Citat:
Ursprungligen postat av lethaldose
Jag har blivit diagnoserad med ADD. Är ganska passiv och väldigt lugn av mig, brukar kallas "drömmaren", jag lever mest i andra tankar och drömmer mig bort på lektioner och föreläsningar. Har svårt att få motivation till att komma igång med olika saker och att avsluta dom. Mitt arbetsminne är fruktansvärt dåligt, och min sämsta sida är att planera och organisera saker och ting.
Jag är väldigt allmänbildad och kan fokusera och arbeta med saker väldigt fort och noggrant under korta sträckor. Men jag presterar tydligen inte lika bra som jag skulle kunna göra.
Jag misstänkte inte ens att jag hade ADD, då det är lätt att bara bli förväxlad med att vara lat.. vet inte hur många gånger jag har hört frasen, "Du kan, bara du vill.."
Jag gjorde ett slumpmässigt AD(H)D test och tydligen pekade allt på att jag hade ADD..
Jag har provat på strattera änsålänge, men jag fick i princip alla biverkningar som fanns med på listan, men jag var envis och forsatte veckan ut, men sa sen att jag inte tänkte forsätta med medicinen.
Nu ska jag göra några hälsotester och ska få concerta utskriver om några veckor.
Jag har precis börjat min undersökning, och jag ber verkligen till Gud att jag får hjälp, för exakt allting du skrivit är stämmer precis på mig.
Jag är snart 20år och hela livet har jag också hört "du kan om du vill" osv och jag kan inte räkna upp ens hur många gånger jag blivit kallad lat. Min flickvän gjorde nyligen slut med mig, och hon sa att det var för att jag var lat och inte brydde mig om att fixa mitt liv, men varje dag tänker jag på hur jag bara vill vara som alla andra och kunna plugga och jobba, jag har hoppat av gymnasiet tre gånger. Nu har jag precis gett gymnasiet en sista chans, efter ett par veckor så tyckte mamma att jag skulle göra ett adhd test och jag fick väldigt höga poäng.
Och jag är också helt värdelös på att organisera saker, bestämma mig för att gå och tvätta kläder för att jag inte har något rent är sjukt svårt för mig jag bara skjuter fram det hela tiden.
Jag blev otroligt glad när jag fick reda på att jag förmodligen har ADD eller liknande för nu vet jag att jag inte är lat eller dum, och så har jag läst så mycket bra som medicinerna gjort för folk och det är skönt, drömmer verkligen om att ha ett normalt liv som alla andra.
Jag kunde knappt jobba en dag utan att jag ville dö för att det var så otroligt tråkigt, satt bara och kollade på klockan hela tiden och väntade tills jag skulle sluta. Körkortet är ett helvete att ta har gett upp för tredje gången nu.
Jag har också alltid varit en drömmare ända sen jag var liten, i mellanstadiet var jag rädd för att gå till skolan för lärarna hatade verkligen mig för att jag inte kunde lyssna, dem kom och slog i min bänk så hårt så jag blev livrädd och började gråta. I högstadiet blev det bättre men lärarna sa alltid att jag bara satt och kollade ut genom fönstret och var väldigt tankspridd. Jag hade aldrig med mig böcker eller pennor tappade alltid bort saker.
I mellanstadiet var jag bara duktig i skolan för att jag var rädd för att göra något annat, var livrädd för att få skäll av lärare vilket var ofta.
Sjukt att man fick gå till skolan och vara rädd så har man gått och haft en störning hela tiden.. Men i slutet av högstadiet så märkte jag att jag inte behövde vara rädd för lärarna dem var ju så förstående så då slutade det med att jag sket i allt, orkade inte plugga eller sitta i ett klassrum jag vågade skit i det. Så då blev det bara värre och värre ville inte göra något som var tråkigt tillslut.
Jag vill verkligen ha hjälp, och jag hoppas jag har ADD, det hade faktiskt varit skönt..