Vilken film såg du senast?

Dark Crimes (2018)

Denna filmen var bara obehaglig och Jims karaktär var väldigt stel och jag gillade det inte alls. Denna filmen går inte hem, visst tanken med filmen är bra och den kanske är välgjord, men jag gillade den inte.

3/10

To the ends of the world (1948) Opium

Om narkotikasmuggling anno 1935

I botten, en ren reklamfilm för amerikanska narkotikroteln.
Men faktum är att den var betydligt mer raffinerad än vad jag hade väntat mig.

På det hela taget, en rätt bra film, men den är lite för lång, det blir lite långrandigt emellanåt.
Det gör att det bara blir 3+/5 av mig.

OK då har jag också sett /om/ denna. Och jag tycker fortfarande att den är väldigt mycket sämre än originalfilmerna från 1972 respektive 2005 - men då är originalfilmerna också två av mina 10:r, och de enda katastroffilmerna av mina 10:r. Denna film var också väldigt spännande bitvis, men jag tror att jag skulle ha gillat den mer om de gjort en egen film och inte kopierat så mycket från originalfilmerna. Vidare kände jag inte lika mycket för de här karaktärerna. För övrigt var det orealistiskt att fartyget skulle ha hållit sig flytande så länge, när det var vattenfyllt nästan ända upp på slutet. Så jag sätter:

6/10

Hangover (2010)

Det var en film med mycket humor, fantastiskt rolig, men också lite allvar emellanåt. Kul att se och jag har sett andra filmen, men denna var bättre. Kul film och den är flippad till tusen.

8/10

Här har det blivit tokigt. Jag har rört ihop något - man ska inte sitta uppe och skriva på nätterna! Det är enbart Poseidon-filmen från 1972 som är fantastiskt bra, enligt mig då, och den enda av mina tior som är en katastroffilm. Poseidonfilmen från 2006 får som sagt 6/10. Den från 2005 är sämre än så, kanske en 3:a eller 4:a av 10. Den (från 2005) är en längre version, där de lagt in fler personer och en massa utfyllnad och bi-intriger som man lika gärna kunnat vara utan. Dessutom har ett barn en stor roll, och det blir sällan bra i en film avsedd för vuxna - fortfarande enligt mig då. Om det inte t.ex. är en biografi över någon känd person, som börjar med personens liv som barn.

Moon (2009)
En film jag av någon anledning har skjutit på, trots att jag gillar sci-fi och Sam Rockwell. Jag blev lite besviken måste jag säga. Jag föreställde mig en betydligt mer abstrakt film och trodde att den skulle handla om en ensam mans nedstigning i galenskap. Moon är tyvärr lite av en standardthriller med ett typiskt slut. Ploten är alltså bristfällig men allt annat gillade jag, musiken och scenografin är stämningsfull och Rockwell showar loss, givetvis. 3/5.

The Girl with All the Gifts (2016)

Jag antar att jag måste vänja mig vid springzombies. Storyn kan ni, det är ju en zombierulle, men zombiesarna är lite tweakade liksom deras ursprung (som hämtar inspiration från en verklig företeelse i naturen). Bruden som spelar Melanie gör det bra, man vet aldrig var man har henne, och filmens två giganter, Close och Considine, skänker rullen en jävligt ambitiös feeling. Det är mycket blodigt men tyvärr inte så goreigt och inte heller blir den någonsin lika spännande som 28-rullarna, som jag gärna vill jämföra med. Nåväl, den rekommenderas i alla fall. 3/5.

Mowgli: Legend of the Jungle (2018)

Jag har gett upp Disney (har dom ens släppt en sevärd film sen nittiotalet?) så jag kan inte jämföra med deras live action Djungelboken. Men jag kan lova att Mowgli är mycket mörkare än något Disney skulle släppa och jag gissar att Mowgli även är en bättre film, trots att den är stentråkig, då klåpararslet Jon Favreau regisserade Disneyversionen. Ja, tyvärr alltså, Mowgli är rena sömnpillret. Betyget dras ändå upp lite för att den är filmad on location på något riktigt stiligt ställe. 2/5.

Saw (2004)

Filmen är lika bra varje gång och tortyren är stor och storyn är bra. Jag är fascinerad av Saw. Det här är nära perfektion.

9/10

"Teen Wolf" - (1985)
https://www.imdb.com/title/tt0090142/


Michael J. Fox, Jerry Levine, m.fl.


