Frågetråd: Sjuksköterska (ställ era frågor)

Då var Umleitung redo att svara på frågor om sjuksköterskeyrket.

Priapism hur behandlas det effektivast

Åderlåtning.

Har du blivit nypt i rumpan någon gång av annan personal / patienter?

Nej, det har tyvärr aldrig hänt (btw är jag karl). Ytterst sällan någon patienten har bett mig vända på klacken (pga mitt kön), men det har hänt. Vid andra tillfällen har det varit tvärtom, att patienten "krävt" en manlig sjuksköterska.

Känns det inte lite b att läsa 3 år, dra på sig studieskulder och sedan komma ut i arbetslivet och tjäna 17 000 i månaden?

1. Vilken titel använder du när du presenterar dig "syrra" "sjukskötare" eller sjuksköterska?

2. Hur lättraggat är det under studietiden på sjuksköterskelinjen om man är man?

Ingångslönen och löneutvecklingen är kass (finns en annan tråd om det i denn a forumdelen). Jag jobbade väldigt mycket under min studietid så jag saknar skulder, och det är inget jag saknar. Jag trivs enormt bra med jobbet, och hade jag inte gjort det hade lönefrågan tagit större plats. Nu jobbar jag på sjukhus, men väljer man att jobba för bemanningsföretag och/eller i kommunal hemsjukvård kan man höja lönen ett par tusen. Jag är dock inte intresserad av att jobba inom de områdena för närvarande.

1. Förnamn och "sjuksköterska". Är allergisk mot "syrra" och "sköterska", låter för jäkla fånigt. "Sjukskötare" kan jag acceptera, men det är inget jag använder. Yrkestiteln är sjuksköterska, och därför använder jag mig av den. Förresten ville svenska språknämnden för en tid sedan byta till titeln "sjukskötare" för att det var mest könsneutralt (jmf med lärare). Hände inget mer dock.

2. Cirka 10 % är män under utbildningen. Många av kvinnorna är lite till åren komna och har familj och grejer, men en del är ju lösa och lediga. Det var en bra studietid.

Hur gammal är du respektive de flesta "syrrorna"
och hur gammal var du när du började plugga till sjuksköterska

Ibland sitter jag och tittar på sjukhusserier på TV och drömmer mig bort till en fantasivärld där Doktor Knassank räddar människor på löpande band till hela världens beundran och applåder.

Det som brukar få mig att vakna upp ur drömmen är när jag ser sjukvårdspersonalen sticka nålar i folk och ta blodprov. Jag inser då att om jag hade varit Doktor Knassank i verkliga livet hade jag låst in mig på toa i rädsla för att förr eller senare få smittat blod på mig från någon patient. Min fråga lyder således:

Oroar ni i sjukvården er ofta för att råka sticka er på en nål som ni använt på en patient, bli nedstänkta med blod, skära er på skalpellen mitt under operationen, osv? Om inte, hur tänker ni?

Jag är iofs inte syrra men som uska ingår det i jobbet att ta blodprover, sputumodlingar, urinprov, fecesprov, blododlingar osv. Visst finns det en ytterst liten risk att bli smittad av exempelvis Hepatit C eller Hiv men det är ingenting jag går runt och oroar mig för. Däremot oroar man sig ju för att åka på MRSA (meticillinresistenta gula stafylokocker) eller Calisi (vinterkräkssjukan).