Vilken film såg du senast?

Såg Hacksaw Ridge (2016). Riktigt jävla bra, välspelad och engagerande krigsfilm, med ruskigt brutala krigsscener, där Mel Gibson visar vilken klippa han är bakom kameran. Samtidigt som nästan hela skådespelarensemblen gör sina hittills bästa roller.

Hela historien (verklighetsbaserad) i sig är väldigt fascinerande, där en ung man (Andrew Garfield, jättebra!) signar upp för att delta i andra världskriget. Men samtidigt vägrar att använda vapen, eller döda någon "på grund av" sin tro. Tycker verkligen dem berättar det hela på ett balanserat sätt, inga moralkakor som körs upp i halsen eller liknade. Dock så känns den i många avseende kryddad för att framställa huvudpersonen som ett helgon utan några direkt dåliga sidor, men med tanke på vad han faktiskt gjorde, har jag inga problem med det.

Under filmens gång och precis efteråt känns filmen som en fullpottare, men när jag fått smält filmupplevelsen lite, lämnar den inte den där känslan av att man sett ett mästerverk.
4 av 5

Hur är fördelningen mellan action och drama i filmen? Överväger att se den men är inte sugen på utfyllnadsaction.

Jo då en hel del drama, första timman är i princip actionfritt. Sen blir det ju onekligen mycket krig, men knappast utfyllnad, för att berätta historien behövs det snarare.

Bröderna Östermans bravader (1955)

En direktör hyr in sig på Koön, som ägs av bröderna Österman.

En uppvisning i hur man får ut ingenting av goda skådespelare och avsaknad av handling.
Troligen har man försökt att dra nytta av Bröderna Östermans huskors, som var aktuell några år tidigare.

Nä, det här var verkligen slöseri på tid.
1/5

Secret Ceremony (Losey, 1968)

En underlig film som hela tiden vandrar någonstans mellan verklighet och imaginär verklighet. Undertoner av psykisk ohälsa, trauma och incest. Filmen är först och främst ett relationsdrama, men med långsamma thrillerinslag under ytan. Samtidigt har filmen en släng av udda komedi som visas tydligast genom Robert Mitchum i ett skabbigt skägg. Han kallar vid en tidpunkt Elizabeth Taylor för kossa och börjar därefter råma. Filmen blandar olika tonlägen friskt och det är svårt att sätta fingret på var filmen är på väg. Det är både positivt och negativt. Lite mer negativt än positivt skulle jag säga, då filmen stundtals blir lite flamsig och dryg. Anledningen till det är Mia Farrow som är riktigt jobbig i sin roll som infantil dotter (?).

Värd att se om man har stort intresse för skådespelarna inblandade eller regissören. Annars kan man gott se The Servant, Mr. Klein eller Accident som är klart bättre filmer av Joseph Losey.

+2/5

The time being - http://www.imdb.com/title/tt1916749/

En kämpande ung konstnär accepterar en serie bisarra uppdrag från en excentrisk, döende miljonär...


Fann denna film helt oki..
3/5

http://www.imdb.com/title/tt0844344/?ref_=nv_sr_1

My baby is missing (2007). Amerikansk TV-film. En höggravid karriärkvinna har ingen kontakt med fadern till sitt barn. Hon stressar alldeles för mycket och får högt blodtryck. Därför rekommenderar läkaren att hon ska ta emot en hemsjuksköterska i sitt hem med jämna mellanrum, för att kontrollera blodtryck och annat.

Spoiler en liten bit in i handlingen:



Redan på titeln förstår man ju vad som har hänt här, och vart det kommer att leda - TV-filmer brukar alltid vara enkla och förutsägbara. Men det var intressant ändå, och bitvis spännande. Inte för lågbudget, och skådespelarna är helt OK.

Gillar att historien inte är HELT svartvit, utan att:


6/10

Dirty Pair: Project Eden.

Animerad film från 1986 tror jag, kom efter serien Dirty Pair tagit slut. Man märker att de fläskat på med en helt annan budget än vad de troligtvis hade till serien. Är man intresserad av animation så rekommenderar jag den starkt för den imponerar visuellt, även om berättelsen kanske inte är den mest originella. Men imponerar med sin animation, stil och 80-tals känsla och ett roligt Dirty Pair-slut som är typiskt för duon

Här är intro-låten förresten. 7/10.

