Vilken film såg du senast?

You ve got mail (1998)

Meg Ryan har en liten bokaffär, som drivs i konkurs av Tom Hanks som öppnar en stor bokhandel strax intill. meg har en hemlig vän som hon skickar e-post till, och som ger henne många råd och tips.

Nyinspelning av Den lilla butiken från 1940, och har moderniserats lite.
Samspelet mellan Meg Ryan och Tom Hanks är väldigt bra, historien känns fullständigt orimlig.
En kul tanke hade varit att hon hade drivit honom i konkurs, då hade det blivit ännu otroligare.
Det ät lite synd, för filmen är, överlag, rätt trevlig.
2/5.

Ziegfeld follies (1946)

Ett tjugoårsjubileum firas genom att dåtidens stora stjärnor får var sin stund i rampljuset i helt, från varandra, fristående nummer.

Jag kan inte påminna mig om att jag sett någon liknande film, mycket sång och dans, och en väldigt god filmkvalitet.
Men det här är inget som direkt tilltalar mig, 2/5

The Girl King (2015)

En biografi om drottning Kristina (spelad av Malin Buska), med fokus på den period då hon kröntes och började styra Sverige. Hennes motvilja att gifta sig skildras, liksom den kärleksrelation hon enligt vissa bedömare kan ha haft med hovdamen Ebba Sparre (spelad av Sarah Gadon). Även Axel Oxenstiernas (spelad av Michael Nyqvist) försök att kontrollera Kristina och få henne att trots allt gifta sig med hans son Johan (spelad av Lucas Bryant) är med. Filmen är huvudsakligen en skandinavisk produktion men allt tal är på engelska eller franska.

Ganska tråkig överlag trots att flera skådespelarinsatser är rimligt bra.

Betyget blir 4,5/10 eller 2/5 på Filmtipset.

Get Carter (1971)

Michael Caine som tuffing som söker efter sin bror mördare i Mewcastle

Påminner lite om hämnaren från Alcatraz men seeegare.
En orgie i gamla fina engelska bilar, polisen körde Rover, bovarna Jaguar och Humber.
Caine buskörde en MkII Cortina, och även en Sunbeam (likadan som Bond körde i dr. no)
Jag hade glömt hur den slutade, så det var ju bra att jag återsåg den.
Men den åt he....e för seg, 3/5, med darr på ribban.

Blitzkrieg 29/45

Sergeant York (1941)

Wow! Gary Cooper spelar Alvin York, som blev hjälte under första världskriget och dekorerades med Medal of Honor för sin insats.

Det här är historian om Alvin Yorks liv. Vem är då Alvin York? Jo, en väldigt fattig man som nog kan kallas alkoholist. En odugling, mer eller mindre. Barbesöken slutar ofta i slagsmål. Och religiös är han inte, trots moderns starka tro. Gary Cooper är bra (han vann en Oscar), och var 40 år då filmen släpptes. Hans kärleksintresse, Gracie Williams, spelades av den mycket yngre Joan Leslie. Hon var bara 16 år! Men deras kemi är trovärdig & det stämmer ganska bra överens med verkligheten; York var 32 år när han gifte sig med 19-åriga Gracie. Väldigt bra skådespel för att bara vara 16 år.

Nåväl. Han hittar Gud, försöker slå sig ned med Gracie men sedan så kommer kriget. Mönstring är obligatorisk men han försöker undkomma värvning på religiösa grunder, vilket misslyckas. Här blir det en del resonerande kring krig, Gud & rätt och fel.

Citat: "I ain’t a-gonna register. I ain’t a-going to. I ain’t a-going to war. War is killing and the Book’s against killing. So war is against the Book."

Jag tycker öppningsscenen, i kyrkan, är förvånansvärt bra & den scenen som jag kommer minnas längst är utan tvekan den när han sitter på höjden av berget med hunden och tänker. Väldigt vacker scen! "Render unto Caesar..."

Krigsscenerna är inte en stor del av filmen, men det han gjorde (den följer verkligheten mer eller mindre till punkt och pricka) var verkligen oerhört imponerande!

Och krigsscenerna duger, filmmässigt. Jag har sett bättre, men också sämre. Efter kriget var han så klart en kändis och stor hjälte, och han fick flera erbjudanden som skulle ha inneburit en enorm förmögenhet. Men han var inte positivt inställd till krig, och vägrade därför att acceptera de här erbjudandena, i och med att de baserades på hans status som krigshjälte. Gud, krig, rätt, fel, principer, sådant vill filmen väcka intresse kring.

