Citat:
Ursprungligen postat av bewing77
Enligt mitt sätt att se saken är roboten likvärdig, eller kanske till och med överträffar oss då den har fått ett jämförbart intellekt samt förmågan att förbättra sig över tiden och i nya generationer. Jag anser inte att en varelse, biologisk eller mekanisk, måste likna människor rent estetiskt för att vara jämbördiga med oss. Ur ett kristet perspektiv är detta naturligtvis kontroversiellt då det ligger något unikt heligt i just skapelsen av människan, men i mitt rationella perspektiv så är en människa bara summan av dess egenskaper och således något som kan förbättras eller överträffas.
Jo vi har väl olika syn där, men det är intressant tankesätt. Kan inte ge dig ett bra svar känner jag, då jag inte vet hur det skulle kännas att möta en robot som hade mänskliga förmågor.
Människan känns dock lite mer bräcklig än en robot, innebär döden samma för en robot tex? Kan man återställa en robot om den "slocknar" Kan man ladda batterier så den börjar leva igen? Den aspekten får man ju lägga till också i synen på hur mycket ett liv är värt.
Citat:
Om en robot uppnår "likvärdighet" med oss ur ditt perspektiv, kan den då komma till "himmlen"? Har den då en själ? Kanske inte riktigt hör hit, men jag tycker ändå det är intressant.
Ja eftersom jag inte kan förklara vad en själ är för nått så kan jag inte svara. Men om själen är "jaget" och varje robot blir unik så är mitt svar att det borde bli att den borde kunne dömas på samma sätt som en människa.
Citat:
Vad jag dock har svårt att greppa i resonemanget är ungefär i linje med "Var kommer vi ifrån". Enligt kristendomen är vi skapade av gud, måste leva en tid här på jorden, och baserat på våra meriter under denna tid så bedöms var vi ska spendera resten av evigheten. Skapas våra jag, vår själ, när vi skapas, eller kommer vi någonstans ifrån. Om vi kommer från någonstans, är det då ett straff att vår själ binds till en jordisk kropp för en tid? Om inte, varför skapar då gud ett antal själar och kroppar varje dag för att ta sig igenom livets prövning?
Bra frågor. Svårt att svara på men.
Man kan faktigst välja att avsluta sitt liv av egen vilja.
Sen så kommer man aldrig ifrån det faktum att ingen frågade oss om ví ville leva. Fast den frågan kan ju aldrig ställas, då man inte kan svara på den frågan om vi inte fanns till.
Angående hur Gud skapar en varelse med själ kan detta vara en tänkbar förklaring
"Tänk dig att jag skriver en roman om en figur som heter Kenta. Och om vi tänker oss att jag håller på med en mening i boken, jag skriver "
Kenta skulle precis öppna den andra ölen, då det ringer på Kentas dörr". För Kenta ringer det på dörren precis när han öppnar sin andra öl, det förflyter ingen tid därimellan. Men jag som är Kentas skapare och författare lever inte i denna påhittade tid. Jag kan ha arbeteat 10 timmar mellan det att Kenta drack sin andra öl till att det ringde på dörren. Jag kan tänka på Kenta varje dag i vecka utan att detta märks i bokens tid. För Kenta existerar den tid jag skapt till honom. Han kan aldrig greppa att jag tänkt på den meningen i 10 timmar."
Jag som skapare har alltså givit Kenta en skapad personlighet, Kenta är en del av mitt sinne, dock är han inte mig, utan en skapad person som har fått en gnutta av min personlighet. Jag har valt att skapa Kenta för att jag kände en glädje mitt inre.
Liknelsen kanske är lite haltig, men den förklarar kanske hur en skapare som lever í ett enda nu i en "evighet" ser på sin skapelse.
Citat:
Det jag undrar är fortfarande i linje med det jag skrev här ovan, som sagt, varför? Är verkligen värt det att vi sätts till livet för att lära oss att älska med all svält, alla sjukdomar, alla krig, allt våld etc som existerar i världen? Vad är motiveringen? Är det ett experiment från guds sida där han vill se hur många som tror på kärleken trots all ondska i världen eller vad? Vill han se hur många som tvärt emot sunt förnuft och vad vi genom våra sinnen och intellekt (som gud har givit oss) kan observera och resonera oss fram till ändå tror på honom?
Det är klart man aldrig kan svara på om det var värt det, om Gud inte hade skapat oss kunde vi ju inte ställa oss den frågeställningen. Mitt svar är fortfarande "Jag tror att Gud tyckte att det var värt det"