Allt om ADHD!

Amen och bra initiativ! Kan någon flink moderator hjälpa oss med detta, det finns massor av värdefulla tips utspridda i denna tråden?

LL

Behöver själv ett PO, men så länge hjälper min soctjej mej med ALLT och mina handledare... Jag är en del år äldre än henne och vi har en fin relation som tur är (min karma, eller nåt, gjorde på nåt sätt av med dom andra och dåliga doktorer jag bråkat med).

Tror några blivit förtjusta i en för man är så charmig på topphumöret?

Kanske kan spaltas upp vilka rättigheter och sånt som folk har i någon klibbig tråd?

Men även om jag ligger och trycker under stenen ibland och knappt vågar gå ut så har jag jävlar i mig mitt humör och min snacksalighet som hjälpt mig ibland - om folk som SKA, inte lyssnar.

Lider med dom som inte orkar hävda sig.

Är jag dryg nu? Nä blir lite paranoid bara för jag säger vad jag tycker.

Bra förslag av LagomLagom!

Håller med men förhoppningsvis kan många hitta inspiration, vägledning och peppning genom denna tråd


Nej ingen är dryg för att man delar med sig av sina tankar, alltid når man någon och gör man inte det så hjälper man sig själv genom att "få ut" tankar som snurrar.

Vilket bra förslag menar du? Det var Dip som kom med förslaget om klistrad tråd, hoppas verkligen någon moderator känner sig manad att hjälpa till. Så därför sluter jag mig till att du menade mitt förslag att sjunga "we shall overcome."

Mvh,

LL

Orkar inte läsa hela tråden, har två frågor:

Hur länge verkar Ritalin med modifierad frisättning?

Om man medicinerats med metylfenidat, får man utsättningssymptom/avtändning om man inte tar vissa dagar, eller är det olika från person till person?

Är dom senaste månaderna jag kommit fram till att jag nog har ADHD och ringde idag till vårdcentralen för att prata med någon om det. Är 32 år gammal och har aldrig riktigt tänkt på det förut att jag kan ha ADHD.
Från 1-9:an var jag väl klassens pajas och pratade alltid när man inte fick göra det, fick gå i specialklasser i vissa ämnen för jag inte kunde vara tyst eller gjorde dumma grejer på kemin så man inte fick gå bland dom vanliga. Gick ut 9:an med medelbetyg 2.8 och det tycker jag va bra från någon som ALDRIG lyssnade på läraren och ALDRIG ha gjort en läxa. Jag satt mest och pratade om skit och ville att det skulle bli rast. Gymnasiet blev likadant men jag började bli blyg och skämmas för allt, om bara en lärare började prata med mig så blev jag röd i ansiktet det hade jag aldrig varit med om tidigare. Jag var tvungen att sitta vid ett fönster och ha fönstret öppet även mitt i vintern för att kyla ner mig. Fanns det ingen ledig fönsterplats så gick jag inte på lektionen. Hoppade av i 3:an med usla betyg.

Sen dess fram till nu har mitt liv varit i kaos ,kan inte betala räkningar om dom inte är jätteviktiga som hyran den kommer alltid in. men tex elräkningen den kan gott vänta några dagar ,fast jag vet att jag kommer få betala några hundralappar extra, bara jag slipper den just nu. Allt tråkigt skall gå snabbt, skall jag städa så försöker jag klämma in att duscha och äta under den tiden också.
Får alltid fråga "Vad sa du nu?" För jag hör aldrig va någon säger första gången eller så tar det en stund att koppla vad dom sa.
Tappar bort allt jag håller i ,istället för att tex om jag är klar med telefonen eller fjärrkontrollen lägga tillbaka den på bordet så lägger jag den på mig eller i soffan.
Sen det ständiga letandes efter plånbok,nycklar mm går inte en dag utan att jag glömt något och får gå tillbaka och leta för det finns aldrig på sin plats.
Dagdrömmer mest hela tiden och dom tankarna far kors och tvärs, jag tänker alldeles för mycket och på för många olika saker och det är ett jävla problem.
Jag vill även att folk skall tycka om mig och har väldigt svårt när folk inte gör det, lägger ner sjukt mycket tanketid på skitsaker om andra människor. Tex en gammal vän som jag hittade på facebook som jag la tills som vän för någon vecka sedan och han har inte accepterat att vi är vänner.
Han kanske inte har varit inne på facebook på ett tag men i min hjärna hatar jag honom nu och nu och har tänkt igenom 10-tal olika scenarion på vad som kan hända när jag träffar honom.

