Lumpen i Finland

Bad på mina bara knä att jag skule hamna på halvåret men det gjorde jag int. Hur är dem funtade, vill verkligen hem

Japp, eller port o port. Det är en bom typ.

Dubbelt medborgarskap? Isf säg upp det finska, åk hem, kom ej tillbaka.

Jag var i dragsvik i 6mån, var supernöjd när jag var där men såhär i efterhand ångrar jag att jag inte satsade mer på ett år.

Backa tillbaka lite från besvikelsen och fundera vad som egentligen väntar på dig där hemma. Själv kom jag hem till ett deltidsjobb svart i en kiosk för att sedan börja studera. Vari ligger brådskan till det?

Jag kunde lika gärna ha stannat 12månader, fått en bättre utbildning, utvecklats mer som människa och fått fler erfarenheter. Istället åkte jag hem i "förtid" som en liten skitunge, kände mig nöjd och glad tills man inser hur jävla kort 6mån (och för all del 12mån) egentligen är.

Vi är många som skulle vilja byta plats med dig om vi kunde, tänk på det. Tänk på att allt, verkligen allt du gör där borta är i princip omöjligt att göra utanför militären, och det blir ändå inte samma sak om du försöker. Det civila livet är grått, vardagligt, tråkigt, enformigt och förutsägbart. Vakna på morgonen, hasa iväg till skola/jobb, samma gamla kallprat med samma gamla människor, sup och knarka på helgen, har du tur får du knulla någon full 6/10 och så upprepas det gång på gång på gång tills du dör.

Där borta får du åtminstone ibland vara med om något nytt.

Jag säger inte att du ska vara glad, men försök att se värdet i det åtminstone. Efter skiten är över kommer du vara stolt över att du gjort det, och bara minnas det roliga. Den där fittiga ångesten du känner under eftermiddagarna och kvällarna kommer du aldrig komma ihåg. Hemlängtan kommer du inte heller minnas. Dina vänner och din familj kommer finnas kvar när du kommer hem. Själv har jag som bosatt i Sverige bara träffat folk från milin typ 2gånger, och då inte ens bråkdel av hela "gänget".

Min "bästa vän" när jag var där bor på andra sidan jorden och jag har inget nummer/facebook/epost ingenting. Att jag ens träffar honom igen under min livstid är relativt orimligt.

valet till 5,5 mån, 8,5 mån eller 11,5 mån baseras på dit förmågetest ("p-arvo", skala 1-9, staninevärden), dina kvalifikationer från civila livet och framför allt hur du har uppfattats av utbildarna ocv hjälputbildarna (undersegeanterna), inte på din egen vilja. om du hade ett spädbarn eller andra motsvarande sociala skäl, kunde det tas i beaktande.

Vanson har rätt i sitt resonemang.

Om du nu landat på underofficerskolning, försök komma till RUK. Se mitt svar åt MasterWindu. Om du hamnat på 8,5 eller 11,5 mån manskapsutbildning är det bara att gilla läget.

Att desertera för att man inte kan ta några månaders militärtjänstgöring vill du inte ha i din ryggsäck resten av livet.

Endast jag som då och då får en stor lust att testa på svenska försvaret också? Skulle vara kul att jämföra. Skulle kanske bli lite jobbigt att få graden rekryt på nytt..

Som vuxen tycker jag att 11,5 månader går jävligt snabbt.

5,5 är INGENTING!

Men när man var 18 tyckte man ju annorlunda. Det är naturligt!

Lumpen var periodvis skittrist, men sen kom jag ut i arbetslivet och upptäckte att löneslaveri månad ut och månad in var ÄNNU VÄRRE.. Och man är precis lika ofri och måste ta precis lika mycket "order" på ett jobb som i lumpen.

Nu skulle jag gladeligen spendera 10 månader i lumpen igen som semester.

Som Henrik Schyffert (ungefär) sa på STHLM Live: "Det är nu, det är ju NU när man är 35 som man ska göra lumpen. Tänk om de ringde på dörren och sa, -Hej vi kommer från försvarsmakten, och Du ska ut och bo i skogen i ett år och köra bandvagn och skjuta AK4".

