ex. slog huvudet i en bildörr hårt och sedan inte kan känna igen ansikten längre, eller förstå vad folk säger - är det då inte en hjärnskada? En viktig funktion försvann och du lider helt plötsligt av ett funktionshinder. För det är absolut meningen att människan som biologisk individ ska ha förmågan att minnas och känna igen andra människors ansikten.

Det finns ingen skillnad på det och andra (väletablerade) sjukdomar, skador och defekter.

Vi kan ta ADHD och mig själv som ytterligare exempel. Av någon anledning, kanske en mutation i generna, eller nedärvd genetisk defekt, eller att min mor kanske druckit alkohol när hon var gravid med mig eller att jag slagit i huvudet för hårt när jag var liten, så har min frontallob en defekt där dopamin nivåerna är extremt låga jämfört med en hälsosam individ. Alla funktioner, såsom impulskontroll, förmågan att se frammåt och planera, organisera och kunna behålla koncentrationen på vad man än medvetet försöker koncentrera sig på, och även arbetsminne som har sitt centra i detta område i hjärnan har rejält nedsatt funktion (alltså ett funktionshinder). Min medicin som jag nu tar, metylfenidat, stimulerar produktionen av dopamin och noradrenalin som nu för första gången börjar flöda i frontalloben där dom tidigare var nära på frånvarande. Nästan alla funktioner är mer eller mindra återställda som resultat. Funktionshindret behandlas därmed framgångsrikt.

ADHD gör mig inte till en sämre person än andra. Men det är ett funktionshinder. Det är patologiskt. En massa frånvarande eller nersatta funktioner som starkt avviker från resten av befolkningen och orsakar stort lidande.

--------

Jag är nu på dag 5 eller så på Concerta 36mg. Tycker dunkandet (som var den värsta bieffekten) har lagt sig en hel del jämfört med i början. Men dom positiva effekterna verkar kvarstå.

Här är några roliga observationer jag gjort:

För första gången i mitt liv har jag tagit itu med saker jag vill och är motiverad att ta itu med men som är dötråkiga och ointressanta, på ett helt annat sätt. Och det utan att igentligen tänka på att det är så tråkigt. Utan medicinering är dom här sakerna väldigt plågsamma (mindpain, mental utmattning). Så istället för att prokastrinera i oändlighet eller till sista sekunden, jag nästan automatiskt bara gjort dom lite snabbt. Exempelvis skriva ut och fylla i olika blanketter dagar innan dom ska skickas in, och även fast det inte är helt säkert att dom kommer skickas in (men det är praktiskt att ha dom klara ifall att).

Allt går inte givetvis på automatik och visst drar jag mig ännu för vissa saker och så vidare. Men skillnaden jämfört med förut är extrem. Jag är bara mer neurotypisk i mina förmågor, och det känns så löjligt lätt att ta itu med tråkiga småsaker. Vafan.. att det verkligen är så här för folk i sina liv. Så mycket mindre plågor för dom. Och dom förstår inte alls vad vi lider av i vardagen.

Arbetsminnet och minnet i allmänhet är däremot likadant som förut. Kan ha att göra med att jag inte har någon struktur på vardagen jämfört med välanpassade individer. Rutin är viktigt för att skapa minnesassociationer som påminner vid rätt tillfälle. Grr måste få igång min iPhone snart.

EDIT: förresten, studier visar att folk upplever saker som tråkigare om dom inte kan koncentrera sig på dom på grund av att dom blir störda av något i miljön. Och, ju bättre dom kan koncentera sig på det, tycker det är mer roligt/intressant. Kan tänka mig att jag känner av en del av effekterna av det.

Jag för min del kan absolut inte förstå denna idealisering av "normalitet". Jag tycker närmast det är litet obehagligt - subtexten blir ju då att det är fullt ok att ha en liten släng ADD eller aspighet, "vi är ju alla olika" - som det så käckt brukar heta, så länge det inte är ett riktigt handikapp - inga CPn och mongon här, inte!

Det är som om man i sin normaliseringsiver vill utvidga normalitetsbegreppet så mycket att det blir meningslöst, men fortfarande skilja sig tillräckligt mycket från "riktiga handikappade".


Har du redan insett hur helvetes duktig du varit i alla år, när du ändå klarat av att fungera något sånär utifrån helt andra förutsättningar?

