Vilken film såg du senast?

Jävlar vad glad jag är att jag så den sydkoreanska Oldboy! Älskade stämningen, kändes lite drömskt typ. Brukar bli rätt uttråkad av dem flesta filmerna nu förtiden men den här kunde jag inte slita blicken ifrån tills slutet. Kul! Länge sen jag såg en bra film

Den senaste filmen jag såg var The Usual Suspects. Jag tyckte i ärlighetens namn att den var ganska tramsig. Jag ser verkligen inte filmens storhet.

4/10

Bringing Up Baby (1938)

Bringing Up Baby blir en i mängden filmer som påminner mig om att screwball-komedier så gott som aldrig fungerar för mig. Jag är med och underhållen i ungefär tjugo minuter men sedan blir det för mycket av det goda och jag tröttnar snabbt på hur korkade karaktärerna är, hur det gapas i mun på varann hela tiden och hur skämten stakas alldeles för tätt för att något ska nå full effekt. Det som är lite synd är att det finns mycket talang involverad och jag tycker att Hepburn fungerar i stora delar men på det stora hela blir hennes karaktär, precis som resten av filmens karaktärer inklusive Cary Grants, lite för mycket. Jag gillar dock deras kemi och träffprocenten på skämten är ändå högre än de flesta filmer jag sett i genren.

2/5

4/10 tycker jag är lite hårt då det är en bra film. Överskattad? Helt klart.

Samma problem jag kan ha med många av dessa 30-talskomedier (inte alla screwball, var nog generellt komedistilen i Hollywood kanske) att det funkar en liten stund sedan blir bara karaktärerna och deras försök till skämt jobbiga. Det blir för överdrivet.

Håller med. Samtidigt tycker jag att det är värt att se filmen ändå bara för Cary Grant! Det är så lätt att älska hans karaktär: en man som är så där otroligt snygg och attraktiv till utseendet, men ändå inte blivit arrogant och stöddig p.g.a. det, utan i stället är försynt och förläst, och lite förvirrad och osäker. Vad vi idag skulle kalla en "nörd". Cary Grant spelade ofta den rollen i romantiska komedier. Undrar vem han var på riktigt..?

Jupp. Det finns så klart undantag som t.ex den underbara It Happened One Night (1934) men tyvärr så blir det allt för ofta precis som beskrivet.
Hehe, mjo om man har en liten crush på Cary Grant så är det kanske något man borde se.
Om jag bara får spekulera vilt kring vem Grant var privat så tror jag att den torra och lite smartare humorn han visar i filmer som North by Northwest och Charade är närmre hans riktiga jag, men vem vet!

Sully 2016, den sanna historien om flygplanet som kraschade i hudson river och alla överlevde. Man får följa när det skedde och efterräkningarna av händelsen. Intressant historia, helt okej film. Men långtifrån oscar värdigt material. 6/10

SSF: Prick Up Your Ears (1987) | 🌑🌕🌕🌕🌕 |

En biografi om Joe Orton, den engelska pjäsförfattaren som chockade publiken med sina skandalösa svarta komedier. Utöver hans kontroversiella arbete levde han ett kontroversiellt liv där han bland annat spenderade tid i fängelse för stöld och skadegörelse tillsammans med sin pojkvän Kenneth Halliwell. Deras relation var stormig under ett konservativt England på 60-talet (där homosexuella handlingar var förbjudet) och ledde också till ett tragiskt öde.

Bedövande tråkigt. Trots storartat skådespel från främst Gary Oldman i huvudrollen, men också från Alfred Molina som hans pojkvän, är historien berättad på ett synnerligen oinspirerat sätt. Teater intresserar mig inte för fem öre och det är väl det stora problemet här - sättet de pratar och agerar på är alldeles för teatraliskt för mig. Dialogen är "posh", alltså överklassig och elegant, och det gör det hela väldigt oengagerande. Jag är mer en gatans man - down with the ghetto yo, osv osv. Därför finner jag också den tidiga delen av Joes liv mest intressant där han inte hade lärt sig posh-pratet men tyvärr får den tiden inte många minuter.

Samspelet mellan Oldman och Molina fungerar bra och är intressant med de olika faserna de hade - passionerat sex till en början och otrohet senare till exempel, men jag har svårt att ta det på allvar med teaterkänslan ständigt hängandes över. Vanessa Redgrave borde ha fått mer tid, hon höjer nivån varje gång hon är i bild men det är inte ofta. Jag gillade när Joe är på sin mammas begravning och drar en massa skämt och är allmänt respektlös på grund av hans uppväxt. Semestern han och Kenneth åker på till Marocko är ett välbehövligt avbräck från det gråa tegelstens-England också.

Överlag gav den mig inte mycket alls och jag satt hela tiden och väntade på slutet. Slutet är rätt chockerande faktiskt, men det räddar inte filmen för mig. Det hade varit intressant att se en mer seriös och bättre strukturerad nyinspelning för Joe Ortons liv innehåller alla ingredienser för en bra film. Många hävdar säkert att den här filmen håller måttet, men för mig är den föråldrad och urtråkig.

The bigamist (1953)

Ett lyckligt, men barnlöst par vill adoptera ett barn, men adoptionsbyrån anar något lurt med herrn i huset.

Redan filmtiteln antyder vad hemligheten är. Hela filmen känns som ett buhuhu, stackars ensamma mig som är lyckligt gift men ändå måste springa med andra fruntimmer.
Nej, jag kan verkligen inte förstå hur man kan ställa till det så.
Förstår heller inte hur damerna kan stå ut med den träaktige Ed OBrien.
2/5

Fright Night skräckfilmen från 1985. En bra underhållande film. Ett extra plus för att Roddy McDowall var med i filmen. Betyget blir 3 av 5.

Seven (1995)

En seriemördare går lös, denne mördar med de sju dödssynderna som tema.

En mycket regnig film med en väldigt klurig intrig.
Väspelat må man säga.
Ligger väl inte med på Imdb topplista av en ren slump.
4+/5