Inside Out (2015).

Riley är en elvaårig flicka från Minnesota och det enda barnet i familjen. Av någon anledning bestämmer sig hennes föräldrar för att flytta från det fina huset i Minnesota till ett riktigt risigt kyffe i San Francisco och detta får Rileys känsloliv att svänga ordentligt (klart det, rövhålsföräldrajävlar). Och det finurliga (hihi) är att Rileys fem huvudkänslor är egna karaktärer som vi får följa inuti Rileys huvud där dom arbetar i en sorts känslofabrik och det är så... tråkigt. Otroligt tråkigt faktiskt. Och eftersom det är Pixar så är animationerna som vanligt skitfula. Jag vet inte vad det är med animatörerna på Pixar men alla karaktärers ansikten är slätstrukna och outvecklade, som att deras ansiktsdrag slutade utvecklas tidigt i fosterstadiet. Så är det alltid i Pixarrullar men här är även omgivningarna helt fantasilösa. Lysande kulor och lite krimskrams i öken och hyllor. Det hela är fruktansvärt tråkigt.

1/5

http://www.imdb.com/title/tt0120520/?ref_=nv_sr_1

The Wings of the Dove (1997). Filmatisering av Henry James' roman som jag inte har läst, så jag kan inte säga något om hur bra filmen följer boken. En man och en ung kvinna vill gifta sig, men båda är fattiga. Hon bor dock som myndling hos sin rika moster, men om hon lämnar mosterns hem och gifter sig olovandes, så förlorar hon både pengar och beskydd, och måste bo i den fattige mannens lilla lägenhet under osäkra förhållanden. Men om hon stannar hos mostern nu, så kan hon bli bortgift med en rik Lord och få trygghet för livet...

Spoiler ungefär halvvägs in i filmen:


Drama om kärlek, vänskap, pengar, intriger och svek, som utspelas i det edwardianska England samt i Venedig. I grunden en otrevlig, deprimerande historia - men det finns också mycket vackert och känslosamt på vägen. Som så ofta i Henry James:


Visuellt är detta en mycket vacker och påkostad film, med fin klassisk musik i bakgrunden, många statister, vackra dräkter, underbara natur- och stadsscenerier, och alla detaljer perfekt harmoniserande. Jag gillade scenerna från Venedig mest, och då särskilt balscenerna från Dogens palats..! *drömmer*


Helena Bonham Carter i huvudrollen, har det perfekta utseendet för sådana här dramer: hon är mycket vacker, men inte på det dussinlika, sockersöta sättet, utan på ett personligt sätt. Det är lätt att läsa in alla möjliga tankar och känslor i hennes ansikte.

8/10

Ouija: Origin of Evil (2016)

En prequel till filmen Ouija, som utspelar sig i Los Angeles på 1960-talet. Änkan Alice (Elizabeth Reaser) bor med sina två döttrar Lina (Annalise Basso) och Doris (Lulu Wilson) och de försöker försörja sig på seanser. När de köper ett Ouija-bräde börjar det dock verka som att de på allvar får kontakt med andevärlden, som inte nödvändigtvis är så välvilligt inställd till dem.

Delvis välgjord med inte så överdrivet användande av jump scares, men ganska korkad underliggande handling.

Betyget blir 5/10 eller en svag 3/5 på Filmtipset.

Deepwater Horizon (2016)

En dramatisering av katastrofen ombord på BP:s oljeborrplattform Deepwater Horizon som exploderade 2010 och orsakade en enorm oljeläcka i mexikanska golfen. Projektet hade drabbats av omfattande förseningar och när toppchefer kom på besök för att se hur det gick så pressades ingenjörerna att ägna mindre tid åt säkerhet och tester, med känt resultat.

Välgjord katastroffilm, men jag kan inte undgå att tänka på det här avsnittet av South Park och de två därpå följande. "We're sorry. We're sorry. Sooorry."

Betyget blir 6,5/10 eller 3/5 på Filmtipset.