---

Precis före Mega-Succén med "Tillbaka till framtiden" hade Michael J Fox spelat in en annan film, helt ovetandes om hur snabbt hans liv skulle komma att förändras efter bara några månader.
Så, lille Michael tackade glatt ja när han fick erbjudandet om att få spela en varulv med tonårsproblem, och talang för basketboll.

Michael är emellertid inte varulv i början av filmen, utan en helt vanlig, lätt misslyckad småstadskille, som vill mer av livet än vad livet gett honom.
Och, som tonåring är det inte ovanligt att kroppen börjar ... förändras.

Det är precis vad som händer för Michael, men med det lilla kruxet att det är långa hårtestar som börjar växa ut här och var, liksom naglarna börjar förändras till ... oklippta och otvättade gammelmansnaglar. Och ögonen börjar lysa röda och skrämma butiksbiträden som vägrar sälja öl till minderåriga.

Plötsligt en dag så är Michael emellertid helt förändrad. Han känner inte igen sig ... Alls.

Inte så konstigt kanske, för i hans spegel är det inte sig själv han ser, utan ... en "Chewbacka med ledsna ögon."
Det är varulven.

Så Michael blir förtvivlad och vet inte vad han ska göra. Och en vacker dag när skolans basketlag håller träning, så blir han nerbrottad av alla lagkamraterna.
Michael blir då arg.
Och han förvandlas till Chewbacka ...

Alla lagkamraterna blir rädda, står och stirrar på honom.
Men Chewbacka kommer snabbt på råd, och börjar dribbla med basketbollen, löper längst med spelplanen med väldiga kliv, och hoppar upp mot korgen för en riktig Slam Dunk.
Mål.
Alla blir glada, och ingen tänker längre på hur konstigt det var att lille Michael plötsligt bara förvandlades till Chewbacka ... bara sådär, mitt i alltihopa ...

Nu är Chewbacka plötsligt Populär, och alla vill vara hans kompis.
Flickor som tidigare ratat honom vill nu bli bestigna av honom i omklädningsrummen. Så snart hörs det ett vällustigt ylande över skolgården. Det är från Chewbacka.


---

Vad ska man säga ... ?

Som varulvsfilm är det en klar kalkon. Varulven lyser med sin frånvaro och istället serveras vi en skamlös blåkopia av Chewbacka.
Visst är det meningen att filmen ska vara en komedi, men ändå ... att gestalta just en Varulv som något så osexigt och oskrämmande som en "ledsen Chewbacka", det är lite påfrestande ...

Fast i sanningens namn så är just Det kanske inte ens det minst trovärdiga med filmen.
För, bara det att det är självaste Michael J Fox som ska föreställa det lokala basketlagets främsta stjärna - halvdvärg som han ju är ...

Ja, vad ska man säga.

Och det finns faktiskt fler "varulvar" i filmen.
Chewbackas pappa är tydligen den som är den ansvarige, den som överfört den genetiska sjukdomen så oansvarigt till sin son ... och hans varulvskostym är faktiskt Ännu mindre skrämmande, och Ännu mindre sexig.
Det liknar mest en ... skäggig skogshuggare.


---

Michaels stjärna skulle, som sagt, otippat ta fart och skjuta mot himlen, redan före "Teen Wolf" fått premiär. Trots att denna spelades in före "Tillbaka till framtiden" alltså.
Och Michael skulle komma att ångra sig, men det är lätt att vara efterklok och det visar väl mest hur mycket man är beredd att stå ut med som "kämpande skådespelare."

---

Jag vet inte ens varför jag såg filmen.
Jag bara fick för mig att det kanske hade kunnat vara "kul" att se på en film som åtminstone Verkade vara en "typisk 80-talsrulle".
Det var den också, inklusive den kassa musiken och det "spännande klädmodet."

"Solglasögon" med "persienner av plast" istället för mörkt glas, och livremmar av en centimeters bredd. Midjekavajer.

---

Om "Teen Wolf" bara hade haft en lite, lite, lite bättre gjord varulvskostym så hade den nog kunnat få så högt betyg som 1.1 av 5 möjliga.
Men, som det istället blev, så kom den bara upp i ...

