Allt om ADHD!

är det vanligt med en hjärnröntgen i samband med en utredning?

Har ingen aning, får man fråga varför du undrar det?

Om man letar efter hjärnaktivitet som ofta syns på personer med ADHD?

Det stämmer dock, gjorde det i början av gymnasiet vill jag minnas.
Jag sökte lite på google och hittade en bra sida, står dock inget om priset för en utredning, men står ganska mycket om hur utredningen går till mm.

http://www.lio.se/upload/61328/Utredning%20av%20ADHD%20hos%20vuxna.pdf

Jag har haft min ADHD diagnos i tre år nu, och innan jag fick den så var min impulskontroll more or less obefintlig, pengar rann genom fingrarna på mig och sådant som skulle gå till räkningar och hyra kunde gå till nåt impulsköp, detta gäller även andra saker, innan jag började medicinera så har jag alltid haft enorma svårigheter att inte genast omvandla tanke till handling, iom medicineringen så har jag dock äntligen fått spärrar och idag kan jag utan problem sköta min ekonomi själv, samt avstå från korkade inköp av saker jag inte alls egentligen behöver, bara det att helt plötsligt kunde tänka en två steg längre än

tanke - > handling

Okej

Jag fick diagnosen ADHD vid 14 års ålder och fick Ritalina och Concerta utskrivet. Idag 12 år senare har jag nästan inga problem alls med det. Slutade med medicineringen för 5 år sedan och jag tror att jag är nästan helt "botad". Lite koncentrations svårigheter har man väl fortfarande, men annars tycker jag att det har gått bra!

Intressant tråd! Tar ju timmar att läsa igenom.

Jag (28 år) har nästan helt genomgått en neuropsykiatisk utredning för ADD etc. Preliminärt tyder det på ADD fullt ut + drag av Asperger (sensorisk dysfunktion, dvs överkänsliga sinnen (smak, känsel, ljus, ljud, lukt, tempratur), hög stresskänslighet, onormal fördjupning i alla olika ämnen jag är intresserad av, gillar inte ögonkontakt och lite obekväm i sociala sammanhang). Jag kommer antagligen få Concerta eller Ritalin (igen, preliminärt). Har lite problem med högt blodtryck så får se hur snabbt jag kan få medicinen. Jag kommer återkomma i detalj hur medicinen fungerar för mig, vilka effekter etc. Är väldigt nervös över den, hoppas så gärna att jag ska hjälpas mycket, men vissa får ingen bra effekt alls... Kan verkligen stort förbättra mitt liv om det fungerar.


Den lättaste vanliga vägen är att bara gå till husläkaren. Min skrev en remiss till psyk (dock för lite alla möjliga problem). Psyk skrev tillbaka och sa att dom inte såg någon anledning till utredning, men om vi skickade en mer utförlig remiss så skulle det gå. Jag gick och blev intervjuad av kuratorn två gånger för att få ner alla problem i detalj, som utgörde en ny remiss. Fick reda på att väntetiden i Stockholm var 1½ år(!), så jag ringde vårdguiden och påpekade vårdgarantin etc. Då blev jag vidareskickad till en privat klinik (dom skickar räkningen till länet/staten etc). Fast jag trögade så ska jag nu gissa att jag kommer ha sista utredningsbesöket inom 9 månader efter att den andra remissen skickades av husläkaren. Mycket bättre än 2 år.

Så länge det inte är så värst intressant, så ja! Psykologi och sånt tycker jag är intensivt intressant dock så jag älskar att babbla med specialister på området, så det är osannolikt att jag skulle tappa koncentrationen i situationen du beskriver. Men t.ex. vanlig skolmiljö med klassrum och lärare var det exakt som du beskriver.