Minns den eufori jag kände när det gick upp för mig att andra människor INTE behöver "lösa korsord i hjärnan i expressfart" för att förstå vad andra människor menar och känner. Jag satt där hos min psykiater och upprepade klentroget "menar du FAKTISKT att folk till exempel förstår att andra är ledsna eller glada helt utan att tänka efter och lägga ihop alla pusselbitar???"

Normalt är inte alltid hälsosamt heller, så det är mest korrekt och lättast om man använder patologiskt vs.. vad ordet för icke patologiskt är. En del skribenter här och annars verkar blanda ihop normalt med patologiska tillstånd, som om det är acceptabelt att ha funktionshinder/sjukdomar utan behandling och hjälp.



Om så ändå vore. Har inte klarat mig bra - alls. Har haft det tufft och inte klarat av sköta jobb, offentliga studier och egen hälsa och annat. Lider av annat också som jag snart förhoppningsvis får behandling för också, sen ska vi se om det inte förbättras rejält.

Ja, Asperger kan vara ett rejält funktionshinder kognitivt. Bara en massa saker som är så brutalt mycket svårare eller omöjligt, och skapar en massa problem för en. Du blev euforisk när du fick reda på det? Jag är snarare arg över att dom allra flesta haft det så lätt jämfört med mig själv på viktiga områden.

Tycker du ju inte, förresten vet jag mkt väl vad jag pratar om, vad va fel tycker du?

Om du inte har mer än så att komma med så kontrar jag med att du inte heller vet vad du pratar om. Hah, känn på den du! ÄÄÄÄÄÄg. Vem kan inte skriva så liksom? Jag vann, nu vet alla att det jag sa var mest rätt!

Bra skrivet!
Det är bara idioter som tror att de vet vad andra tror.

Ungefär som för mig, skulle uppskatta min personliga effekt på 36mg vilken är min "dos" uppdelat på två intag till 70-80%. Sedan med träning adderar jag ytterligare 10-15% vilket gör de få problemen jag har kvar väldigt lätta att leva med. Hoppas det blir lika bra för dig


Samma här men det försvann när jag ökade vattenintaget och sänkte kaffedrickandet
----------------


Njaeäe. Det är mer som om jag lyckats inbilla mig själv att det jag för stunden väljer är så intressant att det "triggar" igång "asperger-fokusen", men jag har fortfarande förmågan att sätta på/stänga av när jag vill; dock med ett litet obehag men ej så det påverkar mig negativt. Svårt att förklara kanske men om en ADHD person får mind-pain av att tvinga sig göra en sak får Aspergaren mind-pain av att tvinga sig upphöra med det de gör. När jag väl insåg vad mina diagnoser medför i form av ADHD (överaktiv hjärna) och Asperger (insnöat analyserande) har jag tränat mig i utnyttja dem till min fördel; jag styr dem och inte tvärtom.


Ja det är enda sättet jag logiskt kan se "ursprunget" i uppdelningen, men det är inte helt konsekvent. Tex, om jag duschar och går från badrummet in i sängen kan temperaturskillnaden göra att jag ryser/skakar som om jag nyss gått upp ur en isvak i 3-4 minuter innan kroppen hinner stabilisera sig. Men samtidigt kan jag vid tillfällen där smärta kan uppkomma tänka/bli arg och direkt får jag en adrenalinkick som reducerar smärtkänsligheten. Jag har kommit såpass långt, snart 20 års medvetenhet, i min träning av att använda mig av min känslo-överkänslighet till min fördel att jag kan vid fysisk/psykisk trötthet "bli" arg och fortsätta arbeta/träna på den adrenalin-skjutsen jag manar fram.


Javisst är det så, samma känsla benämns med olika ord av olika personer. Den har inte försvunnit helt för mig trots medicinen, dyker upp någon dag här och där men handikappar mig inte på samma vis längre.

Mvh,

LL

Hej.

Lätt att hamna i en fälla där man ser svårigheterna i möjligheterna och inte möjligheterna i svårigheterna. Två exempel på personer med ADHD som inte låter eventuella svårigheter bekymra dem är OS-guldmedaljören i simning Michael Phelps och Ty Pennington som leder Extreme Home Makeover.

Leta efter positiva förebilder och lär från dem

Mvh,

LL