"Herr Lehmann/Berlin Blues" - (2003)
https://www.imdb.com/title/tt0322545
Christian Ulmen, Christoffer Waltz, m.fl.
---
Tysk film, som skildrar perioden i Berlin tiden strax före Muren föll, 1989.
Eftersom det egentligen bara är de sista scenerna av filmen, där Berling-muren öppnas, som är poängen med filmen så vet jag inte riktigt hur jag ska förklara den.
Visst har den en slags handling, men utan det slutet hade det inte funnits någon anledning att se den, eller hur.
I filmen får vi följa huvudpersonen under dessa sista månader av Väst och Öst.
Han jobbar i en liten kvarterskrog i Väst-Berlin tillsammans med sina vänner som också jobbar där, och i krogbranschen - samt några av stammisarna.
Det är väldigt mycket 1989, och det går att känna igen sig utan större problem.
Ibland blir det nästan plågsamt hur väl de lyckades återskapa den tidseran, så välgjort var det.
Det kändes och såg ut, i stort set t på pricken som det även gjorde här i Sverige - och i Malmö - under 80-talets slut.
Lite skitigt, lite förfallet, en hel del klotter som inte hade blivit borttvättat.
Slitna fasader och andra innerstadsattiraljer.
Och musik. Musiken kände man också igen.
Fast här var det oftast genom coverartister som de mer välkända sångerna framfördes.
Inte så att det störde, inte på något sätt.
Det var en tid då så mycket mer tilläts, än vad det blivit sedan dess.
Och de rökte som skorstenar - överallt.
T.o.m. när de ska gå till sjukhuset.
Handlingen handlar inte om så mycket annat än detta, att han och hans vänner är på jobbet och ungås. Ibland ungås de på andra ställen.
Huvudpersonen blir förälskad i den nya kvinnliga kocken som anställts på en av krogarna.
Hon är mycket framåt och aggressiv, vilket han verkar uppskatta.
Men hon är en "svekfull" älskarinna, ska det visa sig ...
Annars är det svårt, för det känns som att många av scenerna har fler betydelser än bara det uppenbara.
Det känns som att nästan varje scen på något sätt kommenterar återföreningen av Väst och Öst, och allt som var runt omkring det.
---
Slutpoängen är ju ändå när Berlin-muren öppnas.
Och det ÄR en ganska bra, välgjord skildring.
Ingen av karaktärerna förstår vad det är som håller på att hända. Men de har TV:n på, och samtidigt som de hör från gatorna utanför krogen att det kör omkring massa bilar som "tutar och har sig" hela tiden, så ser de på TV.N (som inte har ljudet på från början) hur massa människor börjar samlas vid en gränsövergång vid muren.
Men de förstår inget, som sagt.
Och så håller det på ända tills det blir sent på kvällen nästan natt - innan de förstår vad det är som faktiskt håller på att hända.
Då känner de såklart att de måste ge sig av dig, de med, till gränsövergången för att se, för att själv vara med om det som händer.
Det är en "stor scen, "det är det.
Och stämningsfull musik som filmteamet valt att köra på i bakgrunden.
Bisarra händelser som sker vid folksamlingen. Karnevalstämning mer eller mindre, strippor som åker på Trabanternas motorhuvar när de kommer puttande ut från Öst-Berlin in till Väst genom nåt hål i muren.
---
Jaja, det är inte att säga för mycket.
Vi vet ju alla vad som hände och Att det hände.
Detta är bara en filmversion av händelserna.
Jag tyckte den var tillräckligt bra för att jag nog vill se på den en gång till.
Dessutom så märker jag att jag tänker på den, filmen, flera gånger och har så gjort sedan jag såg den.
Det är väl ändå ett bra betyg isf ... ?
---
Men, som sagt, om man bortser från detta, filmens klimax, så hade den inte varit något särskilt.
Det som händer i slutet är egentligen hela filmen - ven om man undrar hur mycket symbolik som fanns i de föregående scenerna, som sagt.
---
Se den, den som kan.
Det är ju ändå en händelse som har en historisk karaktär. Och här får man en möjlighet att liksom vara med i händelsernas centrum nästan.
En liten glimt i hur det var att vara Berlinbo där och då, under dessa dramatiska dagar och nätter för 30 år sedan.