"konstnären" Anna Odell och Mikael Persbrant i någon sorts konstinstalation.
Anna vill klä ut sig till varg, och bli påpumpad av Persbrant, och få ett konstbarn.
Till sin hjälp har dom ett antal skådespelare som ska gestalta deras olika sidor.
Alltigenom, totalt obegriplig "film"
På slutet slår Persbrant sönder hela filmstudion med ett slagträ, sedan ska Anna elda upp resterna
Filmen inleds med en kort text om drogkriget. Hundratusentals döda och tiotusentals människor som försvunnit.
En film om några föräldralösa gatubarn i någon mexikansk stad svårt påverkad av våldet från drogkartellerna. Egentligen en thriller där en mobiltelefon med en graverande video spelar stor roll, men med inslag av såväl skräck som magisk realism.
Fina insatser från barnskådespelarna, särskilt Estrella och Shine. Budgeten är låg men jag tycker att CGI:n fungerar bra, och att gestalta drogkriget och dess följder med hjälp av spöken och magisk realism är ett kreativt val som resulterar i en väldigt se- och tänkvärd film. En riktigt mörk och våldsam saga.
Nästan förvånad över att del Toro inte var inblandad i det här projektet, men jag läser nu att Issa López (regissören) har ett projekt på gång med del Toro. Så han verkar ha uppskattat filmen. Det gjorde jag också.
Fyra av fem tigrar.
__________________
Senast redigerad av Samizdat 2020-01-05 kl. 01:10.
En löst ihopsatt trio ska råna en bank, men dom får interna problem.
Det visar sig att en man har kommit på att nattvakten på banken alltid beställer kaffe från en bar i närheten. Detta ska bli deras väg in i banken.
Problemet är att två killar i trion inte gillar varandra, Robert Ryan gillar inte svarta, och Harry Belafonte (jo, faktiskt) känner sig kränkt.
Större delen av filmen får vi följa dessa personer och deras problem, Harry spelar bort allt på hästar (det här var innan Harry boy), och är skyldig massa pengar, och Robert är bara en misslyckad figur.
Under rånet har trion lite otur, just som dom lämnar banken råkar en polis se hur dom smiter ut genom bakdörren.
Det blir skottlossning, och trioledaren såras, han var den som hade bilnycklarna.
Nu blir Robert och Harry sura på varandra, och börjar jaga varandra istället med dragna pistoler.
På slutet hamnar dom uppe på en oljecistern, som sprängs, och dom dör.
Jäkligt tråkig noirfilm, trots Harry Belafonte, och 7,4 på Imdb. 2/5
En väldigt lustig detalj var en bilkrock, där den ena bilen var en SAAB 93, sådana fanns det nog inte så gott om i Amerika.
Såg den senaste The Grudge på bio. Kan vara den mest värdelösa, händelsefattigaste jävla skitfilmen jag nånsin har sett. Blev väldigt glad över att äntligen kunnat gå på en skräckis med en tjej då typ alla hatar skräckisar, men den var varken läskig, mystisk eller ens intressant för den delen och slutet var katastrofalt dåligt. Den hade en 10-15 jumpscares, varav 3-4 var bra annars var inte ens de läskiga eller fick en att rycka till. Nä helt värdelöst, usch.
Ärligt talat så förtjänar den inte mer än 1/10, men ger den 2 för de få jumpscares som var bra.
Om hur Londonpolisen får en polismördare att jaga.
Två smågangsters rånar en biograf, en polisman försöker stoppa dom, men blir nerskjuten.
Därefter börjar polisens enträgna arbete med att få yag på skukarna.
Efter en biljakt, så skadas den ena skurken, den andre flyr in på en närbelägen hundkapplöpning, men grips av een stor mängd poliser som skyndat dit.
Trots ett par mord, så kändes filmen ganska tam på något vis.
Titeln syftar den blå lampan som fanns, och kanske fortfarande finns, utanför engelska polisstationer.
Angel has fallen.
Skaplig actionfilm om man bara vill luta sig tillbaka och inte tänka så mycket.
Agent Mike ska skydda USAs president. Vid attack mot presidenten (Morgan Freeman) vänds misstankarna mot Mike. Förutsägbar story om den nästan ensamme hjälten.
3/5
Kan inte bli annat än fem av fem apor den här gången - högsta betyg. Handlingen är förvisso inte särskilt nyskapande men det är så intensivt och välgjort. Musiken och fotot gör sitt för att bidra till en nästintill perfekt filmupplevelse.
