Vilken film såg du senast?

https://www.imdb.com/title/tt0060333/?ref_=nv_sr_1

The Doomsday Flight (1966). TV-film som blir hyfsat spännande trots låg budget och enkla kulisser. Ett flygbolag får motta ett bombhot: på ett visst passagerarflygplan i luften, ska det finnas en bomb som utlöses vid en viss höjd. Hotaren uppger dock inte vilken höjd. Det gör att planet inte kan landa, förrän man hittat bomben. Hotaren ringer varje timme med uppgifter om vart han vill ha sin lösensumma etc., medan flygplanets crew vänder upp och ner på planet i sin jakt efter bomben.

Psykologiskt riktigt, tror jag:



Slutet är halvbra:


6/10

EdTv (1999)

En helt vanlig kille blir utvald att få sitt liv filmat som i en dokusåpa och ett kamerateam följer honom varthän han går och 24/7...

Det här är likt Truman Show en kommentar på reality show/dokusåpa om etiken kring fenomenet. När går det överstår? När blir det förnedrande? Hur långt kan man gå? Det som är intressant här är att protagonisten är ingen country bumpkin även om tv-teamet behandlar honom som en sådan. Filmen är en parodi eftersom den gör narr av dokusåpa-genren men kanske också satir då en möjlig avsikt kan vara att belysa den tvivelaktiga moralen kring den. I övrigt ganska tam som film, lite för lång och inte alls lika berörande som Truman Show.

Betyg: 2/ 5

https://www.imdb.com/title/tt2071407/?ref_=ttpl_pl_tt

Am Ende die Hoffnung (2011). Tysk film som utspelas ömsom i nutid och ömsom år 1944 - i sluttampen av andra världskriget då Berlin var sönderbombat och smör var en lyx.

År 1944. Den unga tyskan Ellen, som till vardags arbetar på en syfabrik, arbetar på sin fritid för motståndsrörelsen mot Hitler i en ytterst blygsam roll. Hon träffar av en slump en läkare som i hemlighet arbetar för den brittiska underrättelsetjänsten. Han har judiskt blod på mammans sida, och tvekar inte ens att sända vanliga, meniga tyskar som inte aktivt valt nazismen i döden, för att störta Hitler. Nu värvar han även den unga och naiva Ellen till att arbeta som spion för Storbritannien. (Ja, vissa skulle kanske ha beskrivit de här förutsättningarna annorlunda, men jag kan inte tycka att man är en hjälte om man spelar falskt på det här sättet, oavsett vilken sida det var som vann i slutändan och fick lov att skriva historien. Motståndsrörelsen i t.ex. Norge, där de arbetade för sitt eget folk hela tiden, var en helt annan sak.)

Ellen får i uppdrag att förföra den unge ingenjören Hans, Kaleu på den från historien kända ubåten U-864. Hon får med sig en minikamera, och får i uppdrag att fotografera hans order för U-864:s kommande uppdrag. Problemet är bara att hon och Hans blir kära i varandra... Vad ska hon göra nu? Vems sida ska hon vara på?

År 2003. Nu är Ellen en gammal dam. Hon läser i tidningen att vraket av U-864 har hittats utanför Bergens kust. Hon anlitar sin dotterdotter, som arbetar som taxichaufför, och som hon har en komplicerad relation med, att köra henne dit. Hon har något hon måste avsluta...

Det här var på många sätt en vacker och romantisk film. Jag förstår de unga, tyska tjejerna som skriver i kommentarerna att de gråter till den! Men den dras ner av flera saker (lägger det inom spoilertaggar eftersom för mycket av handlingen avslöjas annars):


Sammanfattningsvis ändå en sevärd film, om man fattar att det är fiction och tar det med en nypa salt. Det är påkostat med rekvisita, statister o.s.v., och i alla fall när det gäller det yttre fångar de tidsepoken väldigt bra.

6/10

"M/S Gustloff" - (2008)
https://www.imdb.com/title/tt0991156/


---

Sänkningen av nazisternas lyxkryssare på Östersjön, av en sovjetisk ubåt, med tusentals tyska krigsflyktingars död i havet som följd.

Filmen utspelar sig under Andra världskrigets sista dagar, när tyskarna flyr från den framryckande Röda armén i närmast blind panik.

Vi får följa styrmannen på skutan, hans flickvän och en salig röra av allt från desperata civila flyktingar till fanatiska partifunktionärer, alla samlas på Gustloff för resan mot säkerheten i Faderslandet Tyskland.

Att det inte skulle sluta så vet man ju redan från början, då det är en historisk fartygskatastrof det handlar om. Men filmteamet har försökt dramatisera förloppet så gott de kunnat.


Styrmannen ska föreställa den "snälle tysken." Han som var vare sig soldat eller nazist, utan bara snäll. Och hans snällhet får fritt spelrum under resans gång, och redan före båten lagt ut (då han övertygar sin chef om det lämpliga i att öppna dörrarna för så många flyktingar som kunde få plats på båten.

Så här i efterhand kan man fråga sig om det egentligen var så "snällt."
För det var ju pga hans snällhet som alla dessa tusentals människor kom att drunkna och frysa ihjäl i Östersjöns vatten.
Visst viss även en möjlig sabotör också upp, som potentiell bidragsgivande faktor, samt ett stycke korkad militär kapten som försökte ta kommandot på bryggan och vars dumhet ledde dem i fördärvet.

Men ändå ... snällheten belönades illa, med alla dessa döda.

