Vilken film såg du senast?

Känns betrygande att höra. Planerar att se åtminstone ca 9 filmer till av karln innan jag är klar med honom. Nazarin (1958) näst på tur, sen blir det mycket av hans 60-talsproduktion. Men tror inte att det blir någon mer Buñuel idag/ikväll.

Jag har inte sett särskilt många av hans långfilmer än (tror det är 4 eller 5) men det jag sett från 60-talet har varit starkt. Viridiana är favoriten!

How To Train Your Dragon (2010): 3/5

En förvånansvärt bra film baserat på boken med samma namn. Filmen följer dock inte boken alls mer än namn och plats, handlingen är väldigt, för att inte säga helt, annorlunda.

Det är i alla fall en bra film med bra animering som inte blir sådär hopplöst hysterisk som till exempel Storks. Ok, den är förutsägbar, men ibland är det rätt trevligt det med.

Kan i alla fall rekommendera den om man har en tråkig kväll och bara vill se något rätt lättsamt.

http://www.imdb.com/title/tt0107665/

Needful Things (1993). Förvånansvärt bra Stephen King-filmatisering! Mycket spännande och underhållande. Det flyter på hela tiden och blir aldrig tråkigt fastän filmen är tre timmar lång. I och för sig så tycker jag nästan alltid att filmerna är bättre än böckerna i just Kings fall (annars brukar det vara tvärtom), p.g.a. att de i filmerna rensar bort mycket snuskigt, äckligt och osunt från romanerna, som tyvärr förstör mycket av Stephen King för mig. Filmerna blir renare - och det gillar jag!

Mystisk man anländer till amerikansk småstad, som fram till dess varit idyllisk - eller i alla fall inte värre än vilken vanlig stad som helst. Mannen, som kallar sig Leland Gaunt - utmärkt spelad av vår egen Max von Sydow, som får fram både det förbindliga och det onskefulla - öppnar en affär, där han alltid lyckas ha just den sak att sälja, som varje människa som går in i affären åtrår allra mest:

(spoiler en bit in i filmen, men jag berättar inte slutet):


Jag blev berörd av filmen - och illa berörd! På grund av att jag kände igen typen och händelserna från verkligheten. I mindre skala förstås! Men visst har vi alla haft en Mr Gaunt (eller oftare en Miss Gaunt i min erfarenhet) i våra kretsar, som med insinuationer, skvaller, lögner, intriger och stor social kompetens, har lyckets förstöra en hel skolklass eller en hel arbetsplats..? Det behövs inte ens någon helvetesmagi för det.

8/10

Hitta Doris (2016)

Fristående forsättning på succen Hitta Nemo som kom för några år sedan.
Nu försöker närminneslösa Doris hitta hem till sina föräldrar.

En hel del strapatser kan man lugnt säga.
Behållningen i filmen är till stor del en bläckfisk som Doris får hjälp av.
.
Det hela känns som samma film ännu en gång.
Dock är bläckfisken riktigt rolig, och räddar filmen till 3/5

Låter lite konservativt.

Hoppas verkligen att de vågar ösa på med äcklet och det "osunda" i den kommande IT-adaptionen. Det ska vara realistiskt och rått, inte nedtonat och mjäkigt.

Man får tycka olika. Själv blir jag bara illamående av beskrivningar av kroppsfunktioner och -utsöndringar, sex på fel sätt (d.v.s. inte romantiskt), ruttnande lik och dylikt. King kan ibland tappa det helt när det gäller sådant, och gå in i långa, obehagliga utläggningar.

Spy (2015)

Jag såg den för andra gången i går men jag har inte skrivit om den här ännu. Detta är något så ovanligt som en bra komedi. Därtill har filmen ett riktigt bra soundtrack som enligt många är bättre än Spectres Writing's On The Wall. Filmen får lite minus för ett snuskinslag. Det kändes lite onödigt så det blir lite minus för den saken. Mer tänker jag inte säga om filmen. Det blir en stark 7:a.

7/10

SSF: Halloween (1978) | 🌑🌑🌕🌕🌕 |

Femton år efter Michael Myers knivmördade sin syster, då sex år gammal, rymmer han från det mentalsjukhus där han suttit inspärrad. Genast återvänder han till staden Haddonfield där han tar sikte på den unga skoltjejen Laurie, samtidigt är han själv jagad av sin läkare Sam Loomis som har förstått att en skoningslös mördare är lös. Allt det här sammanfaller på Halloween - verklig ondska har kommit till staden det här året.