Mina tankar handlar även mycket om våld, fast jag själv aldrig kommer i bråk så blir jag lugn om jag tänker på våld. Så länge jag minns har jag legat och fantiserat innan jag skall sova om att slå och sparka på folk som jag tycker gjort fel ,på något stt blir jag lugn av det.

Självmordstankar har jag haft nästan dagligen under många år,vissa dagar har man väl stått närmare kanten än andra men tankarna finns där inne hela tiden. Men självmord är det inte på tal om då jag verkligen gillar vissa delar i mitt liv i all den här misär.
På något jävla sätt har jag även ett bra självförtroende,jag borde verkligen inte ha det men oftast så känner jag mig bra mycket starkare,smartare och jag vet att jag kan allt bättre än alla andra. Kanske är någon försvarsmekanism som jag odlat upp genom åren men jag känner mig inte helt värdelös i alla fall.

Har som sagt ringt vårdcentralen och skall ligga i för jag vill verkligen inte ha ett liv i kaos.

Har ni några tips som gör vardagen lite lättare?

Fy satan så jag känner igen mig i det du beskriver. Vet inte om du läste mitt maraton-inlägg innan men jag sitter i precis samma båt som du. Jag har nog inga konstruktiva tankar att komma med mer än att du inte är ensam. Jag väntar på att få "screenas" för denna åkomma. Enda anledningen till att jag har klarat av att ha ett någe sån när fungerande liv är att jag har en helt underbar kvinna som hjälp mig i många år och "curlat" framför mig.
En sak jag börjat med sista året är att alltid FÖRSÖKA avsluta det jag påbörjar. Till och med så triviala saker som att:

* Middagen är inte klar förren jag ställt tallriken i diskmaskinen
* Duschen är inte klar förren handuken hänger på kroken

Osv. Jag försöker att hela tiden ha detta i bakhuvudet. Det hjälper ibland när jag har tillräckligt med focus för att palla det. Men för mig är det skitsvårt ska jag erkänna. På nåt sätt så handlar ju allt om att bryta mönster. Om jag får medicin så kan det vara ett hjälpmedel att ge mig energin att bryta mönstren, men medecin i sig kommer inte lösa mina problem.

Fortsätt meddela dig i tråden så kan vi "jämföra" våra äventyr i psykiatrins värld. Jag är precis lika gammal som du dessutom..

Jodå jag läste ditt inlägg och jag kände igen mig väldigt mycket i det du skrev. Har också ett litet drogproblem som har hållit i sig länge men som jag ändå tycker jag har hyffsad koll på nu för tiden.
Fick inte tid hos vårdcentralen förens efter påsk och efter det skickar dom väl en vidare som tar ännu längre tid, men har jag gått med den här skiten i 32 år kan jag gå ett tag till. Nu har jag i alla fall börjat. Berätta gärna hur det går för dig jag skall forsätta och läsa i denna tråden.

Är det någon annan som har skärt sig eller bränt sig med tändare för att göra märken på kroppen så att försöka komma ihåg att hålla focus på saker och inte skena iväg? Har själv flera märken på händerna efter mina självhjälpkurer som inte funkat så bra. Tankarna var att jag skulle bli påmind varje gång jag såg mina händer på att inte tröttna på det jag håller på med.

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20040607007457&DocTypeID =7&UserTypeID=2


Om du slutar med medicinen återgår du till tillståndet du befann dig i innan du började medicinera. Du får ingen abstinens eller avtändning.

Mvh,

LL

På fass.se hittar jag bara;
"Ritalin kapslar ska tas en gång om dagen på morgonen. Kapselinnehållet får inte krossas, tuggas eller delas upp i flera doser"
Med det menas tolv timmars verkningstid(?)

Ang abstinens var det väl inbillning då.

Men tack för svaret iaf.
Mvh!

