Dessutom så var den väldigt annorlunda från vad man tidigare hade sett.
Den är utan tvivel väldigt konstig med en hel del hjärndöd underhållning men det är faktiskt en stor del av dess charm.
I afton blev det 12 Years a Slave. Huvudrollen som Solomon Northup spelas av Chiwetel Ejiofor och bygger på en bok skriven av Northup själv.
Som fri svart man i nordstaterna är Solomon violonist och duktig musiker. Han blir kidnappad och nedbruten och tvingas till slaveri i amerikanska södern. Han förlorar sin familj, sin status och i princip hela sitt liv. När han sträcker ut en hand till en vit man han tror är progressiv och en vän blir han förråd vilket föder fortsatt misstänksamhet. Han hittar till slut en sådan allierad som kan hjälpa honom att skicka ett brev för att bli frigiven av myndigheterna. Under sin tid som slav stöter han på alla olika former av förtryck och filmen visar tydligt hur systematiserat slaveriet var. Det var en hel kultur och då Ejiofor spelar sin roll exceptionellt väl lämnar filmen ett intryck.
Dessutom så var den väldigt annorlunda från vad man tidigare hade sett.
Den är utan tvivel väldigt konstig med en hel del hjärndöd underhållning men det är faktiskt en stor del av dess charm.
Unik film, och att den är väldigt konstig gör den intressant. Verkar inte heller göra anspråk på att vara någon mer sofistikerad sci-fi film.
Ett mord begås i en liten stad i amerikanska södern, en svart man haffas.
Han visar sig vara mordutredare, och blir kvar i staden och utreder mordet.
Men det visar sig inte vara så lätt.
En film jag hört talas om vid flera tillfällen, och hade höga förväntningar inför.
Med 8,0 på imdb föreföll det lovande.
Hela staden tycker att det är jättehemsk med en svart mordutredare, och några försöker till och med mörda honom.
Det verkar vara viktigate än att mord utreds.
Filmen lyckas inte med att kombinera deckargåtan med raspolitik.
Det blir egentligen ingenting av det.
Men det är, bitvis, en tät film med fint foto
Filmen var väl hyfsad, jag hade nog väntat mig lite mer. 3+/5
Vad kul att du till slut lyckades hitta denna filmen. =)
Men vad synd att du inte gillade den.
Gamla filmer kan ibland vara svåra att se på med våra moderna förväntningar på hur filmer ska göras. Det var annorlunda förr, då var det ett mer "teatraliskt" filmspråk, något som inte började ändra sig förrän efter Warren Beattys "Bonnie and Clyde".
I "In the Heat of the Night" har ju verkligen Sydney Poiter ett skådespeleri som inte hade funkat idag.
Man kan lätt anklaga honom för att han spelade över, eller hur.
Han spelar en extremt övertydlig roll som "tuff, hårdkokt snut från storstaden" och det blir lätt löjeväckande.
Men, om man bara förstår det, och tar på sig rätt glasögon när man ska se på filmer från andra tider, så blir det lättare att uppskatta det som verkligen ÄR bra.
Och denna filmen Är verkligen bra.
Du lade tex själv märke till "stämningen" eftersom du skriver att den var "tät", och det underbara fotografiet.
Filmen lyckas riktigt bra med att förmedla den "heta natten i den djupa amerikanska södern" och spänningen släpper aldrig, utan hålls i genomgående.
Själv fastnade jag redan i den första scenen, och min uppmärksamhet fångades för att aldrig släppa.
Dvs det är ett Ypperligt hantverk, och det måste man applådera tycker jag.
Den är absolut förtjänt av en 8a på Imdb.
Tveklöst.
Fences och Flight Jag föredrar Fences och anser att Denzel förtjänade en Oscar för den rollen framför Flight.
Fences var rätt stark och två scener står ut. Den som är van action och kriminaldrama som training day och the equalizer kanske inte uppskattar fences. Det är dialogen, livsöden och skådespelet som lockar. Kul också att se en film med svarta skådisar som inte handlar om slaveri.
Utifrån handlingen vet man exakt vad som kommer hända i flight. I fences är man i princip på samma plats i familjens bakgård nästan hela filmens gång. Det syns att det i grunden är en teaterpjäs.
Ikväll blir det Kubrick. Se om a clockwork orange och ta mig an 2001 a space odyssey. Sistnämnde har jag inte sett
__________________
Senast redigerad av jay.simpson 2018-09-21 kl. 11:18.
