2018-01-01, 23:17
  #45109
Medlem
bombaccis avatar
Jag såg filmen "the greatest showman" på bio precis. En feelgood musikal med Hugh Jackman i huvudrollen. Handlar om fattiga personer o personer som ser som "freaks" och som ingen tror på eller tycker om...de sammanförs av Jackmans karaktär till en show och där vänder det hela. De får en chans att visa att de är värda lika mycket som alla andra.

Filmen innehåller riktigt bra musik och dans och jag satt och tampade takten, eftersom jag är lite känslig och har tråkiga erfarenheter också så kan jag lätt känna igen mig i "Rocky karaktärer" så den här filmen tilltalade mig väldigt mycket. Det var lite kul med en svensk karaktär också, Jenny Lind.

Filmen har fått väldigt bra betyg än så länge på imdb (ligger just nu på 8.0 av 10). Tror den här filmen riktar sig främst till kvinnor, hbtq personer och andra som kan känna igen sig i, någon typ av utanförskap men jag hoppas att så många som möjligt går och ser den. Det vore väldigt roligt om en sådan här film gick bra istället för all meningslös pang pang action eller alla otaliga superhjältefilmer som vi får se månad efter månad.

En av de bästa filmerna jag sett på länge o som jag kommer skaffa på dvd senare. Satt o bölade nästan i mörkret på biosalongen

Jag ger "The greatest showman" 9/10 , dvs MVG i betyg, bravo!
Citera
2018-01-02, 00:16
  #45110
Medlem
Superswede: En film om Ronnie Peterson (2017)
http://www.imdb.com/title/tt6047030/?ref_=nv_sr_3

Så den första filmen man ser i år är en dokumentärfilm som handlar om Sveriges bästa racerförare Ronnie Peterson!

Denna dokumentären handlar om Ronnies liv från när han var till ett barn till han började racing, gifte sig med Barbro och fick en dotter mm!

Tyckte att den här dokumentärfilmen var riktigt bra!

8/10
Citera
2018-01-02, 00:37
  #45111
Medlem
Geomeisters avatar
Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi | Året var 2017
Varning: Lång
http://www.imdb.com/title/tt2527336/?ref_=nv_sr_2

Unnade mig att starta året med en bio!

Om Star Wars-filmerna med Ewan McGregor, Natalie Portman, Hayden Christensen m.fl. var ett sätt att berätta starten av Star Wars-sagan, men med misstaget att slänga in massa extra "handlingar" som i det mesta var väldigt ointressanta och inte direkt bidrog med mycket. Man brydde sig om vad som hände med "Darth Vader". Resten var mer eller mindre utfyllnad. The Force Awakens känns mest som en förutsägbar remake till A New Hope. Vad är då The Last Jedi.. ?

Citera
2018-01-02, 02:07
  #45112
Medlem
Psyko Dads avatar
The belko experiment
Den var bättre än vad jag väntat mig och en en gångsskull t om för kort för min smak.
Förväntar mig en uppföljare på den.
Citera
2018-01-02, 08:08
  #45113
Medlem
TheNarrowMargins avatar
Studentfesten (2013)

Lite av en feelgood-film som passar en ung vuxen som mig rätt bra. Den kretsar sig kring tre killar som kraschar olika tillställningar under ett studentfirande 1994, varpå en av dessa inte kan komma över en tjej som han hade ett förhållande med. Jag måste dock säga att filmskaparna inte riktigt lyckades förmedla någon 90-talskänsla, utan den skulle snarare kunna utspelas i just nutid. Men ja, en klart bra rulle som förmedlade några skratt!

7/10
Citera
2018-01-02, 11:47
  #45114
Medlem
Merwinnas avatar
http://www.imdb.com/title/tt0042593/?ref_=nv_sr_1

In a Lonely Place (1950). En åldrande Humphrey Bogart spelar en avdankad manusförfattare i Hollywood. Han blir misstänkt för att ha mördat en ung, vacker kvinna, i samma veva som han blir ihop med en annan ung, vacker kvinna. Kvinnan han är ihop med slits mellan kärleken och oron för att han faktiskt ska vara mördaren.

Nä, den här historien fungerade inte. Problemet var, att en man som får sådana anfall och slår ner människor utan provokation eller av mycket små anledningar, inte är någon bra man att satsa på i vilket fall som helst. Så spänningen i filmen fanns liksom inte; det kändes ointressant om han dessutom begått ett fullbordat mord. Dessutom såg Humphrey Bogart, fast han "bara" var 49 år, ut att vara minst 60, och var bara av den anledningen olämplig som partner till en ung kvinna.

På slutet försöker de skapa Hitchcock-spänning - det var helt uppenbart - men lyckas inte.