Jag blev verkligen positivt överraskad av den här filmen. Men det finns så klart negativa aspekter. Bland annat den enerverande dialekten som talas. Det kan de så klart inte rå för, men ändå - "a-" före varje verb? Så här känner jag: I'd better a-shoot myself right now, because I can't be a-taking this no more...

Därtill är den nog lite väl långrandig innan kriget. Filmen är drygt två timmar lång, och det dröjer nästan en och en halv timme innan han far iväg till Camp Gordon. Visst, det finns kanske en del att berätta om hans liv innan mönstringen, men det blev lite väl långrandigt ett tag.

Det är en riktigt trevlig film som jag absolut skulle kunna rekommendera om man vill se en film från 40-talet!

7/10

PS.

Känner att den här är värd en åtta, så jag ändrar betyget. Alltså: 8/10

The man who came to dinner (1942)

En man bjuds på middag, men halkar olyckligt på deras förstutrapp och bryter benet.
Han kräver att få bo i deras hus annars ska han stämma värdfolket på hiskliga summor.

Förfärligt elak individ, förfärlig film.
Bygger visst på någon teaterpjäs, hade nog kunnat stanna där.
Slutet hade de flesta nog räknat ut, gott och väl, en timma före filmslutet.
1/5, lite överbetyg.

Håller med dig, den är i segaste laget - men Caine är jävligt cool!

Coherence - sci-fi som ska försöka tilltala en bredare skara så de kör stenhårt på mystik och pseudovetenskap. Riktigt dålig.

Centurion 2010 - ett misslyckat försök att rida på vågen som är filmer som utspelar sig i antiken. Dålig handling, skådespeleri och representation av antikens rom. Den hade till och med sin egen Kiera Knightly token-warrior-woman.

Som jag saknar TCM... Det enda jag riktigt minns från den filmen var en ytterst underhållande Monty Wolley (karln med skägget).

Star Wars: Episode VII - The Force Awakens (2015)

Är inget Star Wars-fan och har inte växt upp med filmserien. Tror jag såg första filmen när jag var 13-14 eller liknande. Sci-fi och fantasy är inte riktiga mina favoritgenrer om man säger. Men det sagt; jäklar vilket äventyr! Det är njutbart att se hur mycket som lagts ner på detaljerna, storyn är stark (och inte onödigt invecklad tack och lov), dialogerna är välskrivna liksom karaktärerna och hur de utvecklas. Både Daisy Ridley och John Boyega är fenomenalt bra tillsammans och bra kemi mellan alla fyra i crewet, pålagt Harrison Ford och Chewbacca.

Jag får nära på nostalgiska känslor inför något jag har aldrig känt nostalgi för. Balanserad avvägning mellan action och drama där man fick lite av varje. Det enda jag kan komma på som jag tyckte var lite synd var att Max von Sydow var med sin lite.

Betyg: 4/5

Samma här (fetstilta) men gav den 7/10 (3,5/5). Visste att jag kände igen Lor San Tekka men kom inte på vem eller varför - men just fan, det är ju Antonius Block!

Jag har redan länge gått vid din sida. Så sägs Döden ha sagt inte bara till riddaren Block utan även till de usla Star Wars Episode I-III, men VII var faktiskt riktigt bra. Näst bäst i filmserien hittills i mitt tycke. (V är bäst)

Chaos theory 2008


om en man som är besatt att göra listor för att strukturera sitt liv. Han har ett väldigt strikt schema för att göra sitt liv så optimalt som möjligt. En dag så rubbas han rutiner av sin fru och det slutar med att han skjutsar en okänd kvinna som är på väg att föda och det blir en massa missförstånd. Vilket leder till att hans fru tror att han varit otrogen.

Han gör ett faderskapstest och det visar sig att han har en extra kromosom som betyder att han varit steril hela sitt liv. De har en gemensam dotter. Efter detta så lever han utifrån kaos teorin. Han skriver lappar och väljer ut något random och han gör det som står på lappen. Ryan Reynolds i huvudrollen. En mörk komedi.

Gillade verkligen huvudkaraktären kunde verkligen sympatisera med personen. Reynolds gör en bra roll tolkning som är rolig men ändå allvarlig. Bra skämt och en film som fick en att filosofera om livet. Några löjliga drama moments men underhållande film överlag.

8/10