:-O Allvarligt alltså!

Ha ha, under min tid i Finland hörde man ibland befäl som sa:
"Vad fan, man skulle gjort lumpen som litet barn istället, tänk efter nu: när ville man ville tälta, skjuta och leka krig i skogen? Ja, som 9-åring... inte när man var 19"

Go for it !


Då skulle man få en saklig jämförelse istället för allt joms (trams) som förekommer på olika forum.

Jag har för +10 år sedan sett en kort snutt om en kille som gjorde lumpen först i Sverige och sedan i Finland. Han var väldigt fåordig men berättade att han i Sverige varit "bevaningssoldat" och största delen av lumpen vaktat något lager. Om Finland sade han att det var mera inriktat på riktigt krig. Nu kan jag varken bedöma honom eller hans erfarenheter, särskilt då detta var länge sedan.

Bästa chanser att komma både till mönstring ocg GMU är väl om du ansöker till GMU för att bli kontraktsreservist (GSS/T), eftersom deras rekrytering skiter sig. Så måste du fundera på om du under mönstringen berättar att du gjort lumpen i Finland, eftersom psykologen kan döma ut dig som en jävla militarist.... Samma gäller ju om du kommer in på GMU, då om du berättar att du gjort lumpen (och var det inte så att du blev US), så kan det ju bland utbildarna och dina rekrytkolleger anses att "du tro att du är något" Så kan du ju inte heller berätta att du bara är ute för att jämföra. Du blirju en onödig börda då och inte ett seriöst prospekt.




Nja, jag och mina 2 klasskamrater på samma rekrytkompani var 20 då vi startade som rekryter. Vi hade en 28-årig nygift och nyligen utexaminerad teolog på min stuga (logement), och oj så han blev föremål för verbalt skoj. Jag klassicerar inte det som mobbning eftersom det inte var aggressivt eller förnedrande, och han gav ju tillbaka Han tyckte att vi var barnrumpor och det var vi ju. Tjänsteaktiviteterna var nog svårare för honom än för oss barnrumpor som dessutom pingviniserade så mycket att både stambefälen, de värnpliktiga befälen och rekrytkollegerna snabbt kände oss

Det där med 35 uttrycker ju sig så att en hel del killar vill på repövningar en tid efter lumpen, även om de i lumpen inte var så heta på gröten.

Det beror ju säkert helt på vad man får för befattning här hemma! Vakta lager kanske kan jämställas vid militärpoliserna som vaktar porten i Draka? Mer eller mindre såklart. Jag har talat med rekryteringsverket och dem anser att det endast borde vara till fördel om man gjort lumpen i Finland innan man kommer dit.

Mycket kan man nog om själva organisationen innan, såklart att det är ny utrustning och nya kommandon, men jag känner på mig att man har ett försprång mot alla dessa andra rekryter som aldrig någonsin satt sin fot i det militära tidigare...

Om jag gör det så gör jag det helhjärtat, inte bara för att jämföra

(Blev Serg. hihi)

I mitt fall lyckades detta. Var på 2kustK under G-perioden, men ville helst till MilPolL fastän det är 1kustK som har hand om det. Detta för att jag tänkte söka till PHS senare, och då känns MilPolL mer relevant, och det tog de i beaktande. Sitter just nu i vakt i ÖC och kollar på MTV. Rätt skönt eftersom det var strö1 förra veckan (igen) med 26 km marsch tillbaka till enheten (för 2:a gången det med...).

För övrigt barettmarschen närmar sig, tror det är 3 veckor dit. Någon som har bra tips på hur man förbereder sig. Ska skaffa vettiga inlägg till fötterna, tejpa dem, dricka mycket dagarna före. Sätta knäskydd under remmarna på ryggsäcken. Vad finns det mer man kan göra, förutom att inte försöka gå sönder? Har bara marschen kvar sen är gröna baretten min!

Se till så att all utrustning sitter ordentligt. Om det börjar göra ont i fotsulorna så fortsätt att gå på dem, då går det över. Det är dumt att hitta på alternativa gångstilar, då får man ont på något annat ställe.
Det gör ont, men gå ändå!