Filmen är klassad som "drama", "noir" och "mystery" - men den är egentligen varken noir eller mystery. Noir kräver en annan stämning och en delvis annorlunda karaktärsuppsättning, och "mystery" kräver att det finns ett mysterium som man gradvis får vara med och lösa genom ledtrådar som slängs ut. Här var det inget sådant, och bara det att huvudpersonen klipper till folk vilket får tjejen att bli rädd, sedan är rar mot henne vilket får henna tro på honom igen o.s.v. - gör det inte till en mysteriedeckare. Det är för enkelt, och det finns inget för tittaren att vara med och lösa. Dock kan det till viss del hålla som ett psykologiskt drama, för det velandet mellan kärlek och förnuft som den kvinnliga huvudpersonen visar upp, kan nog många kvinnor känna igen sig i...

Två saker som höjer betyget ett par snäpp är några fina dialogbitar, särskilt i kärleksscenerna, samt the comic relief, en gammal teatralisk shakespeareskådespelare: Robert Warwick.

Nä, man måste nog vara mycket förtjust i Bogart som person för att ge denna film mer än:

6/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2018-01-02 kl. 12:11.
Citera
2018-01-02, 17:45
  #45115
Medlem
skreks avatar
Kanske nåt för Herr Dittling?

Thunder Road (1958)

Robert Mitchum har skrivit en story till sig själv att huvudspela. Han är en "chaufför" som kör hembränd sprit över delstatsgränserna. Så försörjer dom sig i Södern, gamla gubbar gör whiskey i stora anläggningar gömda i skogen och deras söner kör ut och tar riskerna med specialbyggda bilar. De är jagade av lagens långa arm och får dessutom problem med ett gäng som vill ta över ruljangsen och inte drar sig för att använda våld om någon inte vill jobba åt dom. Självklart vill inte Robert Mitchum det.

Det är en okej film. Sticker inte ut på nåt sätt, en ganska slätstruken och typisk 50-talsfilm. Lite biljakter, lite folk som bossar sig mot varandra. Ett och annat skott som avlossas. Mer drama än action.

Just det. En sak jag verkligen inte gillade var att Mitchum även gett sig på att skriva ledmotivet, eller åtminstone sångtexten, vet inte riktigt. Men i alla fall så påminner sången alldeles för mycket om den där julvisan "hejsan hoppsan fallerallera när julen kommer ska varenda tomte vara glad" eller hur den nu är. Och det blir otroligt fånigt när det är biljakt och så kommer den där musikslingan in så man börjar tänka på fåniga dansande tomtar eller nåt fast man försöker låta bli.
__________________
Senast redigerad av skrek 2018-01-02 kl. 17:50.
Citera
2018-01-02, 19:50
  #45116
Medlem
Dracula Untold (2014)

Helt okey historia om den blodtörstige Vlad av Valakiet som sedermera blir Dracula. Här slåss han mot turkar/ottomaner och spetsar sina fiender på påle. Som en superhjälte-rulle men med en antihjälte som protagonist.

Betyg: 2+/5
Citera
2018-01-03, 16:05
  #45117
Medlem
Neatlesss avatar
SSF: Bonnie and Clyde (1967) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

Hon var en servitris som längtade efter romantik och spänning. Han var en gangster som svor att aldrig återvända till fängelset. Tillsammans blev dem Bonnie och Clyde - ett legendariskt par som med sitt gäng under 30-talets depression terroriserade södra USA under en rån och mördar-turne som varade i två år.

Det är något fascinerande med kriminella superstjärnor från 30-talet. Iklädda stiliga kostymer och ofta med en Robin Hood-gloria över sig så nämns deras fruktansvärda brott lite slentrianmässigt där istället den romantiska bilden tar överhanden. Bonnie och clyde tänker nog många på som en vacker kärlekssaga. Faktum är att de mördade runt 13 personer. Mest polismän men även några civila. Inte så jävla vackert, men offren glöms bort i såna här historier.

Rant over. Jag gillar den här filmen skarpt! Inledningen är inte speciellt trovärdig när Bonnie hånglar upp Clyde redan i flyktbilen två minuter efter att dem träffats och genomfört första rånet (det är så man ska gå tillväga alltså...) Inte mycket till karaktärsuppbyggnad och bakgrund. Men Warren Beatty och Faye Dunaway uppvisar grym kemi filmen igenom och skapar på så sätt en trovärdig relation. Skådespelarmässigt gör Dunaway en fantastisk prestation och jag gillar även Beatty, även om hans "charmerande gangster" setts många gånger förr.

