Vilken film såg du senast?

Erin Brockowich (2000)

Arbetslös trebarnsmor får, av en händelse, tag på dokument som förklarar varför folk i ett visst bostadsområde blivit sjuka.

Bygger på ett autentiskt fall, och som vanligt är rättegångar i centrum.

En film som inte överaskade på någon punkt alls, den var precis som jag hade förväntat mig, tyvärr.
Dessutom var den onödigt lång.
Kul detalj var att Bud Bundy (ok då, David Faustino) hade en väldigt liten roll, så liten att den inte var med i rollistan.

2/5

Såg Utoya 22 juli igår. Behövs väl ingen presentation om filmen. Väldigt sevärd och ja det var bra att vi valde just den. Dock är det den absolut jobbigaste och vidrigaste film jag sett och troligtvis kommer jag inte så något värre heller. Riktigt obehaglig och jag grät större delen av filmen. Lämnar en inte oberörd. Den som går ut ifrån den filmen som inget hänt är riktigt känslokall. Se den ni som inte gjort det. Rekomenderar alla att se den även om den är riktigt jobbig att se.

Må brevik ruttna i fängelset, tvinga honom att se denna

Midnight lace (1960). En röst i dimman.

Doris Day mordhotas av en viskande röst i denna Hitchcockinspirerade film.


Ganska fin gammal thriller, kamske lite otrolig då Doris överreagearar på telefonsamtalen, kan man tycka.
Kul att Myrna Loy var med i en biroll, lika rapp som alltid.
3+/5 tycker jag absolut att den är värd.

Rännstensungar (1944) https://www.imdb.com/title/tt0038042/?ref_=rvi_tt

Mysig gammal svensk klassiker med mycket sång, vilket jag brukar vara svag för. Barnskådisarna i denna håller inte så hög klass men det ger jag blanka fan i då filmen har mycket värme i sig

Den får 3/5

Bowfinger (1999)

Den fantasilösa titeln till trots (svenska "Knubbigt regn" låter mycket bättre) är det här en skrattfest och en personlig favorit. Bowfinger är otroligt charmig, noll procent mean spirited och jäkligt rolig. 5/5.

SSF: Soldier of Orange (1977) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

En grupp nederländska studenter sveps med när andra världskriget bryter ut och nazisterna ockuperar deras land. Från att först ha trott att Nederländerna ska hålla sig neutralt som vanligt och krisen blåsa över, inser de allvaret och ansluter sig till motståndsrörelsen.

Dåtidens dyraste film någonsin i Nederländerna och den står sig fortfarande som den mest framgångsrika. Det var även filmen som fick Hollywood att få upp ögonen för regissören Paul Verhoeven och det dröjde förstås heller inte länge innan filmens stjärna Rutger Hauer tog flyget över och gjorde ett namn för sig. Ett episkt krigsdrama på 2.35h som spänner sig över hela kriget.

Jag har svårt att komma in i den till att börja med då den känns oerhört fånig överlag. Faktiskt på gränsen till buskis - folk har glatt sex i höstackar med rumpan bar, soldaterna är karikatyrer och Verhoeven utnyttjar varje möjlighet till visa upp ett par bröst. Visserligen i linje med de spexiga studenternas synsätt men filmens ton är all over the place och tyvärr snuddar den aldrig vid att kännas episk överhuvudtaget.

Det blir bättre längre in när motståndsrörelsen intensifierar sina insatser och folk börjar dö. Då känns det mer som allvaret börjar sjunka in för våra karaktärer, det blir mindre tjo och tjim och äntligen något med substans i. Det är en intressant utveckling för kompisgänget ändå med många olika öden - karaktärerna är bra och välspelade.

Men även om det glimtar till emellanåt så är helheten en ganska seg historia som absolut inte motiverar en speltid på 2.35h. Att använda så mycket humor i ett krigsdrama som Verhoeven gör här passar inte mig särskilt bra. Hade det kombinerats med ett par riktigt mörka och spännande stunder kunde det fungerat bättre, men de finns inte.

