Allt om ADHD!

Ja, precis som det låter. Sköterskan följde efter mig in på toan och jag fick dra ner kalsonger och byxor ner till anklarna. Jag fick inte heller ha något på överkroppen och jag fick heller inte vara vänd med arslet mot sköterskan utan hon stod en meter ifrån och såg på när jag försökte krysta fram ett par droppar.

Jag tog givetvis upp det här med läkaren. Enligt honom så var detta för att "säkerställa" att jag inte hade ett drogmissbruk. Jag sade "det har ni ju frågat. Och jag sade nej. Fanns det misstanke ändå och vad baserades denna på?"

Han var givetvis invandrare och kunde inte formulera sig korrekt och heller inte förstå mina argument ordentligt. Så jag har meddelat landstinget om det hela. Min kränkningströskel är jävlig hög ska sägas, men att stå och pissa ner i en mugg framför en misstänksam och vidrig sjuksköterska var inget trevligt. Alls.

Det tycker jag att du gör rätt i, tycker inte alls att det är motiverat att du ska vara avklädd på överkroppen. Hoppas dom ser över sina rutiner, man behöver ju inte göra det jobbigare än vad det redan är.

Jag har för ca 3 veckor sedan börjat äta Concerta 18 mg. Första dagen kände jag mig väldigt pigg, helt enkelt "klarare" i huvudet. Efter att ha läst den här tråden förstår jag att det är något som många upplever, vilket gjorde mig glad att jag fick en sådan positiv effekt "på en gång". Problemet uppstod senare under natten, då jag vaknar över att jag är så JÄVLA ARG. Jag har haft problem med mitt temperament men har genom terapi och självkännedom lärt mig att bemästra mig själv och mina känslor så att det inte är ett problem längre, därför var det väldigt obehagligt att känna sådan ilska igen. Det resulterade i att jag låg krampaktigt och skakade/svettades. Ville bara skrika och skälla ut någon. Lyckligtvis så lade sig detta efter några dagar, men jag fortsatte att störa mig på folk och blev väldigt lättirriterad, särskilt på kvällen. Känner mig också känslomässigt avtrubbad när jag är med min partner, för jag blir väldigt låg. Skillnaden mot innan var att jag hade väldigt negativa tankar i huvudet som snurrade runt som påverkade mig, nu är det helt tomt i huvudet men jag är låg ändå.

Vilket kommer till fortsättningen...jag är helt tom i huvudet! Jag känner mig helt apatisk - det är som att jag blivit en annan människa. Är det denna känsla av medicinen som gör att människor väljer att avstå? För ja, karusellen i huvudet är borta, men den är utbytt mot ingenting. Jag upplever inte att jag har lättare att koncentrera mig eller fokusera, men har lättare att komma igång med saker. Ångestproblematiken är också bättre när medicinen "är aktiv", men mot kvällen så blir det outhärdligt plågsamt istället.

Jag fick pröva Ritalin 2x20 mg, men klarade endast att äta dessa några dagar. Där snackar vi upp som en sol, ner som en pannkaka. Blev väldigt paranoid och stressad. Detta blev också jobbigt när jag var med min partner för jag var helt övertygad hela tiden om att hon ljög för mig fastän jag visste att hon inte gjorde det. På kvällarna var jag rena vraket, ville bara ligga och stirra apatiskt framför mig. Möjligtvis gråta lite om jag ens kunde förmå mig till det. På morgonen när jag vaknade var jag dock precis som vanligt.

Igår prövade jag att höja Concertan till 36 mg för att se vad det får för effekt, och det var väl kanske inte så bra som jag hade hoppats... Är det någon mer som upplevt att de ser sämre av sådan här medicinering? Är det övergående? Jag har ju inte hittat min "rätta dos" så jag förstår givetvis att det kan vara biverkningar tills man gör det, men ibland vet jag inte om det positiva överväger det negativa. Jag tappade också aptiten helt (vilket jag inte upplevde på 18 mg), mot kvällen blev jag avgrundshungrig och kunde iaf äta 2/3 av dagsbehovet. Kände mig som värsta pundaren med cravings.

Jag har också märkt att jag blivit sämre på att uttrycka mig, jag var innan väldigt livlig och uttrycksfull, nu känner jag mig bara trög/seg i skallen. Jag har också väldigt svårt att visualisera saker framför mig, vilket oroar mig mest eftersom mitt yrke nästan kräver det (grafisk formgivare). Min "konstnärliga talang" har påverkats väldigt negativt alltså. Jag hade mer önskat den där effekten att jag nu kan kanalisera all min kreativitet och göra allting jag aldrig lyckats komma igång med, men nu känner jag mig bara nollställd. Nästan som att jag inte är i kontakt med mig själv, jag känner mig verkligen drogad.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till just nu. Ska jag fortsätta och pröva medicinen för att hitta korrekt medicinering eller "nöja" mig med min dbt-terapi?
Äter EyeQ Omega 3 och B-vitamin också, med hopp om att det iaf kan ha en liten, liten effekt.