---

Jag har läst att folk försökt likna "Gustloff" vid filmen "Titanic" och t.o.m. att denna skulle övertrumfa den senare i kvalitet.
Det håller jag inte med om.
Faktum är att "Gustloff" är en mycket dåligt inspelad film, som saknar både trovärdig dramatik liksom trovärdiga miljöer från själva sänkningen.

---

Därför måste betyget vara lågt.
Trots att jag ändå lyckades behålla uppmärksamheten under nästan hela resans gång.
Men ... ack vad besviken jag blev när fartyget sänktes. Det var så Billigt filmat att det lika gärna hade kunnat vara inspelat i någons privata badkar ... typ.

---

Betyg

1.5 av 5

Nya It med bill Skarsgård. Riktigt usel film som försökte med alla klichéer men inte satte en enda bra.

https://www.imdb.com/title/tt1396484/

Jag såg den nyligen, jag tyckte den var hyfsad (recension finns här i oktober någon gång). Men då fäster jag mig inte så mycket vid tekniska effekter, det är annat som är viktigare. Det jag skulle säga var, att jag känner igen det där med "den snälle tysken" från många moderna tyska filmer som handlar om andra världskriget.

Det var likadant i den film som jag såg häromdagen: Am Ende die Hoffnung. Ubåtskaptenen och -ingenjören var egentligen inte intresserad av militära ubåtar alls! Han visade en modellubåt som han byggt som pojke för sin nya kvinnliga bekantskap, och det var en fredlig ubåt möblerad som en salong med flygel och blomsteruppsättningar och allt! Enda anledningen till att han hamnat som kapten på en av nazisternas ubåtar, var att han gillade ubåtar i sig så mycket - och det fanns ju inga fredliga, så han hade inga alternativ! Dessutom är han inte särskilt snygg eller manlig heller, utan har snarare veka drag.

Jag tolkar det som att tyskarna fortfarande har komplex för det som hände under kriget. Det skulle vara helt otänkbart för dem att göra en film om en manlig och tjusig hög nazistofficer, som var hängiven nazismen, och dessutom snäll, trevlig och älskansvärd mot sina närmaste... Trots att detta ofta var verkligheten - till och med för de officerare som arbetade i och närmast Förintelsen.

The brothers Rico (1957) mördare undanröjes.

Ett brottssyndikat tar sig an bröderna Rico, noirfilm, hette det.
Börjar väldigt pratigt, men tar sig under andra halvan......innan det förfärliga lyckliga slutet


Tänk vad ett par tokiga scener på slutet kan sänka en film så fullständigt.
2/5

Ja, fy för lyckliga slut! Nej men allvarligt talat, jag förstår vad du menar. Som att läsa en Manhattandeckare, och så slutar det som en Harlequinroman!

https://www.imdb.com/title/tt6859762/?ref_=nv_sr_1

The Little Stranger (2018). Det är strax efter andra världskriget. En läkare i yngre medelåldern kommer tillbaka till byn där han växte upp, för att arbeta som allmänpraktiserande landsortsdoktor. Han dras in i familjen i byns gamla mansion house. När doktorn var liten pojke var herrskapsfamiljen rik och styrde över hela byn, och han (som pojke) var fascinerad av deras hem och livsstil. Nu har det gått för dem som för så många andra "landed gentry"-familjer: de kan inte betala räkningarna, huset faller sönder i brist på underhåll, de måste sälja av land fast det gör ont i dem, frun i huset är gammal, sonen kom hem från kriget svårt skadad till både kropp och själ, och dottern, som är en bit upp i medelåldern, har inte gift sig...

Trailern, titeln och fotona, samt att filmen var klassad som "horror" och "mystery" (förutom "drama", vilket stämmer), var väldigt missvisande. Faktiskt något av det ohederligaste jag har sett på länge. Man tror ju (eller jag trodde det i alla fall) att det skulle vara en kuslig, spännande, gotisk spökhistoria av typen "Changeling" eller "Barnhemmet", med ett mysterium att lösa. Men trots att det hintas om att det finns något övernaturligt i huset, så händer det väldigt lite. Filmen är lång och långsam. Värst var att det inte var något riktigt slut, det gillar jag inte.

Men visst - man kan se den för den fina tidsskildringen, att den är välgjord, att skådespelarna är skickliga, och att den tar upp vissa teman - som t.ex. upplösningen av det gamla klassamhället som tog fart under och efter WWII.


4/10

Filmen gick på Cinemateket, och jag slog mig i slang med ett par herrar efter filmen.
Det tragiska var att den ena av dom tyckte att det var ett jättebra slut, och att alla filmer borde sluta så.

Då undrar man lite varför man går på en noirfilm.

För övrigt oväntat många besökare på en svartvit film från 1957, en bisterkall torsdagkväll i November.

He probably is a romantic at heart...

Önskar jag bodde i Stockholm så jag kunde gå på fler sådana! Som det nu är, så får jag nöja mig med att se dem på datorn.

Såg Braveheart igår. Riktigt tung klassiker!
8/10

Fahrenheit 451 (1966)

https://www.imdb.com/title/tt0060390...=nm_flmg_wr_21

Bitvis stilistiskt och estetiskt snygg "sci-fi". Att Stanley Kubrick måste ha inspirerats av filmen (2001 och Clockwork Orange) råder det väl inga frågetecken kring? Annars vette katten. Känns spontant som en smärre överskattad film som filmvetare påstår sig älska, och knappast så många andra.

Den får 5 av 10 möjliga bilringar.