Frågetråd: Sjuksköterska (ställ era frågor)

Hur tydlig är hierarkin på arbetsplatsen? Ser läkarna "ner" på sjuksköterskorna, och sjuksköterskorna på undersköterskorna? Låter kanske lite dumt, men du förstår.

Hur ser du på det faktum att du riskerar att döda en patient om du har en dålig dag?

(Förutsatt att du jobbar med sådan verksamhet där en patients liv kan riskeras vid ett misstag).

Har du någon gång haft dåligt samvete för att du gjort ett misstag, slarvat eller haft en dålig dag?

Matten på utbildningen?
Den existerar knappt. Du kommer troligtvis ha 1-3 läkemedelsberäkningstentor beroende på ditt lärosäte. Matten motsvarar dagens Matte 1 och 2. Dvs fruktansvärt simpelt, exempelvis omvandla 100 mg till mikrogram.
Du behöver inte oroa dig! Sök utbildningen. Jag hade också bara G i matte B, jag tycker dock nivån på l-m-beräkningarna är löjligt lätta.

Jobbar som sköterska på en akutmottagning & här är de flesta jämlika. Hierarki finns knappt. undersköterskor och läkare arbetat tätt tillsammans med gipsning, suturering mm. De som hamnar "utanför" eller längre ner i skalan är de som inte samarbetar, de som kör sitt egna race på en arbetsplats där teamet är allt. Det gäller för alla yrkesroller hos oss.

Har absolut haft dåliga dagar & ibland varit orolig för patientsäkerheten men har klarat mig. På en akutmottagning kan det vara stressigt emellanåt & jag kan uppleva att jag och mina kollegor knappt räcker till vissa pass.

Det händer att människors livs bokstavligen ligger i mina händer och det är ett rus av adrenalin blandat med ångest & rädsla. Det är väldigt givande men såklart tärande på kropp & knopp. Ibland dagdrömmer jag om ett jobb där jag gör något helt annat. Grillar korv eller vänder papper, kanske inte lika spännande men ingen bör dö om jag sovigt dåligt

Låter bra. Hade för mig att besserwisser läkare ser ner på sköterskorna. Fördomar....

Olika arbetsplatser och olika individer på arbetsplatserna. Men överlag finns inte mycket hierarki inom vården. Om det finns någon så upplever jag att det oftast är inom läkarkåren, att äldre läkare är "förmer" mot yngre. Men alla är beroende av varandra och respekterar varandras kunskaper och kompetens. Sen finns det alltid sådana som ska "visa vem som bestämmer" och kör utan att resten av gänget är med. Dessa är dock inte så populära och trivs nog inte så bra på arbetsplatsen.

Det är i det dagliga arbetet. Vad gäller hur olika kunskaper värderas och prioriteras är det ju fortfarande hierarkiskt. Trots att man vet om att humanvetenskaplig kompetens är väldigt viktiga för patienter och hur deras behandling etc går tenderar arbetsgivare att se ner på denna kunskap. Man pratar nästan bara om den medicinska vården, vilket är trist. Vården och patienterna hade tjänat på att satsa mer på omvårdnaden som jag ser det.


Sånt är tufft. Har arbetat inom akutsjukvården i flera år och där upplever jag att misstag eller feltänk bland personalen kan leda till skada eller död. Oftast är det väl någon i kedjan som reagerar när det blir fel, men är det stressigt och mycket att göra blir det lätt fel. Jag har ofta dåligt samvete när jag går hem från jobbet.

Det handlar inte nödvändigtvis om att en person avlidit pga slarv eller så från min sida. Men systemet är mycket skört och resurserna är slimmade. När det är mycket folk på en gång och många som är svårt sjuka måste man prioritera. Man kan inte göra allt för alla, utan man får hoppas att det går vägen ändå. När det är stressigt och man vet att man borde göra mer, men inte hinner. Då har jag dåligt samvete. I synnerhet när man vet att någons liv eller hälsa hänger på det. Men som sagt, det är systemet och resurserna som felar inte individerna i sig.

De gånger man har varit med och vårdat en patient som sedan avlidit eller blivit svårt sjuk så rannsakar man ju sig själv. "Kunde jag gjort annorlunda" etc. Ibland inser man att man kunde ha gjort saker annorlunda, men att man inte såg vad som var på väg att hända förrän det var för sent. Så är det ju tyvärr inom sjukvården, man kan inte se in i framtiden och är det stressigt och lite tid, hinner man inte reflektera kring saker och ting. Då blir det fel ibland. Det som är skrämmande är att man normaliserat att det blir fel, man har vant sig vid att det är stressigt, svårt att reflektera och att detta leder till sämre vård. Det har liksom blivit ett normaltillstånd.

Min uppfattning om sjukvården är att den kan vara riktigt bra. Men jag är ändå mycket oroad. Allt för många erfarna slutar (pga stress och låga löner) och akutmottagningar har svårt att rekrytera. Det kommer helt gröna sjuksköterskor och undersköterskor som inte har förmågan att prioritera rätt alla gånger. En stukad hand kan gå före en hjärtinfarkt för att den nyutbildade sjuksköterskan inte kan avläsa ett EKG på rätt sätt. etc.

Idag ser vi ambulanspersonal som kommer direkt från skolbänken och som inte har någon erfarenhet alls från akuta tillstånd. De lämnar över patienter och säger vad de tror det handlar om. Om då en oerfaren sjuksköterska på akuten tar rapporten kan hon eller han gå på den linjen och inte bilda sig en egen uppfattning. Då kan det bli fel. Ambulansen kommer in med vad de tolkat som en "magsjuka" som kräks och har diarré. I själva verket handlar det om en sepsis där dödligheten ökar med 8-12% per timme. En magsjuk patient kan ligga i 4-8 timmar på akuten innan den får träffa läkare. Får denne patient ligga där så länge utan rätt vård kommer patienten att avlida. Där krävs tränad klinisk blick, att se skillnad på olika tillstånd, välja rätt blodprover, tolka dem rätt etc. Detta kräver erfarenhet.

Har det hänt att någon på din arbetsplats börjat dejta en patient?

Haha, inte vad jag vet om i alla fall.. Men det har varit ett gäng romanser mellan sjuksköterskor/sjuksköterskor och sjuksköterskor/läkare och läkare/läkare under åren.

Hurdan är jargongen på arbetsplatsen? Blir man accepterad även om man inte gillar den tuff chargong. Om snubben är en kille alltså.

Har ni legat med en läkare eller en patient någon gång

Olika på olika arbetsplatser. En del arbetsplatser har mer jargong än andra, men jag upplever att alla blir accepterade för den de är. Det är ju väldigt många olika människor anställda på en avdelning och alla har olika intressen, känsla för jargong etc. De som gillar mer jargong brukar köra den med folk de vet tycker om det liksom.