"The Ballad of Buster Scruggs" - (2018)
https://www.imdb.com/title/tt6412452/
Tim Blake Nelson, James Franco, Liam Neeson, Brendan Gleeson, m.fl.
---
Coen-brödernas bidrag till Netflix.
Ingen spelfilm direkt, utan en slags antologi över det vardagliga livet i "Old West."
Varje del är fristående från de andra, och den enda gemensamma nämnaren är just "Vilda Västern."
Det Coen-bröderna har gjort är, förmodligen, att de tagit fasta på några av de mest övergripande teman som finns i folks (och särskilt Deras) föreställningsvärld angående denna tidsperioden, och sen försökt sätta sig in i Hur det hade kunnat vara att vara en av dem som tog del av det.
Utan den heroism och ödesmättade inramning som vi vanligtvis ser det skildras genom Hollywood.
Utan här är det istället "livets totala meningslöshet" som ramar in allt.
Trots individens, ofta, storslagna drömmar och mål, så slår ändå meningslöshetens klor sig fast i dem, och vägrar släppa slaget.
T.o.m. i de fall då det ser ut som om att ändå ska gå vägen ... så slutar det oftast på samma sätt.
---
Jag vet inte hur mycket man egentligen kan säga om själva "handlingen," för det finns nog ingen sådan. Utan det är mest, som sagt, det stora övergripande om Vilda Västerns teman som går igen.
Vi har tex temat "
revolvermannen," vi har "
den ensamme guldgrävaren," vi har naturligtvis "
banditen," och - kanske något otippat - även temat "
kringresande Freak Shows."
Vad har vi mer ... Jo, vi har temat om de stora "
karavanerna västerut." Med täckta vagnar och indianer som går till attack och allt. Ett annat tema berör "
Bounty Hunters."
Ja, och så har vi det insprängda, som den "sjungande cowboyen," den ensamma kvinnan som förlorar sin manliga försörjare. Osvosvosv.
---
Trots bristen på egentlig handling så är det ändå en film man vill se från början till slut.
De små historierna är, emellanåt, så välgjorda och t.o.m. provocerande tankeväckande, att man sitter där och bara hoppas på att det ska komma en till lika intressant historia efter den man nyss sett.
Och att det är hantverkare som verkligen behärskar sitt medium är tydligt genom hela filmen.
Produktionsvärdet är genomgående mycket högt. Man har hela tiden ansträngt sig att hitta de bästa möjliga miljöer att förlägga historierna till - i många fall lyckas det riktigt, riktigt bra.
Man kan säga samma om skådespelarinsatserna - genomgående mycket, mycket goda. Trots det, ibland, magra framförandet blir det ändå tydligt att manusförfattarna ansträngt sig för att skapa en trovärdig bakgrund åt karaktärerna - något som gör att de aldrig upplevs som ytliga eller taffligt påhittade. Snarare tvärtom är trovärdigheten alltid "där."
Vissa av insatserna var så starka att de praktiskt taget kunde ha varit hämtade direkt från en skolbok om "arketyper" och "arketypiska teman."
Och då inte nödvändigtvis alltid i huvudskådespelarnas utförande, utan också bland biskådisarna.
Som tex den "piskande kusken" på diligensen.
Eller Liam Neesons framåtlutande gång, samtidigt som han "tvår sina händer".
Mycket starka scener helt enkelt. Förmodligen sådant som filmskolor framöver kommer att använda som undervisningsmaterial ...
---
Helt visst är det ett stycke film som iaf jag kommer att återvända till.
Vissa av historierna lyckades verkligen ge intryck, och var något jag i efterhand fortsatt fantisera om och tänka på.
Därför vill jag ge filmen ett mycket högt betyg.
Och det trots frånvaron av egentlig handling.
---
Betyg
5 av 5