Man får istället njuta av underhållningen som Rutger Hauer och Jeroen Krabbé bjuder på skådespelarmässigt. Man har ju aldrig tråkigt i deras sällskap när de cyklar runt och dricker sprit och hånflinar åt krigets allvar. Det är en bra och annorlunda krigsfilm som känns väldigt mycket Paul Verhoeven - på gott och ont.

Spindelkvinnas kyss https://www.imdb.com/title/tt0089424/?ref_=rvi_tt

Inleder med att säga att detta är en film som inte påminner om någon annan som jag har sett vilket är jättepositivt. Men tyvärr så greppar den inte tag i mig så mycket som jag skulle önska, då jag vill ge originella filmer ett skyhögt betyg. Det hela handlar om en homosexuell man som är dömd till 8-års fängelse utan möjlighet till villkorlig dom och man får inte veta varför. Han delar cell med en politisk fånge. Den homosexuella mannen ska mjölka information ur den politiska fången och därmed bli frigiven. Han berättar historien om sig själv samt två fiktiva(?) historier? Det hela görs med god känsla men dock så intresserar dessa historier mig inte så mycket, historien om han själv intresserade mig dock mycket. Vill inte avlsöja mer.
Denna film är intressant men jag önskar att samtliga tre historier var lika intressant.

Den får iaf 7/10. Ett fint betyg med andra ord.

Room (2015)

Ett Fritzl liknande fall, där en ung dam låses in i rum under flera år, och även får ett barn.

Som nummer 146 på imdbs topplista, med 8,2 i snittbetyg, var förväntningarna ganska höga.

Jag tyckte att det här var urtråkigt 1/5

Jag såg Shape of Water och den fick mig att undra om någon i Oscarsjuryn faktiskt tittar på filmerna dom bedömer, eller om dom tar reda på vilken som är mest liberal, och röstar på den.

Jag har ingenting positivt att säga om den här filmen, 1 / 5 är givet.

"Sid & Nancy" (1986)

https://www.imdb.com/title/tt0091954/


Gary Oldman, Cloe Webb, m.fl.

Filmen om Sid Vicious, från Sex Pistols och hans destruktiva knarkareförhållande med sin amerikanska flickvän Nancy Spungen.
Det var också Gary Oldmans stora genombrottsfilm.

Filmen börjar och slutar med huvudpersonernas förhållande.
Första scenerna visar hur amerikanska poliser håller förhör med Sid, efter att han blivit upptäckt med den knivhuggne Nancy.
Sen återgår filmen till hur de två träffades för första gången - på en fest i London.
Nancy sade sig ha tillgång till knark, och Sig gav henne pengar för att åka och handla. Men hon blåste honom. Det fick emellertid honom att bli djupt förälskad i henne, så nästa gång de träffades kunde de inte slita sig från varandra.

Båda var unga, och Nancy ännu yngre.
Det märks, för störigare person har väl aldrig visats på film.
Jobbig, skrikande, krävande, gäll röst ... Nancy har inte mycket som talar för henne. Men Sid såg tydligen genom allt det.


Ja, även om filmen går genom en hel del av Sex Pistols framträdanden och inspelningar, så hamnar allt det i skymundan för parets vansinniga livsstil.
Det är ungefär som "Vi barn från Bahnhof Zoo", fast med Sid & Nancy istället.

Dvs de knarkar praktiskt taget hela tiden. Och när de inte knarkar så grälar de.
Det finns inget romantiskt över det, inga förmildrande omständigheter som Hollywoodversioner av rockstjärnors "festande" vanligtvis brukar fokusera på.
Nej, detta är bara en enda resa rakt ner i undergången.



Och därför blir det svårt att bedöma den.
Det bästa är kanske hur den skildrar det "mörka 70-talets" storstadsliv.
Med smuts, heroin, prostitution och hopplöshet.

Sid & Nancy levde förvisso med ena benet inne i rockstjärnevärldens glamour och pengaöverflöde, men de kunde aldrig nå in i den, kunde aldrig bli kvitt sitt väldigt, väldigt tunga heroinberoende.
Så de fick aldrig smaka på framgångens sötma.
Iaf är det så filmen framställer det.