Betyg

1 av 5

The Disaster Artist (2017)

En helt perfekt biopic gjord med en stor portion kärlek. Om jag inte redan var helt såld på James Franco sen jag sett honom som Desario, Alien, Saul med flera, så hade jag blivit det nu. Snubben är ett geni och brorsan har uppenbarligen också talangen. 5/5.

Ja, det är klart att det är en orealistisk film.

Bara det att den stora vågen är så överdrivet - så extremt överdrivet - jättestor.
Dessutom så Morrar vågen ju.

Men, det är väl närmast en Hollywood-standard, att förmänskliga även naturfenomen.
Visst minns du väl en annan av Kurt Russels filmer - "Eldstorm" - där han var brandman som bekämpade både en pyroman och ... morrande lågor.


Sen så bara fortsätter Poseidon-filmen på samma orealistiska spår.
Ibland verkar det nästan som ett dataspel, när den lilla gruppen ska gå genom olika farofyllda etapper, den ena mer livsfarlig än den andre - och ingen realistisk.



Dvs det är ju inte pga att den skildrar ett fartygshaveri på ett realistiskt sett som filmen går att se på.
Det är inte realistiskt.

Men, jag har ändå alltid gillat att se på den.
Jag gillar filmer om havet, och sen så är ju Richard Dreyfuss med i den ... =)
Här spelar han en genomsympatisk, men vemodigt lagd, äldre herre.




Jag bör kanske även förklara att jag inte har något alls emot att erkänna att jag även gillar "Titanic-filmen." Trots att det nästan blivit sport, för många, att hata på den filmen.
Oavsett vad man än tycker om det omaka kärleksparet, så går det inte att förneka det så oerhört storslagna i Katastrofen.
Även skildringen av båten går helt hem hos mig.
Jag tycker att man verkligen får en känsla för hur det kan ha varit att stiga ombord på just det fartyget, och jag formligen Älskar hur karaktärerna rör sig fram och tillbaks över nästintill Hela Båten.

Dvs det är precis så jag vill att filmer som handlar "om något" ska vara. Dvs att man får se "allt."
Inte bara någon sketen kuliss, utan verkligen ALLT. Precis som om man själv var där.


Filmen om "Gustloff" såg jag för nån vecka sen, och den var Skitkass i jämförelse.
För där får man ju inte se något alls, praktiskt taget, från vare sig Båt - eller (viktigare) själva haveriet.

For Greater Glory: The True Story of Cristiada och året var 2012
https://www.imdb.com/title/tt1566501...nm_flmg_act_34

En film om Mexiko ifrån deras egna synvinkel (mestadels). Intressant! Det är ett äventyr med delar av politik, krig, drama, western, religion och vänskap. Jag är ingen större fanatiker av religion varken i verkligehten eller på film, men i denna störde jag mig inte på det. Egentligen handlar den lika mycket som friheten att få vara religiös som att vara religiös.

En av huvudrollerna är en ung känd kille och han spelar bra. Speciellt för sin ålder. Annars är det en del halvkända skådisar. Andy Garcia är det stora försäljningsnamnet, men tar inte överdrivet stor plats i filmen.

Det är en del vackra vyer av Mexiko, oväntade delar i handlingen och lagomt mycket krig. En nackdel är att visst (inte särskilt mycket) kameraarbete är skakigt. Trots en rätt saftig produktion. Varför? Vet ej.

Ingen episk klassisker, men faktiskt ganska bra!

Betyg?

Gunfight at the O.K. Corral och året var 1957
https://www.imdb.com/title/tt0050468...nm_flmg_act_67

På svenska blev titeln "Sheriffen i Dodge City".

En gammal klassisk western. Riktigt gammal stil på musiken som hjälper till att föra handlingen vidare. Burt Lancaster och Kirk Douglas är överlag rätt bra. Även mindre roller som Dennis Hopper och Lee Van Cleef är kul att se.

Filmen lider dessvärre av tidens tand. Den är välgjord på många sätt, men det känns som filmen står och stampar. Trots att en del tid (som förklaras dåligt) går och man följer karaktärerna på en resa känns det nästan som att man ser samma sak om och om igen. Den blir tyvärr ganska trälig trots att en del saker är bra än idag.

Spontat tror jag inte dagens generation skulle gilla denna, men äldre eller de som uppskattar uttrycksformen i äldre filmer kanske gillar den desto mer!

Det ryktas också om att Kirk Douglas hänger här på Flashback

Betyg?