Allt om ADHD!

Hinner inte svara på detta nu, får återkomma med mitt svar vid ett senare tillfälle.

Mvh,

LL

Matlusten och svettningarna är det jobbigaste med Ritalin tycker jag.
Första dagen jag inte äter min piller idag och har matlust för första gången på åtta dagar.

Sägs att mycket av biverkningarna försvinner? Någon med erfarenhet?
Hur lång tid tar det?


Min åsikt om Attention åkte visst också i papperskorgen?
Mod kanske inte visste att det var en förening? (som har med ADHD att göra)
http://www.attention-riks.se/site/

välkommen till sverige!

Kan inte göra annat än att hålla med.
Är glad att mina föräldrar kämpade för en diagnos åt mig i tidigt ålder.
Alla har inte den turen och det är förjävligt att det ska ta sån lång tid!

Läkaren sa till mig när jag blev inlagd i adhd kön att väntetiden var ca 18 månader, nu har jag för tusan väntat sen sept. 2005!!! Det är ju över den dubbla tiden! och läkaren får man ju knappt tag i! Bara snackar massa struntprat hela tiden!!! Blir galen!!!


Får man fråga Alla med diagnos ADHD, har ni anmält sjukdomen till försäkringsbolaget? Hur hög invaliditetsnivå gav dom er i så fall och vad fick ni för slutgiltig ersättning?

Känner bara till folk som inte riktigt hunnit få den slutgiltiga ersättningen ännu men dom alla har fått runt 10-15 % invaliditet, och får en viss summa varje år i 2-3 år. Efter dessa 2-3 år så ska dom få ett slutgiltigt belopp, men dom har inte hunnit komma så långt än.

Läs här om du fortfarande studerar och är mellan 19-29:
http://www.fk.se/fakta/aktivitetsers_forlangd_skolgang/?page=/privatpers/sjuk/byte_sjukp_till_sa/aktivitetsers/index.php

Jag får ca 5000kr i månaden för mitt funktionshinder men regeringen ska väl ändra på ersättningen men det berör inte oss som redan har fått det (osäker på hur dom ska ändra den).

Gäller detta enbart om jag har gått om årskurser i skolan eller får man ersättning bara för att man har diagnostiserad ADHD?

Även jag är diagnotiserad med adhd. Men jag ser det som en belöning.

Ett tag var jag medicinerad för att passa in i ett system, medicinen var inte till för att hjälpa mig, utan för att hjälpa andra. Men som jag ser det så fungerar jag mycket bättre utan medicin, jag tänker klarare och är inte längre lika nojig för folk och fä. Sen är inte medicineringen negativ för alla, vissa behöver den.

Och som jag läste i något inlägg i inledningen av denna tråd så är det gemensamt för de flesta att man är antingen uppe, eller nere. Jag är oftast hyperaktiv, men jag är glad. Sen kommer stunder då jag snöar in på saker och kan pyssla med det i timtal utan att vika från ämnet.

feting WORD på den!

Word? Du får gärna förklara vad du menar!

Han menar att han håller med dig.
Jag däremot ser också min ADHD som en belöning och bara för att jag använder medicin så försvinner inte min ADHD bara sådär.
Däremot så hjälper den mig att gå upp morgonen och få saker avklarade.
Men det finns dagar då jag skippar medicinen och är hyperaktiva mig igen.

Förstår vad ni menar dock.

Jag trivs när jag får vara jag. Jag trivs när jag kan se saker ur mitt perspektiv. När jag blev medicinerad mot mina strapatser så tänkte jag inte klart, sa någon "hoppa" så hoppade jag, men utan övertygelse. Skulle någon säga "hoppa" idag så skulle jag ta reda på varför, och skulle det tilltala mig så skulle jag hoppa högre än någonsin.

Sen finns det stunder då jag vill finna min trappa ner, och där kommer den underskattade och allför bespottade självmedicineringen in i bilden. Den har lett till mångas undergång, men så länge man är kung över "drogen" och inte tvärtom, så går det. Jag tar 2-3 droppar theralen om jag känner att mitt huvud håller på att krevera, och röker en bit thc om jag behöver tänka bara för tänkandes skull, inte för att finna en lösning på det som tynger mig, utan för att komma in i mig själv. Dock så är det sällan och jag vet vad som väntar om jag tappar kontrollen (min gode fader fick aldrig chansen att få en diagnos i tid, och det ledde honom in i ett missbruk som aldrig når sin ände, men myntet har två sidor, han tog den mest ärofyllda segern av dem alla, den över sig själv). Så de jag litar mest på får "övervaka" mitt "missbruk" så att det inte går överstyr.

Men däremot att jag fick risperdal utskrivet när jag har adhd tycker jag är lite väl överdrivet. Varför får jag antipsykotiska när motiveringen var min korta stubin? Och då var jag även 14 år och pubertal. Medicinering är inte alltid rätt, och inte för lång tid. Vem bär rätten att ta ifrån dig rätten att vara du? Vem bär rätten att kalla sig din psykiske överman och droga ner dig för att du skall passa in i ett system?

EDIT: Självmedicineringen är inte heller rätt, eller fel, för alla. Det är ingen drogpropaganda, utan jag berättar om mina egna erfarenheter angående min ADHD, som diskussionsunderlaget i tråden är lagt på!