---

Gary Oldman Gör ändå en insats, det kan man inte komma från.
Men Cloes Webbs version av Nancy Spungen ... alltså, det är sällan som man blir så avtänd av en huvudskådespelarinna ... Det är nära på ett direkt karaktärsmord av Nancys minne, så illa är det.
Visst, hon kanske verkligen var så jobbig som filmen framställer det, men ändå ... att förmedla en sådan version för alla framtidens generationer, det är inte något som jag hade accepterat.
Hon var ju inget "monster". Hon var bara en flicka som blivit förstörd av heroin.

Elakt av filmskaparna kan jag tycka.

1492: Conquest of Paradise | Året var 1992
Varning: Lång
https://www.imdb.com/title/tt0103594...nm_flmg_act_66

En film av Ridley Scott med Gérard Depardieu och Sigourney Weaver. Det låter spontant som att denna film borde vara mer känd än vad den faktiskt är. I bonus-materialet erkänner den sig dock att vara en flopp.

Detta är en udda tolkning om Christopher Columbus. Filmen är klippt på ett rätt dåligt sätt och handlingen berättas då och då likaså. Saker händer, men man fattar inte alltid varför. En del bilder i filmen är snygga, men av någon anledning känns mycket annat att vara på amatörnivå. Mycket udda vinklar som inte hör hemma i en stor produktion.

Filmens kärna och det den vill få fram är rätt fint ändå. Det finns lite charm och passande bakgrundsmusik som gör denna långa film något enklare att titta på. Sigourney Weaver är bra, men med på tok för lite. Gérard Depardieu är till och från. Skurkarna i filmen luktar b-film.

En väldigt ojämn film helt enkelt som är rätt daterad. Dessa nästan 2,5 timmar var dock inte olidliga utan det finns saker som håller ett lägre intresse vid liv.

Betyg?

Lawrence of Arabia (1962)

Verklighetsbaserad klassiker jag gillade som barn. Var kanske 12 när den gick på tv eller nåt sånt?

Lawrence har meniala uppgifter i brittiska armén stationerad i Kairo och är lite av en bråkstake med egen vilja. Han skickas ut på uppdrag i Arabien och det blir framgångsrikt och han samlar ihop de arabiska stammarna för att hjälpa till med kriget mot turkarna. Men står han egentligen på sitt eget lands sida eller arabernas? Vet han det ens själv?

Okej, det är ju snyggt filmat och fantastiska ökenmiljöer. En fröjd att titta på. Och det är också bra i början men mot slutet känns det som man rusar på lite för att få ihop de sista delarna i hans arbaiska äventyr. Och karaktärerna är lite platta. Och Peter O'Toole i huvudrollen spelar ibland över så man tror det är en stumfilm från 20-talet med dramatiska ansiktsuttryck men ser.

Så jag är mer ljummet inställd idag än jag var som barn. Det räcker inte med en massa kameler och krokiga svärd för att det ska kännas exotiskt och häfigt när man är 40+. Men det är ändå rätt småtrevligt eftersom det är så snyggt foto.


Biutiful (2010)

En tragisk föredetta knarkare och numera bara vanlig kriminell får veta att han är döende i cancer. Hans ex är prostituerad och har mentala problem. Barnen lider. Det går åt helskotta med allt. Misär staplas på misär.

Har tröttnat på socialrealism och misär. Det finns så mycket misär i världen. Jag ser och läser om det varje dag i nyheterna. Och även runtomkring har under mitt liv upplevt folk som tagit livet av sig och dött i överdoser och supit ner sig. När jag tittar på film vill jag gärna glömma skiten som finns överallt i världen. Så det här var då rakt inget för mig.

Men det är riktigt bra skådespeleri och hyfsat välgjort. Bara helt fel grej för mig. Skulle nog älskat den när jag gick på gymnasiet. Den som gillar att se total tragik och fullständigt elände behöver inte lägga så stor vikt vid mitt omdöme.