Vilken film såg du senast?

En underbar jävla jul (2015): http://www.imdb.com/title/tt4728582/?ref_=fn_al_tt_1

Tomten är far till alla barnen är ändå 17 år gammal nu. Antagligen 16 år när denna film gjordes. Inte konstigheter att det görs en ny liknande film.. Men är den liknande?

Tomten är far till alla barnen är en komedi som ballar ut. Det är hårda dialoger och dramatik som blir så överdriven att den blir komik.

Den här filmen kändes först att den skulle kunna bli något liknande..


Helena Bergström försöker med för tydliga drag dra in PK, Instagram och annat ifrån vår tid. Inget fel med det, men det allra mesta blir för tydligt. Det finns inget som överraskar publiken utan man kan ana allt en bra stund innan. Grejerna som slängs in är det inga direkta fel på, men då man väntar sig det försvinner det mesta av dramatiken och komedin innan.

Skådespeleriet är lite upp och ned. Det blir en konstig mix mellan ett mörkare drama, en för glad historia och lite komedi. Jag log lite åt vissa skämt och vissa scener är välspelade av diverse personer, men bl.a. Helena Bergström och Maria Lundqvist kändes felplacerade.

Betyg? 2,5 / 5

Har svårt och se denna ta en traditionell plats på julafton. Då tittar nog dom flesta hellre på Kan du vissa Johanna, Tomten är far till barnen eller Änglagård några gånger till!

L'appartement (1996)

En film som varje gång jag ser den överraskar mig genom att vara bättre än jag förväntat mig innan. Nu är det väl fjärde gången jag ser den.
Det jag slås av nu är vilka helt fantastiska ögon Romane Bohringer har. Det gnistrar om dem, verkligen levande. Man tänker tanken att hon borde vara en underbar kvinna. Monica Beluccis ögon är ingenting i jämförelse.

Filmen får en stark 7/10.

The Book Theif (2013): http://www.imdb.com/title/tt0816442/?ref_=nv_sr_1

Mindre klagomål: Jag har inte läst boken, men jag kan tänka mig att "klagomålen" jag har är sådant som förklaras bättre i boken. Introscenen ger en konstig start som inte passar alls med övrigt i filmen. En liten del av filmen är ifrån perspektivet av "Gud" eller "Liemannen", det blir aningen löjligt även fast det har sina poänger. I en scen kommer huvudpersonen in i ett hus och en karaktär gissar vilt att "böcker" är något hon tycker om..

Annars? En riktigt välgjord film.

Majoriteten av scenerna är filmade och berättade på antingen charmig eller snygga sätt. Skådespeleriet känns bra rakt igenom förutom en "elak pojke" som inte riktigt platsade in. Ett stort plus dock för dom två barnen/yngre tonåringarna som mer eller mindre är huvudpersonerna. Helt klart bland dom bästa prestationerna jag sett i film ifrån barn.

Filmen är fiktiv, men lyckas ändå framställa kriget (det andra..) på ett verklighetstroget sätt utan att det blir för tråkigt. Det blir som en realistik film fast med mera hopp och charm.

Dialogerna är oftast superb.

Filmen käns aningen mer som en "tjejfilm" än en "killfilm". Om jag får vara lite ful och generalisera.. Jag är dock kille och tycker det här var en höjdare på flera vis!

Beyg? 4 / 5

Nej, det är verkligen inte någon film man vill se på julafton tillsammans med sina barn!

Dock tyckte jag att det var lite roligt när de drev med PK (trots att filmens egna huvudbudskap också var PK). "Nej älskling, Simon och Oskar SKA inte gifta sig i brudklänningar båda två! ...men OM dom skulle vilja göra det... så går det BRA."

Macadam Stories (2015) : http://www.imdb.com/title/tt4357368/?ref_=fn_al_tt_1

Om Macadam Stories:
En trasig hiss, en man i en rullstol, en astronaut och en skådespelerska med brustna drömmar. Med ett bostadskomplex som fond skildras tre berättelser om att falla och de många sätt en människa kan falla på.

