Ghostbusters (2016)
Erin Gilbert och Abby Bergman är ett författarpar som skriver en bok om att spöken finns i verkligheten. Några år senare får Gilbert ett prestigefyllt lärarjobb på Columbia University, men hennes bok dyker upp och hon blir utskrattad av akademin. Gilbert återförenas med Bergman och andra när spöken invaderar Manhattan och teamet måste rädda världen.
Jag vet inte exakt hur jag ska börja recensera denna filmen, med all kontroversiellt som omringar den. Ännu värre är att ifall oavsett vad jag tycker om filmen kommer jag bli kallad för olika saker. Om jag hatar den, är jag antifeminist, och ifall jag älskar den är jag en "hack" och är betald utav Sony och har inte rätt att vidga min åsikt.
När trailern dök upp avskydde folk den, och faktum är så gillade jag heller inte första trailern. Det är den mest "tumen ner" videon för en trailer på Youtube, så denna filmen har haft en lång lång väg uppåt för att försäkra sig om att det är en bra film.
Men jag tror oavsett vad att denna filmen aldrig hade kunnat nå upp till originalets nivå, eller den film vi velat haft i flera år nu.
Enda sedan Ghostbusters 2 har det ryktas om en tredje film, och det var inte fören början på 2000-talet den idé började hetta till ordentligt. Men gång på gång hände aldrig något, och mycket på grund av att Bill Murray helt enkelt inte ville.
Med Harold Raimis bortgång 2014, var det ett faktum att Ghostbusters 3 aldrig skulle inträffa. Heller hade jag inte velat se en Ghostbusers 3 utan honom, då det bara hade varit fel. Med det kom idén att göra en reboot, eller remake eller vad man nu vill kalla det idag. När de gick ut och sa att det skulle vara fyra kvinnor i rollerna var jag överraskad och peppad. Jag minns själv jag gjorde ett Facebook inlägg där jag sa att detta var rätt väg att gå. Varför försöka göra samma sak igen, låt oss göra något nytt med idén. Så jag var faktiskt en av de som såg fram emot att se en kvinnlig Ghostbusters film, då det var egentligen enda vägen att gå. Hade man kört på män hade man bara önskat det var originalskådespelarna, då det satt sin prägel på de ikoniska rollerna.
Ghostbusters 1984 är och förblir en av mina absoluta favoritfilmer, och oavsett vad hur jag hade känt för denna filmen, finns alltid 1984 versionen i min hylla, både på DVD och Blu-Ray.
Sanningens ögonblick är här:
Hur är Ghostbuers 2016?.... Ehhh.... Meh.... OK?
Det är den brutala sanningen, och jag önska där var mer jag kunde komma med, men all hat och all denna energi i flera månader är lagt på en film som i slutändan är högst medioker.
Jag tror filmen hade varit starkast och som bäst om den faktiskt var Ghostbusters 3, officiellt. Vad om vi hade de originella Ghostbusters i början av filmen de första minuterna, för att sedan gå i pension och ha ett nytt team som tar över. Detta hade man även kunnat göra utan Harold Raimis, även ifall känslan av avsaknaden fortfarande hade varit där. Ha 10 minuter i början, för att sedan introducera de nya som tar över och tar över franchisen. Det kanske inte många fans hade älskat, men helt ärligt känner jag det hade varit bästa sättet denna filmen hade funkat som bäst. De ska ändå casta en ny "Indiana Jones" i femman som kommer ut där Harrison Ford ska hänga upp hatten och en ny karaktär tar över. Likaså med Han Solo. Varför inte göra det här?
I nuläget blir det istället udda när den försöker vara sin egna film, men samtidigt tar den scener och kopierar in element från första filmen. Så ibland har du scener som är identiska med scenerna i första, eller hur hela filmen är uppbyggd och strukturerad.
En av de stora anledningarna varför jag älskar Ghostbusters är kemin mellan skådespelarna och karisman de avspeglar till karaktärerna. Detta var något jag var orolig över i denna, då det syntes verkligen inte till i trailern.
Men det var nog den största överraskningen i filmen, att dessa fyra kvinnorna ändå har en hyfsad bra kemi och spelar utifrån varandra.
Melissa McCarthy var överraskande nog inte den irriterande utav de fyra, utan Kristen Wiig som var den jag lätt störde mig mest på. Jag tyckte Leslie Jones var roligare än vad trailern lät henne vara, och Kate McKinnon var stjärnskottet som Jillian Holtzmann, den bästa karaktären i filmen! Hon är inspirerad utav Egon, men samtidigt gör hon sin egen grej och rollen är helt klart den mest intressanta utav de fyra.
Den som stod för komedin var Chris Hemsworth. Han fick mig att skratta mest, och där komedin lös mest. Faktum är så skrattade jag inte så mycket i filmen när han inte var involverad. Vilket jag ser som en negativ sak.