Värst är det om det är något väldigt viktigt där man inte kan komma undan med att dagdrömma - som att läraren pratar om något ämne i över en timme och man är tvungen att själv lista ut vad som är viktigt nog att anteckna. I sådana situationer kommer det en intensiv känsla av frustration av att försöka tvinga fram koncentration som inte finns. Enbart en viljestyrka av stål håller koncentrationen kvar. Frustrationskänslan och en slags abstrakt 'smärta' (inte huvudvärk) i sinnet blir snabbt högre och högre och jag börjar kallsvettas och känns som jag inte kan få luft där inne. Impulsen att behöva ta sig ut från situationen blir starkare och starkare. Jag såg mig omkring ibland och undrade hur alla andra verkade vara så lugna och avstressade. På den tiden antog jag att det som lärare, föräldrar och andra sa var sant - att det inte var något fel på mig annat än disciplin och attityd. När jag väl kommer hem efter den sista lektionen så är jag utsliten och extremt trött i hjärnan hela kvällen, med en otäck stress känsla.


Jag tog också dom flesta av testen som ni nämnde, och en del till. Såg att delar av materialet hette "WEISS" något, som ni nämner. Jag fick inte lägga bild-pussel, och behövde inte berätta någon historia med bilder.

Siffrorna gick det ganska ok med. Kanske genomsnittligt. Dom där bilderna med något som fattas var extremt enkla, tog oftast inte mer än 1-2 sekunder för nästan alla av dom. Bara några på slutet jag fick titta länge på. Misslyckades med två av dom. Psykologen kommenterade på att det var exceptionellt snabbt och att jag måste ha riktigt bra iaktagelseförmåga. Liknande bra gick det med huvudräkningen. Även fast jag hatar matematik klarade jag det riktigt bra och fort (enligt psykologen i alla fall, som kommenterade. Hon antog att jag hade ett intresse för matematik speciellt pga min effektiva huvudräkning). Klossarna med två färger var extremt lätta, klarade allihop väldigt fort. Allmänbildningen var på topp - kunde alla utom en fråga. Ordkunskap hade flera ord som jag inte kunde. Ett test med att se mönster "vilken symbol passar in härnest" gick det väldigt bra också, bara den sista jag inte klarade.

Alla dom här testen mäter i första hand begåvning (IQ). Dom vill utesluta att ens symptom/problem skulle bero på bristande begåvning.

Jag fick ta en hel del andra test. Ett fick jag sitta vid en dator och klicka varje gång bokstäver visades på skärmen, och det visades slumpmässigt nya hela tiden. Men, när en viss bokstav dök upp, skulle man låta den passera och inte klicka. Höll på i 20 minuter. Jag hade oregelbunden men återkommande koncentration, men dålig på impulskontroll.

Andra var papper med symboler, siffror och annat som hade uppgifter man skulle utföra. Dom gick nog helt ok, men när dom blev lite öppnare och man skulle vara mer nogrann + komma ihåg gick det rätt så uselt. Gjorde slarviga klantiga fel som skulle vara lätta att utföra rätt.

En del test handlade om social kunskap, empati, tolka sociala signaler och regler etc (antagligen Asperger relaterade frågor). Dom var ibland hysteriskt komiska i sina exempel man skulle tolka. Tror inte jag hade problem där.

Långa intervjuer och frågeformulär som jag + förälder fyllt i (separata sådana) hemma var också en ingrediens. Frågade massor om vad ens problem var, etc. Jag tror det väger ganska tungt. Jag var väldigt intresserad av alla test, vilket definitivt hjälpte min koncentration massor, och kan ha påverkat testresultaten. Men som sagt, psykologen trodde definitivt på ADD, och eventuellt aspberger drag. Dom verkar vara smarta personer som inte stenhårt går på ett enda testresultat etc. Jag tror inte det är lätt att lura dom.

ADHD individer (vet inte om ADD) missbrukar oftare substanser (dock lägre än genomsnitt om dom har Ritalin). Har med dålig impulskontroll att göra, bland annat.

Men, jag själv missbrukar definitivt mat och sött etc.. och i mitt fall är det nästan säkert i största del relaterat till kronisk generell ångest. Att äta gott sänker ångesten tillfället och ger lite frid för stunden. Finns kanske en möjlighet att du faktiskt lider av ångest också? Ångest känns som en vidrig oro/stress i kroppen, spändhet, kan absolut inte slappna av och bara njuta totalt av sånt som är intressant. Om man känner sig värre så är det nästan omöjligt att njuta av sånt man vanligtvis kanske gillar (som vissa spel, TV/film etc) om det inte är något extreeeeemt roligt. Riktigt jobbigt att ha varenda satans dag sedan jag var typ 9-10. Är så otroligt avundsjuk på folk som inte behöver känna det hela tiden... dom har ingen aning över hur lyckosamma dom är.