Omdöme:
Brukar gilla offbeat drama men av den här så blir man aldrig riktigt engagerad i personerna eller situationerna dom ställs inför.

Betyg 2/5

SSF: Lone Survivor (2013) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Verklighetsbaserad om Navy Seal-soldaten Marcus Luttrell och hans team som på ett uppdrag i Afghanistan där dem skulle infånga en ökänd talibanledare istället trampar rejält snett och skakar om den talibanska bikupan. Plötsligt är dem överrumplade och omringade av uppemot 100 fiendesoldater som har fått vittring på jänkarblod. Lämnad ensamma i dem afghanska bergen utan möjlighet att kalla på hjälp måste nu amerikanarna slåss för sina liv, mot omöjliga odds. En händelse som utvecklade sig till en av dem svartaste i moderna amerikanska militärhistorien.

Som vanligt är det här förstås glorifierat och politiskt vinklat för att inte störa den nätbrynjade, öldrickande och pistolviftande amerikanen där hemma som bara är intresserad av en hjältehistoria och lite kick-ass USA! Men det är inte övertydligt och definitivt inget jag stör mig på. Jag gillar det här, machofaktorn är inte så hög. Som actionfilm är den suverän. Intensiv och välgjord med maffigt ljud och realistisk känsla. Det är avskalat med fokus på händelsen precis som en överlevnadshistoria i utsatt läge ska vara, inte en massa andra scener som tar udden av känslan av utsatthet. Vidare gillar jag gruppdynamiken mellan dem fyra huvudrollsinnehavarna - både deras karaktärer och kemin mellan skådespelarna. Sen skadar det ju inte att ett par favoriter är med och gör ett grymt jobb - Ben Foster och Emile Hirsch.

Scenerna när dem ramlar nerför berget är för överdrivna dock. Jag får känslan av att det är en parodi på filmen Hot Rod (2007), som i sin tur är en parodifilm... Det skulle klippts ner en aning. Snyftfaktorn är också ganska låg. Dem lyckas inte fullt ut med att balansera action och drama till en helhet som både berör och underhåller. Men med vetskapen att det hände på riktigt så är den obligatoriska infon på slutet blandat med fotografier på dem fallna ganska gripande. Även den oväntade hjälpen från den vanliga afghanska byn som står upp mot talibanerna är en detalj som lyfter helheten.

Tajt och riktigt bra action av en stark historia och med suveränt skådespel. Marky Mark och gänget levererar en fängslande film som mer än duger för stunden.

Darling av Johan Kling

En dramafilm om två människor, en ingenjör som förlorar sitt jobb och skiljer sig samt en bortskämd ung brud, som gör varsin störtdykning raka vägen ned i samhällets sociala bottenskikt.

Ingenjören hankar sig fram skitjobb håller sig positiv och skapar därmed en skarp kontrast mot den bortskämda bruden som får panik när hon inte längre har råd med dyra drinkar, kaffe latte, märkeskläder och annan skit. Deras olika inställningar markerar ett av filmens viktigaste teman nämligen subjektivitet. Ingenting är fundamentalt dåligt för den som har rätt inställning medan ingenting är bra nog för den som har fel inställning.

Jag är extremt kluven till denna filmen. Å ena sidan tycker jag att den träffsäkert gestaltar många moderna problem men å andra sidan är det ett tekniskt haveri utan motstycke. All dialog, och jag menar bokstavligt talat all dialog, känns krystad, onaturlig och helt fel. Folk träffas på krogen och hälsar på varandra men deras kroppspråk och tonfall signalerar att det lika gärna kunde röra sig om en begravning och det på det viset är varenda scen.

Jag tycker att den är tillräckligt intressant för att vara sevärd trots sina brister men detta är nog den absolut snällaste trean jag någonsin delat ut.

