Citat:
Ursprungligen postat av TomEMT
Måste ta och hålla med. Att det skulle vara så himla mkt tuffare i Finland är bara bullshit. Man gör inte lumpen för att vara macho utan för att bidra med något och personlig utveckling för sin egen vinning. Skäms bara när folk håller på och skryter utan att själv ha varit på plats. Ett tips för er som ska rycka in, var ödmjuk.
Ovanstående bär sannolikhetens prägel, som man säger. Skämt åsido.
Fysiskt tror jag inte att det -generellt sett- är så stora skillnader. Kulturellt är det dock bergis mycket stora skillnader. Själv är jag benägen att tro att skillnaderna i ledande, men också enkla vardagsrutiner; skiljer sig åt i många bemärkelser. Finnarna är nog mer puttinuttiga och sådär. Man kallar cheferna "herr [grad]". När jag själv deltog i en gemensam övning med svenska amfibietrupper måste jag säga att jag blev förvånad när en amf-överste -uppenbarligen spontant- kom och talade med mig. Samtidigt kan jag missta mig här. Någon kanske upplever att man i den svenska försvarsmakten är stelare än i den finska.
Detta citat från en bloggare (jägare KJK 2/06) kan delvis åskådliggöra hur det ser ut i vardagen på många kompanier i Finland (länk
http://navygreen.blogspot.com/):
"Varenda liten sak som vi gör måste anmälas. Det kanske bästa exemplet på hur frustrerande det här kan vara är när man vill använda limsa-automaterna [limsa betyder läskedryck, min anm.] i enhetens aula. Att bara gå dit och köpa vad man vill ha skulle vara "waaay too simple"... För att köpa en halv liters limsa måste man fara å köa till dejoursbordet (vi har faktiskt t.o.m. noggranna direktiv om hur man ska stå i kö). När man är främst i kön (och står vid ett vitt streck ca. 2 meter från bordet) och dejouren säger "nästa", ska man slå klackarna ihop, ta två-tre steg framåt (vänster fot tar första steget), stanna i grundställning (klackarna ihop igen, händerna knutna vid sidorna och tryckta mot kroppen, ögonkontakt) och göra honnör (vilket vi har tränat i flera timmar). Sedan framför man sin sak: "Herr undersergeant, Rekryt Silfverberg anhåller om att få besöka enhetens automatiska läskedrycksautomat". Snubblar man på orden eller gör en fel rörelse får man gå direkt tillbaka till kön. Men ifall man nu har lyckats med allting, beordrar dejouren "lepo" (samma som grundställningen, förutom att vänstra foten flyttas en fotlängd till vänster och blicken får "yra" vart den vill, men inte så att huvudet svängs). Sedan kan han, om han är på gott humör, ge lov. I så fall intar man grundställning igen, gör honnör och svänger 180 grader till vänster (orkar nu inte förklara den rörelsen i detalj, och tro mig, ni orkar inte lyssna heller). Sedan är det faktiskt fritt fram att gå och köpa sin limsa från automaten, som ligger hela tre meter framför dejoursbordet. Men efter att man köpt limsan måste man gå tillbaks till kön och upprepa hela proceduren, och göra en anmälan till: "Herr undersergeant, rekryt Silfverberg har återvänt från enhetens automatiska läskedrycksautomat". Huhhuh säger jag bara. Men som så många "miliveteraner" har sagt, militären måst nog tas lite med humor också...

"