Allt om ADHD!

Hahaha! ja det blir ju lätt att det trillar ner en måskit med piller i munnen :P

Naeh, var inte säker på det. det kan hålla i sig iallafall 3 veckor ur egen erfarenhet. Pga av min misstolking på 2 veckor blev jag av med sommarjobb värt 52k nu i sommar tjohej!

När det väl gäller så har jag svårt att tänka långsiktigt...

Okej, trist. Men då bör 3-4 veckor räcka ändå?

Ja det borde det.


Och hej och välkommen till klubben, att tänka långsiktigt är ju mitt största problem. Det och att planera. Sen så kommer du göra några roliga test, Som tex visade att på en 19 gradig skala fick jag 5 i arbetsminne!

Är dock diagnostiserad ADD. Men same shit diffrent style

Haha, jo jag ser lite olikheter mellan mig och de som är lite mer "normala". Men jag ser mig själv som ett vackert unikt exemplar...

That's how we all should roll

När jag läste om ADHD och dess symptomer så kändes det som väldigt många pusselbitar föll på plats om mig själv och mitt beteende, framförallt i unga år.

Jag har alltid undrat varför jag var som jag var och aldrig förstått mig på mig själv. Första skolåren var en kaosartad tid, fick bl.a byta skolor och blev förbjuden att var kvar på skolgården vid lunch utan fick gå hem pga att jag hela tiden bråkade m.m. Hade väldiga aggresions- och trotsproblem. Kunde slå ner nån av de mest simplaste anledningar och vara väldigt grov i mun mot lärare. Jag visste att det var fel och tyckte inte ens om det själv, jag försökte bättra mig men det var väldigt svårt. Det var inte så enkelt som att bara lägga ner det.

Jag har alltid varit en slarver, ostrukturerad och tankspridd. Kan räkna på en hand hur många gånger jag lyckades komma i tid till skolan, är en utpräglad sista-minuten-människa med precis ALLT. Har jag dessutom ingen motivation till nåt så är det väldigt svårt att förmå mig att göra det. Jag är vidare väldigt impulvis och tar saker och ting som de kommer, lägger sällan upp nåt pussel om hur jag ska göra.

Konsekvenserna läste jag många gånger kan vara en låg självkänlsa och sociala/relationsproblem, vilket även det stämmer in. Har haft depressioner och relationsproblem som jag upplever mer än vad genomsnittet har haft.

Dock tycker jag inte att jag har varit speciellt hyperaktiv, visst hatar jag att vänta, det finns inget värre. Och ska nånting ske ska det ske nu med en gång. Gäller det exempelvis kunskap som ska inhämtas och det tar det lång tid med detta tappar jag snabbt intresset. Jag har därför väldigt svårt för mellannivåer, det är antingen eller som gäller. Dvs antingen hur slappt som helst eller järnet.

Jag har dock inte haft inlärningssvårigheter utan har bland annat klarat av en universitetsutbildning.

När jag ser på min bror är han likadan om inte än värre.

Dock har jag aldrig blivit diagnostiserad utan detta är mina egna tankar beträffande ADHD symptomen. Det kan nog säkert va lätt att se vad man vill se. Jag tänker dock om det är så att jag har eller har haft detta, går detta över med åldern?
Då det som sagt är bra mycket lugnare nu när jag passerat 30. Eller tror ni det är nåt som man ändock borde kolla upp med läkare?

Jag tror de flesta har slängar av diverse diagnoser. Jag tycker jag är bäst på endel saker, men jag är ju ingen narcisit för det Och ja ADHD växer man ur. De flesta fallen gör det iallafall. Jag tappade bara hyperaktiviteten. Bara för att man har ADHD så är man inte stämplad sämst i skolan. Jag gick ur högstadiet med 120 poäng, dvs as lite. hoppade av gymnasiet under första terminen i tvåan. Det var lixom abra för tråkigt. gjorde högskoleprovet i höstas och nu i våras. fick 0.9 respektive 1.5 och förväntar mig kanske till-och-med 1.6 till hösten. Det är som jag ofta fick höra under min skolgång.

Orden. Han/Du kan om Han/Du vill.

Hyperaktiviteten ett måste för ADHD. Men inte i ADD. ta och sök lite om det. Eller läs i lite i https://www.flashback.org/t765268

Hyperaktiviteten är i många fall något som förändras med åldern. D.v.s. den yttre fysiska manifestationen av rastlöshet är i ung ålder hopp och spring, trummande och pillande, medans detta med åldern ofta ändrar skepnad till en inre känsla av rastlöshet och oro -- att alltid behöva göra något annat än man gör exempelvis.

Det har visat sig att barn med ADHD har för låga nivåer av signalsubstansen dopamin (och kanske i viss utsträckning även noradrenalin), samtidigt som den del av hjärnan som har med motoriken att göra är för snabbt utvecklad. Detta är ett fint recept för kroppslig hyperaktivitet. När man sen växer och hjärnan med det, hinner resten av den ikapp med motorikdelen, och på så sätt försvinner de kroppsliga symptomen.

Sök hjälp, du har inget att förlora. Concerta kan vara en välsignelse.

ADHD = Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder
ADD = Attention-Deficit Disorder

Rätta mig ifall jag har fel. Men du har väll fel som påstår att Hyperaktiviteten försvinner ur adhd när de växer?

Absolut. Just do it

Det är faktiskt riktigt att en del växer ur hyperaktiviteten med åldern och inte längre faller under de diagnostiska kriterierna för ADHD, och att det spekuleras i att det beror på det jag beskrev. Jag var nog otydlig.

År 2011 kommer emellertid ADHD som diagnos att göras om. Ett exempel på detta är att subtyperna kommer tas bort, eftersom alla förr eller senare konvergerar mot kombinerad typ (om jag minns detta rätt).

För övrigt rekommenderar jag den här föreläsningen för alla som vill förstå ADHD på djupet: http://www.youtube.com/watch?v=q3d1SwUXMc0

Ahaa, tack för infot. Och ska kolla på den när jag har tid. Tack tack

TACK. Det var verkligen intressant.

Jag har en känsla av att min utredning lutar åt "icke ADHD, snarare Asperger", men det här föredraget gav verkligen mycket att tänka på. Väldigt mycket av det han beskriver som "typiskt" för hur huvudgruppen av ADHD fungerar passar väldigt väl in på mig - men ytligt sett ser jag ju inte alls ut som ADHD! Och förutom skitdålig inhibition* så verkar det inte som om det i testerna jag fått göra funnits många ADHD-markörer för min del.

Men det som i det här föredraget beskrivs som huvudproblemet, tidsuppfattning och "remember to do" - exekutiv förmåga, är så på pricken de saker som orsakar mig problem i vardagslivet.
Borde nog leta upp något av den här snubben för att diskutera med min neuropsykiater.

*Skitdålig inhibition i testet, ja. Men i verkligheten skulle nog ingen kalla mig impulsiv. Tvärtom är det så att impulsivitet är något jag snarare jobbat på att öka! Lära mig att GÖRA NU, ta vara på impulsen och energin. Märkligt.