Ja, Halloween är en klassiker och var stilbildande och har haft kolossal influens på skräckfilmsgenren, jag förstår det. Men nej, när jag tittar på den nu för första gången så ser jag inte storheten. Det som var lite läskigt i början när Michael står och stirrar iförd sin mask blir snabbt uttjatat och blasé. Atmosfären upprätthålls av den stämningsfulla musiken men har annars inga andra kvalitéer som förhindrar den långtråkiga känslan jag får. Donald Pleasence som läkare Loomis är till en början intressant när han inleder sitt detektivarbete men det spåret mynnar ut i besvikelse. Barnen är extremt irriterande, mördandet klumpigt (men coolt foto) och skådespelarna är i vanlig skräck-ordning efterblivna.

Jamie Lee Curtis i sin debutfilm är bra dock, hon är en scream queen som agerar vettigt och har även kapacitet att slå tillbaka. Tvisten i slutet med att Michael inte kan dö utan är ren och skär oundviklig ondska är intressant och gör det lite mer spännande. Marginellt dock, spänningen lyser med sin frånvaro genom hela filmen. Eftersom jag också älskar amerikanskt 70-tal inom film så sållar sig Halloween in i den skaran med ett läckert bildspråk och känsla jag avgudar.

Men jag finner den verkligen inte speciell på något sätt. Det blir aldrig trovärdigt, slasherfilm förlitar sig såklart inte särskilt mycket på trovärdighet - kanske därför jag har svårt för genren, men Halloween fångar aldrig mitt intresse på det sätt som får mig att ignorera dåliga detaljer och bara njuta. Godkänt för musiken och ett coolt foto, läskig är den dock inte. Den förtjänar sin kultstatus för influensen den har haft och skrämde säkerligen skiten ur folk när den kom - men helhetsmässigt en otroligt överskattad film.

Fartfeber (1953)

Om ungdomar på glid, bilstölder och rån och annat.

Nu, som då, vore världen en bättre plats utan vissa individer, här visas några av dom upp.
Oväntat osminkad film vad gäller språk och brott.

Man stjäl, och krockar en Cadillac, sickna ligister.

3/5 tycker jag nog den är värd.

Ingenting i världen skulle få mig att se om den filmen.
.

Såg den förra sommaren, tyckte verkligen inte om den.
Där ser man hur olika man kan tycka.

La Dolce Vita (1960)

http://www.imdb.com/title/tt0053779/

Marcello (Marcello Mastroianni) är en journalist i Rom och vi får följa hans äventyr filmen igenom, där en av filmhistoriens klassiska scener är när han följer med den kända skådespelerskan Sylvia (Anita Ekberg) då hon badar i Fontana di Trevi.

La Dolce Vita är en slags pikaresk med Mastroianni i huvudrollen. Det finns ingen riktigt egentlig handling utan vi får helt enkelt följa Marcello från det ena uppdraget och nattäventyret till det andra. Det är en finfin uppvisning av staden Rom som Fellini förtjust visar upp från dess bästa sida. Många fina vackra scener där kontrasten mellan svarta kläder och vit bakgrund och vice versa fångas alldeles klockrent med det visuella fotot. Ögongodis i massor utlovas här!

Tyvärr känner jag lite samma kritik som jag har mot 8½. Det blir lite för mycket flamsande hit och dit och jag får som inget grepp om handlingen. Ungefär som Antonioni fast i lightversion. Anita Ekberg är också med betydligt mindre än vad jag först hade trott. Fast när hennes karaktär är farligt lik Britt Ekland i The Man with the Golden Gun kanske det bara var bra att hon inte var med så mycket.

Det ljuva livet heter den på svenska och om det är något jag ska försöka ta med mig härifrån är det väl att Fellini försöker ta pulsen på rikemansproblemet i Italien anno 1960. Folk som ytligt sett lever ganska bra och har det fint men för att döda tristessen måste de ständigt söka nya äventyr, gärna med en flaska vin och en vacker kvinna till hands. Det är min amatörmässiga sociala tolkning av det hela.


Nja, än så länge tycker jag det saknas något för att jag ska kunna ge ett högre betyg än en stark trea till de här italienska filmerna. Välgjorda och sevärda är de i alla fall, men jag saknar än så länge det där mästerverket som kan få mig att bli helt förundrad och mållös.


Betyg: 3.5/5


En fråga jag tar i spoiler.