Vilken film såg du senast?

Har inte sett just den, men håller med om Bette Davis. Hon var egentligen för ful för många av de roller hon gjorde som ung, där det hade varit roligare med en vacker kvinnlig huvudperson. Men som äldre, när hon skulle spela just olika snedvridna och onda eller olyckliga personer, så var hon perfekt! Båda filmerna där hon spelar Elizabeth I t.ex.. Hon får fram jungfrudrottningens komplex för sin ålder och sitt utseende, hennes hat mot de unga vackra hovdamerna, och hennes oro för att hennes gunstlingar egentligen inte älskar henne, utan bara använder henne som ett redskap för att uppnå makt och rikedom, samtidigt som de går bakom hennes rygg och har sex med unga, vackra kvinnor...

Inferno

Bättre än väntat, där bovarna är miljöaktivister och terrorister som vill utrota större delen mänskligheten med ett biologiskt massförstörelsevapen. Och ändå förhållandevis trovärdig, om man bara köper premissen att ärkeboven har lagt ut just den där typen av symboliska spår som hjälten Robert Langdon (Tom Hanks), professor i symbolik, är så duktig på att lösa.

De fina bilderna från t ex Florens gör en också riktigt ressugen.

(Är inte annars en jättefan av varken Dan Browns böcker, som iofs är lättlästa med många cliffhangers, eller av filmerna på dem. Snabbt glömda.)

4/5.

Candyman
Helen Lye (Virgina Madsen) är en doctorent i Chicago, skriver en uppsats om urbana legender, tillsammans med sin kompis Bernadette (Kasi Lemmons). De fastnar för legenden om Candyman, en legend om en man som mördar folk när de säger hans namn fem gånger till spegeln. Både Helen och Bernadette tror inte på legenden, men det är dags för de att börjar tro på legenden nu...

Candyman är baserat på Clive Barkes novel "The Forbidden". Bernard Rose är regissören för filmen och skrev manuset. Clive Barker själv, var en av producenterna för filmen.
Filmen utspelar sig större delen av tiden i Cabrini-Green förorten, ett område som var ökänd för sitt urbant nedgång och våld. Filmen använder sig av Cabrini-Green nedgång fullt ut. Varje gång man är i området i filmen, ser man skräp, graffitet och allmänt skit.

När det kommer till insatsen ifrån skådespelarna, då är det två som utmärker sig. Virgina Madsen och Tony Todd. Virgina spelar sin roll som Helen väldigt bra, och varje gång hon är med Candyman, blir man rädd för henne.
Men det är ingen snack om saken om vem som äger filmen, och det är Tony Todd. Han har den där rösten, som visar att det är han som är i kontroll här. Han är skrämmande i sin roll som Candyman och riktigt obehaglig.

Det går inte hellre att prata om filmen utan att nämna musiken, vilket Phillip Gass står för.
https://www.youtube.com/watch?v=3jjLMm7C2EY Helt enkelt utmärkt.

kort sagt, Candyman är en utmärkt skräckfilm som använder sig av sina miljöer, skådespelare och musik fullt ut. Se den om ni inte har sett den.

8/10

Inte riktigt lika högt betyg från min sida men blev positivt överraskad. Skrattade hejdlöst varje gång tuggummit var i bild - tyckte du också han var bland det bästa med filmen? Verkligen klockrent utförd karaktär, i mitt tycke!

http://www.imdb.com/title/tt2400463/

The Invitation (2015). Psykologisk thriller, skulle jag kalla detta. Will (som ser lite ovårdad och "borta" ut) och hans nya kvinna, blir oförhappandes bjudna på en påkostad fest hos mannens exfru och hennes nye - samt ett antal vänner, varav de flesta verkar vara nya för Will. Festen är i huset där Will och exfrun bodde som gifta. Det hintas om en sorggrupp. Man får se Wills flashbacks till tiden då han bodde i huset med exfrun och deras lille son. Men mycket i huset är annorlunda nu, det är bland annat galler för alla fönster och värden vill hålla ytterdörren låst och ta bort nyckeln. Överhuvudtaget är det något konstigt i luften - eller är det inte det?

Spänningen en lång bit in i filmen består i, att man inte vet om människorna på festen har något konstigt och farligt för sig. Eller om de är hur justa som helst (kanske bara lite omogna och utspejsade) och det bara är Will som inbillar sig saker, p.g.a. att han själv mår psykiskt dåligt. Det är stämningsfullt, atmosfäriskt, spännande, obehagligt. På slutet urartar det dock tyvärr som det så ofta gör
6/10

Boyhood (2014)

Ballt att den filmades över tolv år med samma skådisar men heeelvete vilka irriterande karaktärer, syrran är en besserwisser och brorsan mumlar sig igenom hela filmen, jag hatar folk som mumlar!!