Men jag tror att anledningen till varför Chris Hemsworth fick mig att skratta, trots att karaktären är skriven som en dum blondin. Är det charmen och karisman som Chris Hemsworth automatiskt har, vilket gör att man gillar honom ännu mer än vad man borde. Där av den bra komiska tajmingen som jag tror ligger bakom skratten, där det kunde gått åt skogen hur lätt som helst.
Men annars så blev det inte många skratt för min del, där var även fis skämt som jag inte tyckte hörde hemma i filmen. Det var inte att skämten inte var i ton med hur originalet var, som skillnaden mellan komedin i Vacation förra året med originalet.
Det var mer att det allmänt inte var roliga delar, där de ibland försökte kopiera in och härma originalet, eller körde sin egen grej men misslyckades.
Men att filmen ändå fick mig att skratta är mer än vad jag kan säga för ett par andra komedifilmer jag sett detta året, där av är detta heller inte den sämsta komedifilmen detta året.
Jag känner också att tonen är udda i filmen. Det är nästan att de har en läskig eller kuslig scen med, enbart för att där var en läskig eller kuslig scen med i originalet. Men medan originalet lyckades tajma det och där det snarare bara flöt på som vatten, är det väldigt ur ton ur filmen här. Det känns malplacerat och ännu värre är de dramatiska bitarna filmen slänger in. Som om att den försöker fördjupa karaktärerna, medan det bara blir dötid, och känns inte naturligt alls.
Jag vet om att jag har jämfört den med originalet en bit nu, och jag vill helst undgå det, men filmen själv gör det i slutändan så det nästan är omöjligt att inte ignorera det.
Faktum är så börjar filmen hyfsat och är sin egen film. Den följer inte exakt samma scener eller uppbyggnad som i originalet och ger även karaktärerna lite annorlunda karaktärsdrag. Men sen börjar filmen själv att börja bygga upp sig i samma form som originalet. Där den ger referenser, eller att den blir nästan samma film efter deras första jobb är en succé.
Sedan tar de in originalskådespelarna i små cameos som verkligen tog mig ur filmen helt. Bill Murray spelar ungefär samma roll som William Atherton gjorde i originalet. Där han är en skeptiker för att senare komma och undersöka deras verksamhet. Är inte det mer eller mindre ett hån åt Venkman karaktären än att hedra honom? Jag kan förstå skämtet ska vara att det är Bill Murray som en skeptiker i en Ghostbusters film, men de som inte sett originalet lär ju inte förstå skämtet, och för mig tog det mig ur filmen helt och kändes inte hedrande alls. Även Dan Aykroyd har en roll där han inte tror på spöken.
Det var bara störigt och jag trodde jag skulle uppskatta cameo rollerna, men det tog mig mer ur filmen och gjorde mig sugen att se originalet igen.
Skurken är väldigt bortglömd, vars motiv är ännu mer tunnare, och slutet är mer eller mindre vilken annan sommar blockbuster typ. Även Slimer dyker upp och räddar dagen, och var en av höjdpunkterna i filmen.
I sin helhet känns det som att allt som finns att säga om denna filmen, redan har blivit sagt utav alla på internet, vare sig man gillar den eller inte. Vilket gör att allting känns mer tomt när filmen i slutändan bara var medioker som bäst.
Filmens ultimata svaghet blir att den till slut förlitar sig allt för mycket på originalet och börja följa samma mönster som den. När den i början ändå lyckades ha en hyfsad grej att vara sin egen film. Men så fort cameo bitarna från originalskådespelarna dyker upp blir det svårt att inte förknippa och jämföra med originalet.
Humorn är också väldigt svajig, där det mesta är från Chris Hemsworth som bjuder på de roligaste bitarna tack vare sin charm och karisma, vilket gör att tajmingen blir bra. Även Kate McKinnon som
Jillian Holtzmann som är den mest intressanta Ghostbustern i filmen får till det vid någon enstaka scen.
Kemin mellan skådespelarna var ändå helt okej, och trodde ändå det skulle vara värre baserat på trailern, men de skådespela utifrån varandra så gott de kunde ändå.
Den ikoniska låten är enbart med i början av filmen när titeln dyker upp. Sedan är det din vanliga bakgrundsmusik under hela filmen, och sedan någon uppdaterad hipp version utav låten som verkligen inte sålde mig.
Problemet ligger i att filmen helt enkelt kunde varit en Ghostbusters 3 och tagit över facklan, det har gjorts förr, och kommer hända i kommande filmer. Men istället får vi en remake som till en början verkar göra sin egna grej, men som mot mitten börjar förlita sig på mycket på originalet.
Tänka sig att en film som att fånga spöken gjorde så här stor uppståndelse bland folk, men det är väl också för att vi älskar originalet och håller de kärt om oss. Ghostbusters blev lite utav våra påhittade hjältar, och vi tog det seriöst när vi såg filmen som barn, hur fånigt det än må låta.
Så där är en remake på Ghostbusters som inte är bra, men vi har ju fortfarande kvar originalet vi kan se om och om igen.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1289401/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=t6hlkIlGFCI
