600 PS für zwei (2015). Tysk komedi. En man i 60-årsåldern, Hartmut Sprenger - spelad av fortfarande lika tjusige Walter Sittler! - blev för fem år sedan uppsagd från sitt finjobb som marknadsdirektör. Han har gått arbetslös och nu säljer han varmkorv på gatan. Men han har inte vågat berätta detta för sin exfru och sin dotter, utan de tror att han har jobbet kvar. Han har stora problem att hålla skenet uppe, och därför träffar han knappt sin tonårsdotter - som känner sig sviken och upprorisk.
Genom diverse osannolika sammanträffanden hamnar Hartmut Sprenger på en road trip ner genom Tyskland i en supersnabb och superdyr sportbil, tillsammans med personalchefen som en gång sa upp honom. Sprenger känner dock inte igen personalchefen, då denne skickade en praktikant att informera alla i massuppsägningen. Men han minns hans namn. När personalchefen får höra namnet på den hatade, så ljuger han i sin tur om sitt namn och sin ställning... och förvecklingskomedin kan börja.
Jag brukar ju alltid säga att tyskar inte kan göra komedi, men här fick de faktiskt till några dråpliga situationer. Men det finaste är budskapet, om vad som egentligen är viktigt i livet, nämligen familj och vänner. Tror denna film kan vara till tröst för människor som är i samma situation som Sprenger, d.v.s. att de har hamnat utanför arbetsmarknaden eller misslyckats i karriären. Lite man-kvinna-kärlek är det också, och tonårstrul som man som tonårsförälder kan känna igen. En varm och ömsint film.
7/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2018-01-04 kl. 18:41.
En thriller som i stort följer ett familjärt koncept för alla som sett några stycken filmer i samma genre. Många sådana här filmer har en tendens att bli för överdrivna eller förutsägbara. Jag tycker denna undvek en del "fällor" (saker som förekommer i många liknande filmer) och hade en del snygga moment som höjde filmen. Både i handling och dialog. Castingen är bra och musiken av James Horner sitter fint.
Inte världens mest originella handling i stort, men jag gillade denna och rekommenderar till alla som gillar thrillers.
Jag såg precis Bo Widerbergs filmatisering av Torgny Lindgrens roman Ormens väg på hälleberget. Otroligt deprimerande och ganska seg film.
Den enda ljusglimten i filmen var när de skar kuken av snuskgubben som kom till torpet för att ta betalt i natura. Det säger en hel del om hur munter den här filmen är...
__________________
Senast redigerad av RZLA 2018-01-05 kl. 03:00.
Jag blir mer och mer besviken varje gång jag ser uppföljaren till en av mina favoriter. Vitos historia är helt suverän, där finns inget att klaga på. Michaels historia däremot, ojojoj... manuset är svagt och klippningen bedrövlig. Karaktärerna saknar allt vad motiv heter och precis som vanligt när eftertexterna rullar funderar jag på varför Fredo, Roth och andra lirare gjorde som dom gjorde. Det är på gränsen till obegripligt. 3/5.
Genomförkyld, kan inte sova och fick för mig att se Wonder Woman (2017). Tror jag föredrar förkylningen. Riktigt rutten rulle, ännu värre än de sedvanliga trikårullarna. Bemödade mig inte ens att se klart filmen utan stängde av skiten när det började närma sig slutet. Väldigt längesen jag gjorde det sist. Istället för att lista allt som är uselt med filmen nöjer jag mig med att säga att Lucy Davis, som jag inte ens kände igen från The Office, var rätt rolig samt att castingen i allmänhet var okej. Dock blir det förstås lätt löjeväckande att se spetan Gal Gadot försöka vara "tuff" när Robin Wright i samma scener gör det så mycket bättre. Resten - framför allt det förbannade manuset - kan ta sig i häcken.
Det känns också minst sagt märkligt att någon jävla WW2-pilot är filmens verkliga hjälte och den enda karaktären med någon form av djup och/eller karaktärsutveckling, medan WW är som hämtad ur en tidningsstrip. Att en skitfilm likt denna kan vara så populär bland såväl kritiker som gemene man gör mig fan bedrövad. 3/10.
__________________
Senast redigerad av Korder 2018-01-05 kl. 06:00.
Reife Leistung (2007). Ännu en fin tysk film med Walter Sittler i huvudrollen. Även här är temat medelålderskris, men i stället för att fokusera på arbetslivet som i den förra filmen jag recenserade, så fokuseras det här på det fysiska åldrandet, kärlekslivet och familjen.
