The Witch
Vi känner till The Witch, alla som har lite koll på skräckfilm. Visst gör vi det?
1600-tal, New England, regn, dimma, höst. En familj blir förvisade från en by och flyttar till ett hus mitt ute i ingenstans. Finns det något farligt i skogen?
En film full av suspense som bygger upp en otrolig atmosfär. Allt är jättefint, säger jag som älskar karga, ödsliga naturskildringar och en hopplös utsatthet. Det är gotik i sin finaste form, på något sätt. Jag har just nu gett filmen 4/5 men det är inte omöjligt att jag kommer höja. Den är riktigt bra.
Kul att även du gillade den! Jag blev också väldigt positivt överraskad av den och även om jag bara gav den en stark trea så är det nog inte otroligt att även betyg kommer stiga vid en eventuell rewatch. Sen tycker jag nog inte att dess främsta kvaliteter egentligen är som skräckfilm (även om vissa sekvenser är grymt obehagliga och skrämmande), utan snarare som ett psykologiskt familjedrama om hur både yttre och inte faktorer kan få oerhörda konsekvenser.
Håller också med om att miljö- och naturskildringarna är väldigt vackra. Egentligen är det ju någon form av konstfilm som antagligen står i större tacksamhetsskuld till regissörer som Bergman, Dreyer och Haneke än mer renodlade skräckisar.
Kul att även du gillade den! Jag blev också väldigt positivt överraskad av den och även om jag bara gav den en stark trea så är det nog inte otroligt att även betyg kommer stiga vid en eventuell rewatch. Sen tycker jag nog inte att dess främsta kvaliteter egentligen är som skräckfilm (även om vissa sekvenser är grymt obehagliga och skrämmande), utan snarare som ett psykologiskt familjedrama om hur både yttre och inte faktorer kan få oerhörda konsekvenser.
Håller också med om att miljö- och naturskildringarna är väldigt vackra. Egentligen är det ju någon form av konstfilm som antagligen står i större tacksamhetsskuld till regissörer som Bergman, Dreyer och Haneke än mer renodlade skräckisar.
Regissören har varit väldigt tydlig med att filmen är ren skräck. Han är ett extremt stort skräckfan, och verkade inte alls gilla när folk (kritiker och liknande) ville kalla filmen för "psykologiskt drama" eller "psykologisk thriller". Kubricks The Shining var en av de största inspirationskällorna, men skulle inte förvåna mig om Bergman också fanns som influens!
Remake på Sjuvågade livet som i sig är en remake på Sju Samurajer.
Med skådisar som Denzel Washington och Ethan Hawke. Trodde man att det skulle vara sevärd. Men det var den icke. Sämsta filmen jag någonsin sett tror jag. 2 timmar lång var den jäveln också. Riktigt kasst skådespeleri från ALLA aktörer i filmen.
Filmen består av 99% skjutscener och folk flyger till höger och vänster. Var som att se ett jävla montage på youtube där man sammanfattat alla skjutscener i alla västern filmer som finns. Om filmen skulle ha lite humor i sig eller inte framkom aldrig. Den var både seriös och på få ställen försökte man få det "komiskt". Hela filmen är ett skämt.
Ja, jo... de flesta har väl sett den? Samma sak med t ex Amadeus. Skolfilmer.
Amadeus såg aldrig vi och jag har inte sett den efteråt heller. American History X, Schindler's List, Matilda och Ma vie en rose (Mitt Liv i Rosa) minns jag att vi såg i skolan.
Edit: Shawshank Redemption såg vi också! Och en massa Mr Bean filmer av en kass lärare som inte kunde fylla ut tiden.
Nej, vi tog american history x i stället för Amadeus.
Men jag har dock kvar den på min förbannat långa lista över filmer som jag ska se.
Citat:
Ursprungligen postat av Neatless
Amadeus såg aldrig vi och jag har inte sett den efteråt heller. American History X, Schindler's List, Matilda och Ma vie en rose (Mitt Liv i Rosa) minns jag att vi såg i skolan.
Ett exempel. Schindler's List är väl den som de allra flesta, om inte alla, sett genom skolan, skulle jag gissa, sedan har man förmodligen sett någon film utöver det - oftast någon av filmerna som Neatless nämnde ovan, eller Amadeus, The Shawshank Redemption eller liknande.
Jag såg Sausage Party häromdagen. Det går egentligen inte att säga så mycket om filmen utan att spoila för mycket. Låt oss bara säga att det handlar om att våra livsmedel får veta vad som händer när dom lämnat affären och kommit till våra hem.