Fick tid hos läkaren för drygt två veckor sedan då jag skulle utvärderas för medicinering.

Fick börja med 10 mg Ritalin om dagen. Vad jag har förstått så är det här typ ingenting, men då jag har högt blodtryck så ville de mjukstarta. Fine by me.

Kände ingenting. Ställde klockan på 08.00 och tog medicinen. Sov till 14.00(!), vilket är sent även för mig. Inga effekter eller bieffekter. Inte den minsta förändring i sinnet, och jag HAR granskat som fan. Och jag är vanligtvis väldigt bra på att upptäcka förändringar i mitt psyke. Ville se om jag kunde sova på medicinen även efter jag vaknat och det gick fint.

Fick igår höjd dos, 20 mg Ritalin om dagen. Tog 08.00 imorse denna mängd, sov till 13.00. Märker inte av ett skit.

Jag är 180 cm lång lite drygt, pendlar mellan 78 och 82 kilo. Är det så att dosen är för liten för mig rent fysiskt tror ni?

Möjligt att dosen är för liten, har en kompis (över två meter) som också fått ritalin mot sin ADHD och jag har för mig att det tog ett par justeringar innan de fann "rätt" dos. Längden spelar nog alltid roll, och kroppsmassa osv. Men vissa är väl helt enkelt mer resistenta.



Ska för övrigt påbörja min ADHD-utredning idag, kommer att bli spännande att se hur det hela ter sig. Huruvida det blir medicin eller inte vet jag inte, har hört både bra och dåligt om både concerta och ritalin. Dock bara bra om metamina, hittills.

Jag började med modifierad frisättning Ritalin a 40mg och höjde efter ett år till 60mg och där har jag legat sen dess.

Jag är 198/85

jag blev skickad till två gubbar som satt och kolla på mig samtidigt som jag fick svara på massa frågor om missbruk, även fast jag sagt att jag inte är missbrukare längre. Sen vart det pissa i en mugg och en titta på utanför dörren. Mycket förnedrande, men dom vill vara säkra på att jag inte är missbrukare.

Ytterliggare en medicinfråga. Fick Ritalin 10 mg/dag, men det hände inget. Går nu på 20 mg/dag och märker till min förvåning att jag mår bättre de dagar jag "råkar missa" medicinen.

Ungefär en timme efter att jag tagit medicinen kan jag känna ett litet vagt rus nästan, ett kreativt "nu ska jag göra det och det!", men bara en halvtimme senare märker jag av en viss oro, en viss "introvers" eller hur man nu ska kalla det. Jag blir mer asocial, mer insnöad på diverse obetydligheter och jag får definitivt inte mer gjort.

Idag har jag medvetet skippat medicinen och mår faktiskt bättre..

Ursprungligen postat av ladamenoire

Att du känner dig trög beror troligen på kontrasten mot orkanen du normalt har i skallen. Jag har samma "problem" men då jag gillar att utmana mig på alla sätt har jag hittat saker som aktiverar huvudet. Dock är det ju stor skillnad mot förr, då man hann gå igenom 25 världsomvälvande idéer innan frukost för att sedan ha glömt hälften innan kaffet kallnat
Jag brukar skippa medicinen ibland för att få tillbaka tankefloden jag har utan medicin: det är skönt att bli tokigt kreativ, samtidigt som mitt humör blir så sjukt instabilt att jag minns varför jag faktiskt tar min medicin till att börja med.
Tips: om du är kreativ som person kan du testa att skippa medicinen en dag eller två. Skriv ned idéer och tankar, skisser osv, eller börja t.om. på något. När du väl börjar ta pillren igen, plocka upp det du påbörjade. Det är här det coolaste med medicinen kommer in (för mig i alla fall): du orkar fullfölja! En miljard ofärdiga projekt utan medicin har för mig blivit typ tio avslutade med god kvalitet, och det känns sjukt bra!

Vet inte om jag har adhd.
Jag är känd dagdrömare.
Jag har det sjukt svårt att börja med läxor hemma.
Störningar i klassrummet slutar med en ofärdig uppgift.
Pillar alltid på någonting när jag sitter stil.
Kan ofta komma på mig le när jag tänker på något roligt (såg någon annan skrev det)
Kan ofta dra citat ur tv-serier och skit och någonstans tro att alla ska fatta direkt vilken citat jag menar.
Har börjat och gett upp många projekt.

Kan det här stämma in på dig kanske?
http://en.wikipedia.org/wiki/Sluggish_cognitive_tempo

Hej allesammans!

Lyfter denna topic då jag undrar lite över symptom kring ADHD/ADD.

Läste igenom lite punkter som jag kände igen mig på (de mesta). Men utöver dem så undrar jag om man kanske sover mer när man har ADHD/ADD? Vilket jag gör(sover i princip mer än jag e vaken), växlar mellan å ha hur mycket energi som helst till att bli aptrött. Har även något som påminner starkt om abstinens 24/7. Gick hos psykolog ett tag förut och hon tyckte jag skulle testa mig för adhd, men eftersom jag inte kände att det var aktuellt då så sket jag i det. Så vad tror ni?