Jättespännande läsning i denna tråd. Jag känner igen mig grymt mycket av det TellMeWhereRosesGrow och HectorPi och andra skriver. Jag har funderat på om jag själv kan ha ADHD eller ADD ett bra tag. Har just nu studieuppehåll denna termin då det kändes som om studierna blev övermäktiga och jag kraschade totalt efter nyår. Nu har jag äntligen tagit mig för att kontakta psykiatrin på min hemort och jag nämde att jag har koncentrationsproblem, ångest etc och att jag funderar på ADHD. Ska träffa dom snart. Läste boken Vuxna med DAMP/ADHD av Vanna Beckman och i den fanns det ett stycket som hette ADHD med primärt uppmärksamhetsstörning, om jag inte minns fel. Det är kanske detta som kallas ADD nu? Hursomhelst så stämde allt in på mig, man har inte hyperaktiviteten riktigt utan uppfattas snarare som blyg och lugn, på ytan är det så i alla fall. Dock så var jag hyperaktiv när jag var liten grabb. Jag är inte helt övertygad om att jag har ADHD eller ADD, det finns ju andra tillstånd som är snarlika. Men det får psykiatrin bedömma. Det kan inte vara normalt att ha den tankeoreda som jag har i alla fall. Tror att jag fått inpräntat att jag varit lat och bra på att fucka upp, att det är fel på mig och att jag bara måste skärpa mig, annars kanske jag kontaktat psykiatrin tidigare. Nu är inte jag heller purung. I alla fall så skall det bli befriande att få en diagnos.

Jag känner i alla fall att, nu vet jag inte om det är så men om jag nu har ADHD så jösses vad jag skulle vilja haft diagnosen tidigare. Man har ju redan hunnit fucka upp så mycket och det hade hjälpt att ha den vetskapen. Kanske skulle skriva ner hela min historia som ni andra för att se vad ni som har diagnosen bekräftad säger. Det är ju såklart psykiatrin som sätter diagnos på mig men nu vet jag inte hur länge man kan få vänta på en utredning. Jag vill veta nu, men vad kan man göra.
Well well, skriver mera senare.

Skriv du! Jag tycker det är grymt interresant att höra om andra som också funderar i dessa banor. Jag har också "fuckat upp" en hel jävla del kan jag säga! Mycket mer än vad jag tror kan anses som normalt. Är lite nyfiken på detta över lag. Det är ju lätt att känna igen sig i våra berättelser för många, men jag lever med den här skiten hela tiden. Det är liksom inte nån gång i bland vi pratar om när det gäller mig. Hur ofta yttrar sig symptomen för er här i tråden?

Jag glömmer saker varje dag. Flera gånger om dagen. Idag sumpade jag ett kvitto efter ett inköp som nu kommer dras på min lön. Jag glömde mobilen hemma i morse.

Jag har påbörjat sju olika saker och kommit 10% in på varje punkt ungefär. Dock har jag inte påbörjat det jag skulle gjort enligt prio-listan. Råkade gå mitt i en mening när jag stod och snackade med chefen i morse! Han fick ropa tillbaka mig!

Har dock spenderat eftermiddagen på plats utanför kontoret vilket gjort att dagen gått ganska fort ändå. Ofta känns det som om jag aldrig får nåt gjort och dagarna kryper fram. Motivationen är noll, fast jag är genuint interreserad av vad jag håller på med. Det går bara inte!

Den som sa att det var bra med to-do listor ska fan ha en eloge. Jag har en iPod-touch och drog hem nåt sånt program i helgen. Detta har medfört att jag lyckats med säkert 50% mer saker än vanligt. ( det vill säga en punkt )

Jag väntar fortfarande på att min läkare ska ringa. Tror att han skulle konsulta psykologen i morgon så hoppas att han hör av sig senast torsdag. Annars ringer jag honom på torsdag! Om jag kommer ihåg! :P

Jag har en bekant som har adhd. Han avbryter ofta folk, gör grimarser med ansiktet när han lyssnar som han tydligen inte själv vet om att han gör, har väldigt svårt att formulera det han menar, blir ofta

"så att.. det som var poängen med det här var ju den här bollen som.. ehh.. var grön då.. och den.. öhh.. öhh.. nä nu tappade jag bort mig."

Han yrar helt enkelt maxat om det mesta och har svårt att sätta fingret på saker och ting i diskussioner, svävar ofta ut till massa andra irrelevanta saker som inte har med sammanhanget att göra. Vet att han har kört en del tjack/e förr, så har det inverkan på det här beteendet eller är det någorlunda "standard" för någon med adhd?

EDIT: Han nämnde även att han pratar med psykolog, och att psykologen tagit blodprov på honom för att "kolla upp så att allting är okej" som han vagt nämnde det. Frågade, vad är det som ska kollas upp då, varpå han sa att han inte visste för att han inte fattade något av alla förkortningar. Någon som kan gissa sig till vad man kollar för något på en adhd-människa genom blodprov?