Det är en påtaglig energi i filmen då den är ovanligt våldsam och sexig - det här var tiden då filmer började bryta sig loss från den gamla klassiska Hollywood-formulan. Man känner av entusiasmen och experimentslustan. Balansen mellan komik, romantik och spänning är dock inte klockren utan svajar rätt rejält. Hur mycket jag än älskar att geniet Gene Wilder - i sin debutfilm - gör en härligt bisarr scen så är den ännu en i raden som förvirrar över vilken ton filmen vill ha.

I slutändan är fokuset ändå på romantiken och det knyts ihop så perfekt med blicken de ger varandra när de går sitt slutgiltiga öde till mötes. Ren filmmagi på mindre än en sekund. En tidlös film som med sin charm och härliga skådespelare (Gene Hackman!) gör att jag måste ge högt betyg - hur mycket jag än ogillar glorifiering av brottslingar.
__________________
Senast redigerad av Neatless 2018-01-03 kl. 16:07.
Citera
2018-01-03, 16:15
  #45118
Medlem
Wonder women. 2017 Den var rätt så cool.
Nu har jag sätt den för många gånger 100 gånger var nog för mycke iaf 🐕
Citera
2018-01-04, 10:02
  #45119
Medlem
Neatlesss avatar
SSF: Lucky (2017) | 🌑🌑🌑🌓🌕 | | SPOILERS |

90-årige Lucky bor i en småstad ute i öknen. En pigg gammal man som inte lever som förväntat för en i slutet av livet - hans dagliga rutin består av ett pack cigaretter och drinkar på den bar han hittills inte blivit portad från. Han är ensam och trivs med det, men en plötslig kollaps får han att börja grubbla över sin dödlighet.

Det här är en hyllning och reflektion över Harry Dean Stantons liv maskerad som en spelfilm. Så om vi stökar undan storyn först i sig så är det inget mer än en "slice of life" där vi får följa Lucky i hans stillsamma vardag och träffa hans trivsamma bekanta som beteer sig som förväntat i en småstad där alla känner alla. Det är ingen speciell utveckling han gör eller insikter han kommer till under resans gång - jag ställer mig inte direkt upp och applåderar när han berättar "sanningar" mot slutet. Det är en fin och trivsam historia men inget direkt minnesvärt.

Det här är Harry Dean Stantons svanesång, han dog innan filmen ens hade premiär. Och med det i åtanke blir det känslosamt för det är så mycket han själv i karaktären Lucky: hans ohälsosamma vanor, han visar upp sin musikalitet med en vacker sång, vännen David Lynch som castade honom i många av hans filmer är med, hans tjänstgöring i andra världskriget är kopierad rakt av och han återförenas även med Tom Skerritt - 38 år sen dem gjorde Alien (1979) tillsammans.

Jag har hyllat honom i flera poster så att jag älskar det här kommer nog inte som någon överraskning. Bara att se Stanton agera är hypnotiserande i sig (även här på hans äldre dagar) men dessutom i en sån här film som är designad att visa honom den uppskattning han kanske aldrig fick under hans karriär är bara för underbart. Jag önskar dock att filmen hade mer att erbjuda utöver hyllningen, bättre manus och regi.

Att legenden Harry Dean Stanton - som i över 60 år nästan uteslutande gjorde biroller - får göra den här huvudrollen som sin sista film är vackert, nästan poetiskt. I hans sista scen så vänder han sig mot kameran, ler mot oss, och vandrar iväg in i öknen. Ett farväl som sätter punkt på en fantastisk karriär och ett fascinerande liv. Tack för allt, Harry Dean Stanton.
Citera
2018-01-04, 16:48
  #45120
Medlem
Geomeisters avatar
Valdez, il mezzosangue blir på engelska Chino vilket på svenska blir Valdez hästar | Året var 1973
http://www.imdb.com/title/tt0069833/...nm_flmg_act_33

Älskar man inte bara filmvärldens översättningar ibland?

Charles Bronson i en western som är nästan något utav en familjefilm med inslag av romantik och elemet av extrem spaghetti western. Lite som Familjen Machan, men ändå inte.

Min version var tyvärr mycket tvetydlig kvalitet vilket drar ner en del. Visst gick den att titta på, men om det inte finns i bättre version hoppas jag att det en dag kommer att finnas. Den är även klippt på ett rätt dåligt sätt. Många scenbyten känns abrupta. Är det någon som jobbar med att uppdatera filmversioner har ni en bra kandidat här!

Jag gillar Charles Bronsons kaxiga och ofta direkta dialoger. Den nästa största rollen ger en bra kontring med sin oskyldighet. Charles Bronsons fru är med i denna och gör en marknat annorlunda roll än i senaste filmen jag såg med båda... Hon är inte med överdrivet mycket, men gör än en gång en bra tolkning.

Man märker att budgeten var limiterad i hur filmen är upplagd, men det finns fortfarande mycket att tycka om. En film man mår lite bättre av en regning januari dag som denna.

Betyg?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in