Allt om ADHD!

Jag letar inte nycklar, eftersom jag funderat ut strategier hur jag ska komma ihåg att lägga dom på rätt ställe (lappar, lappar, lappar och larm på mobilen och google kalender med sms-meddelanden).

Dessutom skrattar jag åt mina dumheter (oftast...inte alltid förstås), försöker undvika situationer som jag vet är jobbiga. Småsaker som att spilla på sig, springa runt efter saker och sånt kan jag skratta åt. Galghumor är det bästa försvaret.
Är jag deprimerad eller har ångest så försöker jag komma på vad det beror på, och i fortsättningen försöker jag se till att jag inte hamnar i samma situation igen.

Så du kämpar hårdare för att försöka få ihop tillvaron. Vad är det som är positivt i att vara obehandlad exakt?

Jag är annorlunda än andra, och jag trivs med det. Visst är det mycket skit, men sen jag hittade ett adhd-forum med bara vuxna så har jag lärt känna andra i samma situation och då kan man känna sig som alla andra.
Före diagnosen kände jag mig bara utanför, nu vet jag att jag är annorlunda funtad och kan stå för det.

Kul vettefan.

Däremot kan jag kosta på mig att säga att "Det är ju jag som är normal, ni utan ADHD är det fel på".

Jag vill nog tro att det finns en poäng där, åtminstone i jantelags-Sverige, där kreti och pleti förtrycker sina känslor för att kunna flyta med strömmen, where as vi ADHD-folk sällan låter spärrar, normer, regler och lagar bekomma oss

Men som sagt, vettefan om kul är rätta ordet.

Är det någon annan som känner något när medicinen går ur kroppen och effekten försvinner? 36mg concerta nu i tre dagar och det känns tungt (extra slött, trött och allmänt disträ) efter ungefär 11 timmar efter intag, och blir bara värre i flera timmar. Längar bara till att sova och sen vakna på nytt och komma igång med hjärnan igen.

Jag tror jag känner mer mer irritabel och alla ADHD symptom tillfälligt kanske lite värre än vanligt + trötthet.

När det gäller att vara sitt ADHD själv och allt sånt (obehandlat) så gillar jag det inte alls. Har inget att göra med att passa in, men att jag kan göra det jag vill göra, som jag tycker är viktigt men inte alltid så roligt. Också att jag kan göra sånt som är roligt och jag vill göra, men kanske inte 100% för tillfället, eller som är för mentalt krävande i vanliga fall. Som t.ex. hjärnträning med minne och annat IQ grejs i några timmar idag. Var riktigt tillfredställande. Min personlighet lär knappast ändras något av att jag får bra koncentration och blir mer organiserad och mindre rastlös. Verkar vara precis lika påhittig som innan, humor, idéer och allt sånt.

Var nog 5-7 år sedan jag la av med Ritalin, provade dock ingen längre stund. Antar att anledningen var för att jag förnekade att jag hade ADHD och ansåg att det var skit. Min omgivning ansåg dock att det var enorm skillnad på mig. Mer sugen att hitta på saker, ville göra saker själv utan att någon frågade, bättre humör, minns inte exakt var bekanta tyckte då det är ett par år sedan.

Men naiv som man var så sket man blanka fan i det, då jag, som sagt, förnekade att jag hade ADHD och tänkte således inte efter själv om Ritalin faktiskt fungerade då jag tyckte det var struntprat.

Nu på senare dagar har man börjat tänka mer på det och funderar på att kontakta psykiatrin(?) i dag för att boka tid för ev. möte... I dagsläget har jag jobb, men jag har inget annat val än att gå dit och försöka göra så gott man kan. För gör jag det inte så har man varken tak över huvudet eller mat.

Nu blev det dock ingen längre historia på vad som hänt/förväntas hända, rätt trött och känner ingen ork till att vidareutveckla mig just i skrivandes stund.

Vill minnas att jag har gjort två utredningar, varav senaste för kanske 6~år sedan. Den första minns jag knappt alls.

Tror ni att de kommer vilja att jag går igenom ytterligare en utredning för att se om det är några förändringar sedan senast det slogs fast? Vänder man sig till sin lokala psykiatri? Var på BUP/PBU tidigare, men det är väl endast för barn antar jag..

Cheers!

Några relevanta saker jag kommer att tänka på:

Lagen har ändrats, tror jag, och tillåter nu icke neuropsykater (dvs vanliga psykiater) att skriva ut metylfenidat om man redan har diagnosen.

Du blev utredd två gånger. Vilken ålder? I vissa fall reder hjärnan ut sig själv (neuroplasticity) och i många fall icke. Men du har diagnosen, och du har vägrat vård. Jag tror inte dom kommer kräva ytterligare utredning. Diagnoser tas ju inte bort bara för några år passerar.

Om du inte är säker var du ska starta, och vill ha remisser (så du slipper betala så mycket garanterat), gå till vårdcentralen och husläkaren. Beskriv att du fick diagnosen förut och att du nu vill testa behandling igen och tjoop, vidareskickad till rätt instans. Kanske att det finns någon snabbare genväg, men det är bara tiden som det tar att träffa sin husläkare som det handlar om - en vecka hit eller dit.

En fråga: Blev du inspirerad av den här tråden och alla historier om Concerta och Ritalin?