Thomas Wünsche är delägare i en stor byggfirma, gift och har tre döttrar (två vuxna och en i tonåren). Han och hans fru är i grunden lyckliga, och pratar mycket om sitt drömhus som de ska ha i Spanien när han blivit pensionär. Han är dock inte helt nöjd med livet, utan oroar sig över sitt oundvikliga åldrande. En dag stöter han av en slump på en ung, välfixad, självmedveten och helt oblyg kvinna, som inte drar sig för att ta kontakt och inte bryr sig om att hon förstör ett äktenskap. Det går som det måste gå (spoiler en bit in i handlingen):
Hon blir med barn. Thomas tycker att han är för gammal, men hon vill ha familj, hus och allt det där. Hans fru får kännedom om affären, tar ut skilsmässa och kräver ett saftigt underhåll. Den unga kvinnan vill inte längre ha sex under graviditeten, och hon börjar kräva massor av saker: ett stort, fint hus, dyra saker till babyn, att hon inte ska behöva arbeta mera utan vara hemmafru. Hon har inte förståelse för att hans firma börjat gå dåligt och att han har underhållet till den gamla frun som han måste ut med också.
När barnet är fött visar det sig vara en kolikbebis som skriker hela tiden. Paret får inte längre tid för varandra, de är ständigt trötta, och Thomas känner att han nog var för gammal för att gå igenom detta ännu en gång, ändå... det gör honom inte yngre, som han trott, utan bara tröttare och äldre. Den unga kvinnan är inte heller lika attraktiv längre, när hon inte hinner sminka sig, tvätta håret eller sova ut. Hon har förvandlats till huvudsakligen en kravmaskin. Thomas börjar att ångra uppbrottet från sin fru, som han egentligen passade mycket bättre ihop med...
Fin film, mycket mänsklig, varm, verklighetsnära, inkännande... Tror att många människor - ja även kvinnor - i medelåldern, kan känna igen sig i den desperata längtan efter föryngring, och tron att den kan komma genom en mycket yngre partner och en ny småbarnsfamilj. Men det blir i verkligheten sällan bra. Allt har sin tid och alla åldrar har sin charm.
8/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2018-01-05 kl. 08:56.
Med ett par höjdpunkter åt sidan så var jag aldrig så förtjust i första filmen men denna uppföljare vad dock riktigt bra!
Både smart och stilig.
Det är visserligen vissa luckor man får fylla i själv med fantasin men det är i överlag en underhållande film.
8/10
En djärv rånkupp planeras, ett gäng trummas ihop, kan något gå fel.
Eftersom det är en noir-film, så är svaret, ja.
kuppen går väldigt fel, man får visserligen med sig någon hink juveler, men kassaskåpsspecialisten såras av ett vådaskott.
Hälaren, en skum advokat försöker lura till sig bytet.
I tumultet såras nästa gubbe.
Alla dör, eller åker fast.
En kuppfilm som koncentrerar sig mer på karraktärerna än själva kuppen, och jag tycker att man har lyckats riktigt bra.
Filmen är, så där, härligt rå, just som en noirfilm ska vara.
En djärv rånkupp planeras, ett gäng trummas ihop, kan något gå fel.
Eftersom det är en noir-film, så är svaret, ja.
kuppen går väldigt fel, man får visserligen med sig någon hink juveler, men kassaskåpsspecialisten såras av ett vådaskott.
Hälaren, en skum advokat försöker lura till sig bytet.
I tumultet såras nästa gubbe.
Alla dör, eller åker fast.
En kuppfilm som koncentrerar sig mer på karraktärerna än själva kuppen, och jag tycker att man har lyckats riktigt bra.
Filmen är, så där, härligt rå, just som en noirfilm ska vara.
Tveklöst 4/5
Kul! Jag gillar noir, när jag är på rätt humör för det, men jag tycker att de allra flesta filmer som betecknas som noir på Youtube (och många konstigt nog även på IMDB) egentligen inte är "riktiga" noir. Det är svårt att beskriva vad noir är, men det är något som jag känner igen när jag ser det (och säkerligen du också), men väldigt många människor gör tydligen inte det. Eller så skriver de ut "noir" också som keyword, för att få fler visningar...
"Double indemnity" och "Scarlet Street" är väl själva essensen av noir... Vet du någon mer, som jag kanske har missat..?
Kul! Jag gillar noir, när jag är på rätt humör för det, men jag tycker att de allra flesta filmer som betecknas som noir på Youtube (och många konstigt nog även på IMDB) egentligen inte är "riktiga" noir. Det är svårt att beskriva vad noir är, men det är något som jag känner igen när jag ser det (och säkerligen du också), men väldigt många människor gör tydligen inte det. Eller så skriver de ut "noir" också som keyword, för att få fler visningar...
"Double indemnity" och "Scarlet Street" är väl själva essensen av noir... Vet du någon mer, som jag kanske har missat..?
En hel hög.
Vi kan börja med den här, Asfalt jungeln
To late for tears
De djävulska (le diabolique)
The killing
Det är vad jag kan komma på i en hast halv fem på morgonen, återkommer med fler titlar, jag lovar.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!