---
I helgen såg jag också Beau Travail (1999). Monos har tydligt inspirerats av den här filmen när det gäller vissa scener (dans-/kampscenerna) och jag hörde talas om filmen just genom att läsa en recension av Monos.
Ett kompani från Främlingslegionen är stationerade i Djibouti. Undertryckta känslor och tryckande hetta. Operamusik och meditativt. Svårt att beskriva filmen men jag fastnade helt. Svag för sådant foto med närbilder på ansikten, och när det inte är bråttom att klippa hela tiden. Låta saker ta sin tid. Slutscenen var dessutom helt fantastisk.
En film jag känt till sedan den kommit ut och genom åren har jag hört/sett saker om den. Aldrig något positivt. Lägg till att den är nästan tre timmar lång så jag har dragit mig för att se den. Dock något bakfull kände jag idag att det fick bära eller brista.
Oliver Stone ligger bakom denna berättelse av Alexander den Store. Det är påkostat och många kända ansikten finns med.
Sir Anthony Hopkins finns med som en slags berättarröst och gör ett godkänt jobb. Angelina Jolie och Val Kilmer är båda halvstora roller som är pinsamma - Båda två har varit väsentligt bättre i andra filmer. Jared Leto lallar mest runt med kraftigt homosexuella vibbar, han är med i mycket men säger väldigt lite. Colin Farrell är huvudperson och är svår att tas på allvar i hans blonda hår.. Måste dock ge att han är ganska underhållande på sina sätt. Samt att den yngre versionen av Alexander faktiskt är rätt lik Colin Farrell. Sist och minst finns det en biroll som senare dök upp i serien Game of Thrones, vilket var lite kul.
Introduktionen av filmen är det inget större fel på, men när filmen verkligen går igång blir det snabbt märkligt. Trots filmens episka mått är det svårt att ta mycket med denna film på allvar. Sex, våld, svek, fina vyer, krig, drama och annat blandas på ett sätt som faktiskt är litet underhållande, men knappast genuint eller bra.
Det blir som att blanda Game of Thrones med teatralisk dialog. Istället för snyggt placerade tvistar slängs extremt slumpmässiga saker in. Ibland är det så dåligt att det blir kul. Jag skrattade högt flera gånger.
Musiken har jag inga klagomål på och filmen är överlag fortfarande snygg att titta på utöver två större strider samt enstaka scener med slowmotion och/eller tillbakablickar (samtliga dessa upptar dock en relativt liten del av filmen).
Filmen är lång och jag hade enklare att se igenom denna film än vad jag själv hade anat. Inget jag skulle rekommendera till den som vill veta om Alexander den store eller någon som vill ha en bra filmupplevelse, men idag.. Smått bakfull och med låga förväntningar var den helt okej trots många brister.
En söt trapetsartist dråsar i backen, var det en olycka ?
Naturligtvis var det mord, någon hade ett blåsrör med en giftpil och mördade henne.
Däremot vet jag inte om jag missade något, mängder med möjliga ledtrådar fanns, men man knöt aldrig ihop dom.
Det slutade i alla fall med att hennes man, den utpekade mördaren, även han trapetskonstnär, klättrade upp i tältet, och började göra sina sista konster innan han skulle dö.
Någon sköt ner honom med pistol, fattade aldrig riktigt vem och varför.
Banditledaren Pepe håller till i en stadsdel som polisen inte har någon makt, en dag kommer en söt turistdam.
Nyinspelning på Pepe från Marseille, och Algiers, och vad den nu har spelats in i för titlar.
Nu som lite halvmusikal.
Historien är densamma, söt dam blir förtjust i banditledare, som blir ännu mer förtjust i turistdamen, Inez (trots att han redan har Märta Toren som är ännu tjusigare).
Inez luras att tro att Pepe är död, och tänker lämna stan, med flyg (båt i andra versioner), Pepe blir desperat, och vill försöka ta sig iväg med samma plan, men där väntar en iskall polis, Peter Lorre.
Pepe sliter sig och springer ut på startbanan, och polisen pangar ner honom.
Under filmen går Pepe omkring och skrålar ibland
Begriper inte varför denna film spelats in så många gånger, så bra är den inte.
Märta Toren alltid sevärd, precis som Peter Lorre.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