MikkOwl:

"Nej, inga testosteron test. Tror inte det finns några belägg för att så skulle vara fallet, särskilt eftersom ADHD är en slags hjärnskada mer eller mindre, som man kan få t.ex. av att ens mamma dricker alkohol under graviditeten. Testosteron är sånt som dyker upp mycket senare om jag inte har helt fel"

Jo jo, men även om det dyker upp senare så kan det ju vara vanligt att ofta dyker upp senare
Läste nån stans att det skulle kunna tänkas ha att göra med ADHD-hjärnans lägre aktivitet, att det även skulle råda lägre aktivitet i Hypothalamus, vilket i sin tur sänker hypofysens produktion av testosteron osv.

Kollar man på lite forum osv så verkar sänkt testosteron vara något som många ADHD:are rapporterar.
Sen kan man ju förstås fråga sig om detta beror på att de är deprimerade, om testosteronbristen i sig ger dem ADHD-symptomen (och således en feldiagnos) osv..
Bara spekulationer! Vore kul att höra om det är någon här som fått sin testosteronhalt testad


Hittar tyvärr inte sidan jag läste om Norden och autism på (och ingen annan tillförlitlig källa heller för den delen..)
Det enda en Googling gav var http://www.wrongplanet.net/postt56836.html

Hahah, rolig läsning iaf, kul när de pratar om norrmäns aspergiga beteende

Hej, tack för ditt svar. Ska kontakta husläkaren i morgon(hade inte tid i dag då han bara har telefontid 08:15-09:15) och sedan vidare. Minns inte exakt åldrar för utredningarna, kan kolla upp det. Första var väl kanske 9-10, andra runt 13-14.

I övrigt "trodde" BUP/PBU att jag endast hade ADHD, men var på lokala psykiatrin och personen där trodde jag hade dubbeldiagnos. Asperger&ADHD sas det.

Men han ville utföra ytterligare en utredning för att fastställa det. Så jag antar att det kommer att behövas göras ytterligare en jävla utredning. Och det är knappast något man ser fram emot. Tackade som sagt nej till både ytterligare en utredning & medicin tidigare.

Gällande din sista fråga så: Ja, faktiskt. Inte läst alla inlägg i tråden, men större delen och hittintills verkar det bara vara positiva erfarenheter. Vet dock inte hur fan jag ska lösa problematiken med jobbet. Vill inte säga upp mig heller riktigt

Fattar inte hur fan saker och ting ska gå ihop. Hur i helvete ska man lyckas vara borta från jobbet och samtidigt vandra på möten. Känns lite som att man helt enkelt får välja, antingen eller liksom. Men jag lämnar updates om hur det går utifall det är av intresse.

Cheers!

Såvitt jag vet så har man rätt att vara frånvarande för vård Folk jag känner bokar tid hos doktorn (den tid man får angiven), sen så medelar man arbetsgivaren att man ska till doktorn och är borta en viss del av dagen (inte exakt säker på hur det fungerar, men något sånt). Sen beroende på hur knepigt det är att ta sig dit man ska, åktid osv så kanske man blir borta en stor del av dagen.

Folk säger ju inte upp sig för att kunna gå till doktorn

Och utredningar? Äh, det är inte särskilt jobbigt. Jag tyckte det var fascinerande och ibland ganska roligt (testaren, en kvinna, var allmänt intelligent, påläst och riktigt trevlig att ha att göra med). Asperger testfrågorna var rejält humoristiska ibland.

Dessutom medicinen! Wooow säger jag bara. Dessa dagar sitter jag och försöker hitta på olika mentala saker som jag försökt göra förr och minns hur dålig jag var, för att se vad jag helt plötsligt kan göra. Har inte vant mig ännu.

Visst vill jag höra hur det går. Säkert många andra här också. Är som en liten stödgrupp där man kan utbyta erfarenheter, fråga om saker man inte visste om (jag var extremt nyfiken om metylfenidat ett tag innan jag fick det utskrivet, för att få reda på vad det har för effekt på folk t.ex). Var så rädd att medicinen inte skulle fungera.

Vad har du för problematik tycker du själv? Har du läst ADHD guiden jag postade någon sida bakåt i forumet (den är uppstyckad i två stora poster efter varandra)? Känner du igen något i dig själv där du läser den?

EDIT: Förresten, dubbeldiagnos innebär att en person har både psykiatrisk diagnos, som till exempel schizofreni, andra psykostillstånd, bipolär sjukdom eller allvarlig personlighetsstörning, och konstaterat missbruk av alkohol eller andra substanser. Vet inte vad det heter när man har två eller mer diagnoser som inte inkluderar drogmissbruk. Loungepuppy vet säkert - våran residenta psykiatrist.

Alltså.... när man har ADHD så har man fel på distibutionen av Noradrenalin och Dopamin. Det är kända fakta.
Hur det uppkommer finns det skilda meningar om, men ärftlighet och fysiska trauma är bevisade faktorer.
Googla gärna på Russel Barkley, han är en av dom mest pålästa forskarna jag har sett.

Vad är fel och vad är rätt? Kan man ens vara fel om det är genetiskt? Som att säga att hela människosläktet är fel för utvecklingen lett oss till att ha mindre känslor. Djur=rätt Människor=fel