Ja, exakt samma för mig. Hjärtskärande och väldigt, väldigt illa för självförtroendet. Har varit djupt deprimerad i många år, som jag turligen tog mig ur efter att jag började få reda på att det dom sa inte var sant.

Göra läxor, om jag ens kom ihåg det, var det sista kvällen, eller morgonen/rasten precis innan lektionen börjar. Och då oftast mycket tarftigt gjort, bara så mycket man måste (om ens det) och klumpiga misstag. Ofta bara halft gjort. Eftersom jag (och andra med koncentrationsproblem) oftast är extremt lättdistraherande är det väldigt viktigt med en miljö helt utan distraktioner. Oftast nattetid, ensam på ett rum i tysthet etc. Skoltiden gick helt åt helsicke för mig.

ADD (och asperger) är mer stresskänsliga än genomsnittet, och presterar sämre med press. Dom flesta människor lider av det här, men i betydligt mindre grad. Tänk på att dom du har väldigt dålig koncentrationsförmåga (ADD etc), och du oroar dig över att något måste bli gjort eller att någon observerar vad du gör, då kommer du bli distraherad av dom tankarna mycket istället för att bara tänka på det som ska göras. Lättdistraherad, som sagt.

Överaktiv och lat är när man är att man lider av någondera av dom. Tänk dig att vara så överaktiv oavsätt vad du själv vill att du flyger runt mellan projekt som aldrig blir klara. Eller så underaktiv att du helt enkelt inte har någon energi alls till saker som du vill/måste göra, och att det orsakar stora problem för dig.

Totalt. Låter som ADD med asperger drag. Få det utrett. Se i början av den här texten hur du kan gå tillväga. Kostar inget igentligen.

Det här är definitivt "derealization disorder" http://en.wikipedia.org/wiki/Derealization . Har själv lidigt av det när jag mår riktigt dåligt/deprimerad/stressad. Det känns intensivt som att det man upplever inte är helt verkligt. Som om man är i ett gammalt minne man har av något, eller att det är en film, eller en dröm. Riktigt störande och besvärande, svårt att njuta av något alls i det sinnestillståndet.

"Du kan bara du vill"
"Du är bara lat"
"Jag vet att du kan bättre"
"Det gäller bara att kämpa, alla har det svårt"
"Jag vet att du klarar det"

osv...

Har i hela mitt liv fått utstå TUSENTALS idioter med sånadär kommentarer, man blir så satans jävla lack!

Hej hej allesammans
Vore intressant att höra hur det har gått med studier för andra med ADHD. (Blev själv diagnosiserad för ett tag sen.)

Insett att jag kommer att ha stora svårigheter med att klara av universitetsstudier om jag inte pluggar något jag finner väldigt intressant..

Då jag har god språklig intelligens och alltid varit en käbblande typ så skulle juridik antagligen passa mig rätt bra. Eller ja, den bild jag har av Juridiken iaf, en bild som säkerligen är rätt sned..
Jag är dessutom medveten om att Juridik förutsätter en jävla massa ointressant läsning varje dag...
Men ja, vore kul att höra om något bokstavsbarn som lyckats väl med universitetsstudier.
Har vi möjligen någon advokat här inne som kan berätta lite om hur plugget och yrket funkar för honom/henne?

Ni som har ADHD, hur känns det att ha förmågan att förstöra en hel familj?

Ja, generna kommer någonstans ifrån, man kan se det som de förstörde för sig själva när de skaffade barn.

Eller att de inte skulle haft så fuckedup/verklighetsfrånvända förväntningar på sina barn.

Eller vad menar du med förstöra förresten?

Edit: Kanske skulle föräldrarna gett ens barn en bättre uppfostran? (Och då menar jag inte "Diciplin, aga, vad är det för fel på dig? Vet hut!" utan en mer förstående, "kärleksfull"(oooohhh, PK!) och balanserad inställning.)