SSF:
Life (2017) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |
Det finns liv på Mars. Det kan sex astronauter ombord på rymdstationen ISS bekräfta efter att ha studerat ett prov från den röda planeten. Ett historiskt ögonblick som firas över hela världen, men uppe i ISS lägger sig jublet när livsformen växer okontrollerat snabbt och visar prov på en intelligens de aldrig kunnat ana.
Storyn har vi förstås sett så många gånger förr, och karaktärerna är papperstunna trots tafatta försök med bilder på familjen nere på jorden (eller varför inte en direktsändning av sitt barns födelse) och lite mumlande om tidigare liv. Men den levererar när det kommer till spänning och bjuder verkligen på en skräckfylld och grymt underhållande resa. Det var flera intensiva partier där jag kom på mig själv krampaktigt krama tröjan i biosalongen, händerna var helt kallsvettiga efteråt och det var exakt det jag var ute efter i slutändan.
Jag hade sett fram emot en vetenskaplig vinkel på temat: första gången vi stöter på utomjordiskt liv. Tyvärr utvecklar det sig till en typisk överlevnadshistoria där man väntar på vilken karaktär man inte bryr sig om ska dö nästa gång, i stort sett, men forskarna är åtminstone inte så korkade som i andra filmer (hej Prometheus). Deras reaktion och agerande är trovärdigt när skiten träffar fläkten, man stör sig inte på ologiska beslut hela tiden utan de gör sitt bästa för att överleva.
Skådespelet är bra och konstigt vore annat med alla stjärnor Daniel Espinosa skrapat ihop - de har bara fått väldigt lite att jobba med för att ge liv åt sina karaktärer. Ryan Reynolds har till exempel bara en cool scen och resten av tiden leker han Deadpool i helt fel miljö. Hiroyuki Sanada har däremot blivit min favorit rymdjapan med den här och Sunshine (2007). Hans lågmälda och sorgsna skådespel är suveränt.
Ju mer jag tänker på den ju mindre gillar jag den, tyvärr. Saker förklaras inte ordentligt, scener stressas fram och det är ojämnt. Men det uppvägs av härliga effekter, en skrämmande utomjording som är dödsbrutal (filmen är skönt nog inte barntillåten) och ett underbart slut. Så jag lägger undan tvivlen och fokuserar på den nöjda känslan jag hade efteråt istället.