Citat:
Ursprungligen postat av Hermesetas
Att göra narr av sin meningsmotståndare genom att anmärka på sådana saker är som sagt ett mycket lågt knep för att sänka dennes trovärdighet. Sådant ska man väl inte behöva hålla på med när det finns så fantastiska klarläggande och vetenskapliga rön för ADHD som sådan
?
Men men, nu handlar ju inte tråden om det.
Jag är av den enkla åsikten att har man brutet ben så har man, har man ADHD så har man. Men det är ju jävligt konstigt att man kan var " ADHD" fri helt plötsligt i vissa lägen, men vips när det gäller saker som att tex jobba så är man " jätte ADHD" konstigt nog. Nu säger jag inte att alla med ADHD diagnos är arbetsskygga, jag vill bara visa på varför jämförelsen med mer fysiska handikapp inte håller.
Jag kan förstå er, men jag är emot att diverse tvivelaktiga " spökdiagnoser" är till någon långvarig egentlig hjälp för er. Tror det i dom flesta fall på lång sikt är bäst med klara regler, en blåslampa i röven och lite jävla anamma.
Nej ofta är det föräldrar till barn eller lärare som ber om den pga att dom vill ha mer resurser, föräldrarna kan skylla problemen på ADHD osv osv. Sen ses du förmodligen som mer freak om du har en ADHD diagnos.
Nej men ni accepterar eran situation, tillåter att ni bryts ned och häver ur er tirader om vilka värdelösa loosers ni är. Men det kanske ger någon slags gemenskap och trygghet även det? Varför jag inte kan acceptera ADHD lika lätt som tex Downs? Jo därför att ADHD är en slasktrattsdiagnos, det finns inga vetenskapligt faställda definitioner om vad gäller hur bra man ska klara olika saker vid en viss ålder. Sen är det ju lite lustigt att " syndromet" i princip innefattar alla beteende som kan tänkas betraktas som olämpliga.
Ett tips till er som startar dylika trådar: Varför inte skriva om vad som inte är ADHD istället? Men det är klart det skulle nog bli tunt med " symptom" då
Det går att säga så. Men saknas bevis kan man ju också ser det som att det förmodligen beror på att det svenska samhället allt mer daltar med sina medborgare( läs: välfärssyndrom). Hade man istället lärt folk att motgångar, större som mindre är nått man måste kunna hantera utan att börja lipa och käka medciner mm mm så hade ADHD varit betydligt ovanligare
Det finns människor som stämmer in på ADHD beskrivningen, det har jag aldrig förnekat. Jag tror dock att dom i dom flesta fall är fullt friska, men samhällets jävla dadda mentalitet har gjort att man ska tycka synd om och " hjälpa" alla vid minsta småsak. Så pacificerar man hellre denna stora grupp människor, mycket enklare så slipper man ta ansvar.
?Men men, nu handlar ju inte tråden om det.
Jag är av den enkla åsikten att har man brutet ben så har man, har man ADHD så har man. Men det är ju jävligt konstigt att man kan var " ADHD" fri helt plötsligt i vissa lägen, men vips när det gäller saker som att tex jobba så är man " jätte ADHD" konstigt nog. Nu säger jag inte att alla med ADHD diagnos är arbetsskygga, jag vill bara visa på varför jämförelsen med mer fysiska handikapp inte håller.
Jag kan förstå er, men jag är emot att diverse tvivelaktiga " spökdiagnoser" är till någon långvarig egentlig hjälp för er. Tror det i dom flesta fall på lång sikt är bäst med klara regler, en blåslampa i röven och lite jävla anamma.
Nej ofta är det föräldrar till barn eller lärare som ber om den pga att dom vill ha mer resurser, föräldrarna kan skylla problemen på ADHD osv osv. Sen ses du förmodligen som mer freak om du har en ADHD diagnos.
Nej men ni accepterar eran situation, tillåter att ni bryts ned och häver ur er tirader om vilka värdelösa loosers ni är. Men det kanske ger någon slags gemenskap och trygghet även det?
Varför jag inte kan acceptera ADHD lika lätt som tex Downs? Jo därför att ADHD är en slasktrattsdiagnos, det finns inga vetenskapligt faställda definitioner om vad gäller hur bra man ska klara olika saker vid en viss ålder. Sen är det ju lite lustigt att " syndromet" i princip innefattar alla beteende som kan tänkas betraktas som olämpliga. Ett tips till er som startar dylika trådar: Varför inte skriva om vad som inte är ADHD istället? Men det är klart det skulle nog bli tunt med " symptom" då
Det går att säga så. Men saknas bevis kan man ju också ser det som att det förmodligen beror på att det svenska samhället allt mer daltar med sina medborgare( läs: välfärssyndrom). Hade man istället lärt folk att motgångar, större som mindre är nått man måste kunna hantera utan att börja lipa och käka medciner mm mm så hade ADHD varit betydligt ovanligare
Det finns människor som stämmer in på ADHD beskrivningen, det har jag aldrig förnekat. Jag tror dock att dom i dom flesta fall är fullt friska, men samhällets jävla dadda mentalitet har gjort att man ska tycka synd om och " hjälpa" alla vid minsta småsak. Så pacificerar man hellre denna stora grupp människor, mycket enklare så slipper man ta ansvar.
Jag är av den åsikten att det jobbigaste med att ha ADHD är det faktum att de flesta negativa symptom man har egentligen är samma problem som vem som helst kan få(har) och vill undvika, med skillnaden att det ter sig på en obeskrivligt mycket högre nivå vilket får det att kännas som något helt annat, även om det är samma problem egentligen. Detta medför då att vem som helst kan "känna igen sig" och tänka i banorna "det har väl vem som helst, varför ska dom få sura och skylla ifrån sig på det" vilket i sin tur leder till "dom är lata och gnälliga, ADHD är mer eller mindre ett påhitt" och det leder i sin tur till att man som ADHD:are får känna ett slags tabu bara av ens prata om sina problem och slutmålet med denna idiotiska onda cirkel blir att man mår ännu sämre.
Alltså en fullständigt idiotisk och ond cirkel bara pga den genomsnittliga människan gärna pratar utan att riktigt vara insatt i det h*n säger.
Att må pissigt konstant och brottas med så många jävla problem som man har, samtidigt som vissa idioter ska prata om hur folk skyller ifrån sig och vill ha ADHD gör verkligen ont och är sjukt respektlöst.
Tycker för övrigt att det "brutna ben" exemplet du fick av någon användare innan var ruskigt bra. På tal om brutna ben så kan jag garantera dig att jag hade velat få båda mina armar och ben brutna om det i sin tur skulle innebära att jag kunde fungera som en vanlig människa, lägg där till att jag hade blivit så upphetsad av tanken så att jag gäna också hade tagit emot en grav misshandel och kanske tillochmed ett skott i låret för det, så jävla pain in the ass är det och så mycket reglerar det mitt liv, hela jävla tiden.
Du säger att du stör dig på folk som skyller sin lathet på ADHD och ljuger om att ha ADHD och det köper jag fullständigt, men hur mycket tror du inte att vi med riktig ADHD hatar dom?
Sen så är det en sak att få en ADHD-diagnos i teorin och en annan att behålla den i längden rent praktiskt. Tror att du har uppfattningen om att det är lika lätt att få en ADHD diagnos som det är att skala en banan.
, men är rädd för att mitt budskap då förmörkas av min dubbelmoral).
