The Legend of Tarzan (2016)
Det har gått många år sedan mannen, som kallas Tarzan, lämnade djungeln för ett liv som John Clayton, Lord Greystoke, med sin älskade Jane vid sin sida. Han har nu blivit inbjuden att åka tillbaka till Kongo som ett sändebud åt parlamentet, omedveten om att han bara är en bricka i ett dödligt spel av girighet och hämnd.
Jag var inte direkt överhypad till denna filmen. Jag har aldrig riktigt varit något större fan utav Tarzan, även ifall Disney versionen har en speciell plats för mig personligen. Men utöver det så har karaktären och andra adaptioner på just Tarzan aldrig riktigt fångat mitt intresse.
Där av kände jag inte något större sug bakom denna filmen som riktigt lockade mig, där var två skådespelare som fick mig att höja ögonbrynen och blev mer utav en obligatorisk film att se på. Christoph Waltz och Samuel L. Jackson.
Ska jag vara riktigt uppärlig så säger jag det redan nu. Filmen blev ungefär som jag förvänta mig, verken mer eller mindre. Jag tror det beror på att filmen själv inte bjöd på några större överraskningar, än det den visade i trailern.
Du har en ganska så rak riktad story som känns väldigt kliché, faktum är så känns väldigt mycket om denna filmen lite som Avatar i sin uppsättning och slutresultat.
Men för mig ligger inte största problemet i handlingen, för jag går inte in i en Tarzan film och förväntar mig en originell idé.
Vad jag däremot förväntar mig är en underhållande matiné äventyrsfilm, vilket denna filmen verkligen inte är. Den tar sig på större allvar än vad den verkligen borde göra. Den enda skådespelaren som verkar ha skoj och veta vilken film han är i, är Samuel L. Jackson. Alla andra har denna seriösa tonen över sig, och filmen i lag är väldigt färglös, med mycket brunt och grått.
Det var sällan jag kände mig underhållen utav filmen, och stora delar satt jag mest och vänta ut tiden, och kolla min klocka.
Vad är den viktigaste ingrediensen i en Tarzan film? Kanske att Tarzan själv är den sympatiska, intressanta personen att följa. Detta måste nog vara en av de mest tråkigaste Tarzan jag sett i en film.
Alexander Skarsgård har noll karisma och levererar en otroligt stel insats. Vare sig det var så karaktären var skriven, eller Alexander Skarsgårds skådespel vet jag inte, men det var en av filmens nackdelar som verkligen var outhärdlig. När han väl levererar sina dialoger (skulle nog tro han också har minst dialoger i hela filmen utav huvudpersonerna), så gör det inte saken bättre då han verkligen inte ger ett övertygande skådespel.
Margot Robbie var också en besvikelse, då hon inte fick något alls att göra som rollen av Jane. Hon säger att hon inte är en "damzel in distress" åt skurken, men i själva verket är det enda karaktärsdraget hon får i filmen. Jag är chockad att vi i 2016 inte kan skriva en bättre Jane, och framför allt att Margot Robbie som ska gestalta en av de mest hyllade och älskvärda kvinnorollen, Harley Quinn om bara några veckor, tog sig an denna rollen.
Kemin mellan henne och Alexander Skarsgård var också något av filmens svaga punkter, vilket jag känner också bör vara en stor punkt i en Tarzan film.
Som jag skrev tidigare så är det bara Samuel L. Jackson som har skoj i filmen, och verkar veta vad för filmen han är i. Även ifall han blir comic-relif, och det blir lite jobbigt emellanåt, så är han fortfarande den mest underhållande personen att följa i filmen.
Christoph Waltz spelar Christoph Waltz. Jag älskar Christoph Waltz så självklart gilla jag honom i filmen. Men jag själv ska inte ignorera att han på sistone börjat köra lite utav samma roller och insatser till samma karaktärer. Han gör det bra, riktigt bra. Men jag hoppas han kan se bredare på rollerna, eller att hans agenter får fram de andra manusen, eller att Hollywood kan släppa honom från skurk rollerna. Kolla bara på Django Unchained där han briljerar som den gode tandläkaren.
Jag måste även medge att detta är ännu den typen av film där jag satt och hejade på skurkarna mer än hjälten i filmen. För när man tänker efter, vad är Leon Roms (Christoph Waltz) motiv i filmen? Han är i Kongo för att få diamanter så han kan betala Kungen i Belgien åt en armé som ska bosätta sig i Kongo för att bygga en järnvägsspår som går genom landet, så transportsträckan går 3 dagar så snabbt. Ända problemet är att mannen som har diamanterna vill ha Tarzan för Tarzan dödade hans son.
Visserligen dödade sonen Tarzans gorilla mor, där av mordet på sonen. Men när jag tänker efter så gör bara Leon Rom ett jobb som han blivit beordrad att göra från Kungen. Samtidigt utspelar sig denna filmen sig 1890, en tid då alla i Europa expanderade och byggde kolonier runt om i världen. Jag säger inte detta är en bra sak idag, men på den tiden var det en normal grej, där Afrika bestod av olika kontinenter utav Europa.
Vilket gör det svårt för mig att hata någon, då han jobbar för någon annan och gör som alla andra människor gjorde på denna tiden.
Dataeffekterna var bättre i filmen än i trailern. Där är en scen där Tarzan gosar med ett par lejon, och det ser faktiskt riktigt bra ut. Även gorillorna som jag var mest skeptisk till såg bra ut. Ibland kunde det se fejk ut. Som när de åker ner på ett tåg i full fart, såg ut som ett dataspel klipp. Eller slutet när Tarzan tillkallar djuren som ska attackera bosättningen som armén har gjort i hamnen. Så såg bufflarna inte så övertygande ut.
Men i det stora hela blev jag imponerad av effekterna, inte de bästa som Djungelboken för någon månad sedan. Men en stor förbättring än det vi fick se i trailern.
Jag kan även tycka idén de tar med filmen, att Tarzan redan har mött Jane och bor i London och har ett liv där, är en liten annorlunda riktning. Vi känner alla till den klassiska historien, så varför berätta den igen? Det kan jag uppskatta av filmen, även ifall den hamna i kliché facket. Så vill jag ändå ge cred för att gå en annan riktning än vad vi kanske hade förväntat oss.
I sin helhet tar The Legend of Tarzan sig på större allvar än vad den egentligen borde göra. Detta hade lätt kunnat vara en underhållande matiné äventyrsfilm, men istället blev det för seriöst och ganska trist i långändan.
Alexander Skarsgård som Tarzan är stel och gör en lika stel insats när han pratar, vilket får mig ännu mer att tro det är hans skådespel än hur karaktären är skriven i manuset. Kemin mellan honom och Margot Robbie var lika med noll, och Jane var om något ännu sämre skriven än Tarzan.
De som räddar filmen är Samuel L. Jackson och Christoph Waltz, för att Samuel L. Jackson vet vad han är med i för film, och Christoph Waltz är Christoph Waltz. Effekterna var bra, bättre än jag trodde, och där var väl en enstaka actionscen som lyckades få till det lite grann.
Men i slutändan skaka jag på axlarna, och tyckte filmen levererade det jag förvänta mig. Jag gick in med inga förväntningar och lämnade med ett "meh".
Det kunde varit så mycket bättre, samtidigt kunde det varit sämre.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt0918940/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=dLmKio67pVQ