Vad kul att du till slut lyckades hitta denna filmen. =)
Men vad synd att du inte gillade den.
Gamla filmer kan ibland vara svåra att se på med våra moderna förväntningar på hur filmer ska göras. Det var annorlunda förr, då var det ett mer "teatraliskt" filmspråk, något som inte började ändra sig förrän efter Warren Beattys "Bonnie and Clyde".
I "In the Heat of the Night" har ju verkligen Sydney Poiter ett skådespeleri som inte hade funkat idag.
Man kan lätt anklaga honom för att han spelade över, eller hur.
Han spelar en extremt övertydlig roll som "tuff, hårdkokt snut från storstaden" och det blir lätt löjeväckande.
Men, om man bara förstår det, och tar på sig rätt glasögon när man ska se på filmer från andra tider, så blir det lättare att uppskatta det som verkligen ÄR bra.
Och denna filmen Är verkligen bra.
Du lade tex själv märke till "stämningen" eftersom du skriver att den var "tät", och det underbara fotografiet.
Filmen lyckas riktigt bra med att förmedla den "heta natten i den djupa amerikanska södern" och spänningen släpper aldrig, utan hålls i genomgående.
Själv fastnade jag redan i den första scenen, och min uppmärksamhet fångades för att aldrig släppa.
Dvs det är ett Ypperligt hantverk, och det måste man applådera tycker jag.
Den är absolut förtjänt av en 8a på Imdb.
Tveklöst.
Gillade och gillade, 3+/5 är ju knappast något underbetyg.
Bara lite lägre än filmsidornas genomsnittsbetyg.
Men som sagt, jag hade kanske för högt ställda förväntningar.
Överspel var inget jag märkte av, eller ens noterade.
Hantverket var gott.
Jag tycker heller inte att det finns något exakt datum för teatralisk filmspråks slut.
Det var något som antagligen skedde gradvis från ljudfilmens intåg.
"The killing of a sacred deer". Alltså jag fattar inte hypen över Yorgos Lanthimos. Sett The lobster/Dogtooth och nu den här och alla är lika kassa. Jag förstår inte varför han ska göra filmerna så mindfuck som möjligt. Förstår han ens själv budskapet i filmen? Vill förmedla ett så djupt och konstnärligt regi som möjligt men det blir bara åt helvete.
Varför älskar kritiker hans filmer? Finns ingen som helst logik i dem. Man blir bara förstummad. Kejsaren bär inga kläder.
Dagens film: The Firm från 1993. Tom Cruise spelar Mitch McDeere som blir rekryterad till en advokatfirma, vars erbjudande är påtagligt mer generöst än vad andra advokatfirmor kan erbjuda en nyutexaminerad advokat. FBI tar kontakt med honom och McDeere börjar ana ugglor i mossen. En större konspiration och kontakter med maffian får honom att lista ut en plan för att kunna lämna med livet i behåll. För att göra det måste han hålla sig till lagen - och samtidigt få ut sin bror Ray från anstalt.
Av mig får filmen betyget 3 av 5. Gick allt att se på, och stundvis var filmen underhållande.
1970. Billy Hayes åker fast för drog smuggling i Turkiet.
Men som han snart märker så verkar straffet överstiga brottet.
I sin helhet en bra fängelse film.
Dock var homo scenerna de mest onödigaste jag har sett i en fängelse film.
De tjänar normalt sätt ett syfte i dessa filmer men här var det fullkomligt meningslöst.
Förra veckan såg jag Lost in Translation (2003) och den gjorde verkligen ett intryck på mig, vilket är ganska ovanligt. Jag har undermedvetet flera gånger drömt mig tillbaka in i filmen, den är bara helt enkelt så oerhört vackert filmad med alla färger och kontraster som finns i Tokyo.
Storyn i sig är ju väldigt simpel och inte särskilt anmärkningsvärd, men skådespelet är så pass bra att storyn faktiskt fungerar perfekt.
En kallblodig soldat får order att eskortera en svuren fiende till säkerhet.
Men är det ett uppdrag man kan utföra med gott samvete?
En okej film. Rätt så melodramatisk då och då.
Förmodligen inte något man kommer rekommendera men en besvikelse var den ej.
Bale och Foster drog upp värdet som tur nog.
6/10
__________________
Senast redigerad av Kickex 2018-09-21 kl. 23:56.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