SSF: Days of Heaven (1978) | 🌑🌑🌕🌕🌕 |

Syskonparet Bill och Abby flyr det hårda arbetet i Chicago i början på 1900-talet på jakt efter ett drägligare liv där pengar inte är en fråga om liv och död. De finner jobb på en farm i Texas där dem får reda på att den rika ägaren diagnotiserats med en dödlig sjukdom som ger han ett år kvar att leva. När han sen faller handlöst för Abby ser dem sin chans - uthärda ett kort äktenskap och sen håva in arvet. Men Bill och Abby har en hemlighet som ingen vet, dem är inte syskon - dem är ett kärlekspar. Och Bill är av den svartsjukare och hetlevrade sorten så när döden dröjer för ägaren växer missnöjet.

Regissören Terence Malick filmade nästan uteslutande under den "magiska timmen" då solen är på väg upp eller precis gått ner och skapar ett ljusförhållande som är magiskt vackert att fota/filma i. Och det resulterade i en av historiens vackraste filmer i mitt tycke, det är fantastiskt vackert med det dämpade ljuset över dem vidsträckta miljöerna. Det är vykorts-potential i varje filmruta och en fridfull stämning med drag av drömmande poesi. Som i många Malick-filmer. Den fina musiken från mästaren Ennio Morricone bidrar till det också. Men där slutar lovorden för mycket mer har den inte att bjuda på. Historieberättandet lämnar mycket övrigt att önska, den misslyckas med att vara engagerande eller särskilt roande. Det är mycket yta framför innehåll och ibland tror jag att naturkanalen har kommit på med alla insekter i närbild.

Sen är berättarrösten av en tonårstjej som har en undangömd roll i filmen och inte alls låter inspirerad. Istället för att bli en personlig prägel låter det som hon har högläsning inför klassen och inte kunde bry sig mindre. Richard Gere's gör inte nåt märkvärdigt ifrån sig och hans karaktär är alldeles för ensidig, han bara brusar upp och slåss hela tiden. Brooke Adams saknar helt personlighet och är en uttryckslös docka genom filmen. Sam Shepard däremot är en sympatisk karaktär, filmens bästa.

Malick är som så ofta för omständig när han berättar historien, han bryr sig inte utan det ska hela tiden svävas iväg i alltför långa poetiska resor som få orkar ta till sig. Men snyggt är det.

Såg Hush...Hush, Sweet Charlotte igår, Bette Davis fenomenal som vanligt. Inte den bäst jag sett henne i men helt okej film, några riktigt schyssta psykbryt från Davis. Lite förvånad att se att filmen fick 7 Oscar nomineringar för så jävla tyckte jag inte den var.
Ingen nominering till Bette Davis men däremot en till Agnes Moorehead för bästa kvinnliga biroll vilket jag tycker var välförtjänt då hon var fullständigt lysande i sin roll som den förbittrade pigan Velma.

En onödig observation angående scenografin: Tavlor med tofsar! Har aldrig sett något liknande, var detta mode på 60-talet? Här är enda bilden jag hittade med taveltofsarna:
http://image.nola.com/home/nola-medi...5c41012914.jpg

Edit: Såg nu att Agnes Moorhead spelar i ett av mina favorit The Twilight Zone avsnitt, The Invaders. Sjukt bra avsnitt! Får nog kolla upp mer av henne.

Kan i så fall rekommendera Caged (1950) som är en grym fängelsefilm.

Taveltofsarna kan jag inte kommentera.

Den verkar perfekt, tack för tipset

Jag kanske var lite otydlig, men jag menar inte att det inte är en skräckfilm! Det tycker jag verkligen att det är. Min poäng var främst att jag tyckte att dess främsta kvaliteter inte låg just i de klassiska skräckelementen.


Ja, precis! Har du sett den, och vad tyckte du i så fall om den?

Såg ungefär halva, men gav upp. För långsamt, för mörkt, för tråkigt, för konstigt. Inte min typ av skräck - och jag gillar som sagt inte skräckfilmer om häxor överhuvudtaget. Men jag kan ge den en eloge för att tidsandan, med språk och kläder bland annat, var välfångad.