3 / 5

http://www.imdb.com/title/tt2262315/?ref_=nv_sr_1

The Good Neighbor (2016). Film som inte lät som om den skulle vara i min smak alls: ungdomar som protagonister, found footage o.s.v.. Men jag gillade den faktiskt ändå! Trots att det var found footage, så var det inte de där skakiga mörka bilderna, utan bra kvalitet från riktiga övervakningskameror blandat med vanliga filmsekvenser. Och trots att det var unga huvudpersoner, så var det egentligen den äldre mannen filmen fokuserade på, och i hans liv fanns en hel del som även vuxna och äldre tittare kan känna igen sig i.

(Med detta sagt så gillade jag ungdomsskildringen också, om man minns sin ungdom så kommer man ihåg de där statusskalorna i skolan, och hur ivrig en icke-populär elev kunde vara att bli medbjuden på fester, möjligheter att träffa det motsatta könet och ha sex o.s.v., av någon mer populär. Och hur denna längtan kunde driva honom eller henne att göra saker som h*n inte skulle ha gjort annars.)

Handlingen: två unga killar spionerar på en granne, en äldre man (som ur vissa vinklar för övrigt är läskigt lik vår egen knug! ), så där som man kunde göra när man var barn. Man hittade på olika historier om personen man spionerade på - han var kriminell, han hade dödat sin fru, han höll en kvinna inlåst i källaren... - och ibland skrämde man upp sig så mycket och hetsade varandra, att man började tro på historierna själv!

Dessa killar i filmen är dock äldre än vad mina kamrater och jag var när vi lekte den leken, och de har tillgång till helt annan utrustning än vad vi hade. Dessa killar tar sig in i huset och installerar både övervakningskameror i flera rum, och flera manicker som de kan fjärrstyra för att få ett rum att bli iskallt, stereon att gå igång av sig själv mitt i natten, dörrar att gå upp och stängas av sig själva o.s.v.. Grejen är att se gubbens reaktioner - men det konstiga är att han aldrig verkar bli rädd..? Vad händer där i huset egentligen..?

Det intressanta är att sympatierna växlar, allteftersom mer och mer kommer fram:


Det sista man får veta är alldeles fantastiskt kusligt och rörande:


Intelligent och överraskande story, inte alls förutsägbar faktiskt, trots att klipp från rättegången efteråt varvas med handlingen. Men de är ändå noga med att ändå inte avslöja för mycket för tidigt. Bra skådespel. Mycket spännande. Rekommenderas!

8/10

Trasdockan (1955)

Robert Mitchum sitter i fängelse, och får av sin cellkamrat, strax innan denne avrättas, reda på var ett stort rånbyte finns gömt.

En otroligt överskattad film, tycker jag, jag trodde att jag mindes fel när jag såg den för trettio år sedan, men den är förfärlig.
Robert Mitchum, som brukat skämma bort oss med stabila rollprestationer, verkar ha fått fnatt och överspelar så det står härliga till.
Visst förstår jag barnens maktlöshet, men någonstans blir det tokigt.
Charles Laughton har regiserat, ett gott försök, tanken var nog inte så dum.
2/5

Det är säkert medvetet att Mitchum ska överspela. Hans falska pastorsroll är ju tänkt att lura alla godtrogna lättövertygade individer där vi (tillsammans med pojken John och adoptivmamman) ser igenom det hela.

Du glömde nämna fotot som är en av filmens starkaste sidor. En visuell fest för ögat med de svart-vita kontrasterna som skuggorna och ljuset utgör.

Sen förstår jag inte den människa som inte får gåshud av den här scenen: https://www.youtube.com/watch?v=JyxSm91eun4.

Sorry om jag framstår som påstridig, men The Night of the Hunter / Trasdockan är en personlig favorit som jag även anser vara ett mästerverk i sin genre och en av de stora klassikerna överlag. Ville därför belysa några av dess starka sidor när jag läste ditt omdöme.

Ha en fortsatt trevlig kväll/natt.

Resolution 6/10.

Bra rulle, gillar sånt skit.

Tror det var "Den som söker" med Josephine Bornebusch i huvudrollen, och den var faktiskt riktigt usel från början till slut. Hennes föräldrar dör i en tragisk bilolycka och hon åker ut på landet för att hitta sina riktiga föräldrar. Värdelös story och scenerna kändes helt ogenomtänkta.