Står man ut med konceptet "antropomorfiska livsmedel" och gillar South Park och 3d-animerade filmer så bör man se den här rullen. För att citera Adam Savage "I'm gonna need a grinectomi". "Vad i hela helvete var det jag precis såg?" var det första jag tänkte när filmen var slut. Men seriöst, se den. Allt får en släng av sleven.
8/10 spontant efteråt även 7/10 ligger närmare hur jag kommer känna om några dagar. Rekommenderar den starkt i alla fall, så länge man är "rätt" person-
__________________
Senast redigerad av BigFatCone 2016-10-26 kl. 01:58.
Kul att även du gillade den! Jag blev också väldigt positivt överraskad av den och även om jag bara gav den en stark trea så är det nog inte otroligt att även betyg kommer stiga vid en eventuell rewatch. Sen tycker jag nog inte att dess främsta kvaliteter egentligen är som skräckfilm (även om vissa sekvenser är grymt obehagliga och skrämmande), utan snarare som ett psykologiskt familjedrama om hur både yttre och inte faktorer kan få oerhörda konsekvenser.
Håller också med om att miljö- och naturskildringarna är väldigt vackra. Egentligen är det ju någon form av konstfilm som antagligen står i större tacksamhetsskuld till regissörer som Bergman, Dreyer och Haneke än mer renodlade skräckisar.
Menar ni den från 2015? I så fall har jag den på laddning nu - tror er på ert ord! Brukar annars banga för allt som heter något med "häxa", för det brukar inte vara min typ av skräck. Men vi får väl se!
Nej, vi tog american history x i stället för Amadeus.
Men jag har dock kvar den på min förbannat långa lista över filmer som jag ska se.
Jag har den nedladdad och började titta, men retade mig så mycket på att de talade engelska. Det funkar inte för mig - lika lite som när Hitler och de andra nazigrabbarna talar engelska i amerikanska krigsfilmer...
Såg två filmer av Dario Argento igår, med Four Flies on Grey Velvet (4 mosche di velluto grigio) först ut. En film som lyckas väl med att bygga upp en obehaglig stämning samt att visa spektakulära mord utan att det tar fokus från någonting annat. En del karaktärer var lite väl farsartade för min smak, men det är smällar man får ta. Den absolut sista scenen var otroligt snygg.
3/5
Sedan följde Deep Red (Profondo Rosso), den klart bästa av de två. Här genomförs morden mer större variation och handlingen är mer engagerande. Tyvärr är även de komiska elementen mer framträdande, i vissa fall gränsar det till ren buskis som jag önskar hade utelämnats.
I den här filmen är det, precis som i den jag skrev om ovan, i princip omöjligt att själv lista ut vem mördaren är (eller är det mitt intellekt som brister?) men det gör ingenting för mig när resan till avslöjandet är så pass angenäm. Någonting jag däremot irriterade mig lite på är att...
...mördarna (även om det i Deep Reds fall inte är the real deal) i båda filmerna dör i olyckor med lastbilar. I båda filmerna är även mördarna kvinnor som inlett sin mordiska bana efter att män lagt in/försökt lägga in dem på mentalsjukhus. Dessa likheter hade dock säkert inte varit lika irriterande om jag inte såg filmerna direkt efter varandra.
Trots det jag klagat på så gillade jag den starkt, och den lyckades få mig att känna ett obehag som ytterst få andra filmer gjort. Miljöerna, fotot och dödsscenerna är alla en fröjd för ögat och soundtracket höjer allting ytterligare ett snäpp.
I går kväll såg jag The Nanny med Bette Davis. Kan bara konstatera att kvinnan var fantastisk på alla sätt och vis.Jag föredrar den äldre Bette Davis framför den yngre, på sin ålders höst hade hon ett ansikte med så mycket karaktär och skönhet att man nästan tappar hakan.
Hennes minspel är briljant och oefterhärmligt. Ögonen! Herregud!
Filmen var kuslig och spännande. Tummen upp
Jag har den nedladdad och började titta, men retade mig så mycket på att de talade engelska. Det funkar inte för mig - lika lite som när Hitler och de andra nazigrabbarna talar engelska i amerikanska krigsfilmer...
Så länge man är konsekvent är jag OK med det. Antingen kör man fullt ut på engelska, eller så kör man fullt ut på de andra språken. När det kommer till film är det som görs i t ex Where Eagles Dare bland det värsta jag vet; ibland talar tyskarna tyska, ibland engelska. Lite konsekvens, bitte!
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!