Vilken film såg du senast?

Key Largo (1948)

En film noir om den före detta soldaten Frank McCloud (Humphrey Bogart) som reser till ett slitet hotell vid Key Largo för att hedra en vän från hans pluton som dog under andra världskriget. Väl framme träffar han vännens änka (Lauren Bacall) och far (Lionel Barrymore) som driver hotellet. En grupp gangsters anländer och tar kontroll över hotellet medan de väntar ut en orkan.

Bra stämning och en handling som delvis för tankarna till Tarantinos senaste film.

Betyget blir 7,5/10 eller 4/5 på Filmtipset.

Hercules (1997)

En nu ganska gammal Disneyklassiker som jag hyllar än idag, den är rolig, men också allvarsam också. Det är blandningen som gör filmen riktigt, riktigt bra. Det kände som ett riktigt bra filmval och det är en toppklassiker bland tecknade filmer.

10/10

Känner också för något lättsamt för att avsluta kvällen. Ska se den nu också

Såg du den svenskspråkiga eller engelskspråkiga versionen?

Svenska, då jag såg den på dreamfilm, den är bäst på engelska dock.

Ex Machina (2015)

http://www.imdb.com/title/tt0470752/?ref_=nv_sr_1


Caleb (Domhnall Gleeson) vinner en tävling att spendera en vecka hos sin chef Nathan (Oscar Isaac). Väl där i hans avskilda High-tec hem ute i vildmarken får han veta själva anledningen till hans vistelse: han ska interagera med en högfungerande AI, Ava (Alicia Vikander), för att se ifall hon kan tänkas ha ett eget medvetande. I början verkar det mesta fungera bra, men i takt med de ökande strömavbrotten och de oroväckande meddelanden som Ava ger till Caleb börjar han misstänka testets verkliga funktion.

Handlingen i Ex Machina är inte nyskapande på något vis. Det mest typiska exemplet är ju Mary Shelleys roman Frankenstein från 1818 som handlar om samma tema om skapare och skapelse med Victor Frankenstein och monstret han skapar från döda kroppsdelar. Vi har sett det förr i dels de direkta adaptionerna på romanen och i filmer med liknande tema som Jurassic Park och Ridley Scotts Prometheus (2012), bara för att nämna ett par exempel. Människan skapar en varelse, oftast till sin egen avbild. Skapelsen får ett eget liv och medvetande. Inom kort börjar den tänka och agera med en egen fri vilja. Ganska snart dröjer det inte länge förrän komplikationer uppstår…
Det Ex Machina gör som jag tycker är en intressant tagning på genren är hur de valt att placera handlingen på ett så tydligt avskilt och avgränsat ställe där miljön spelar en nästan lika stor roll som intrigen. Eller, nja, kanske snarare att det intressanta är hur och i vilken slags miljö det är man har valt att placera den i. Jurassic Park är ju en ö ute i stilla havet. Prometheus är en helt främmande planet i en annan galax (?). Här är det ett högteknologisk underjordshem mitt ute i en skogsgrön vildmark. Man kan säga att hemmet med alla dess säkerhetsanordningar och glasväggar och dörrar mitt ute i vildmarken är en del av handlingen. Den isolerande stämningen med det begränsade karaktärsgalleriet skapar snabbt associationer till lappsjuka och klaustrofobi, samtidigt som det ändå känns organiskt och trevligt att bo i, konstigt nog. Det är som att Ex Machina flirtar med skräckgenren men också försöker vara en seriös dramafilm och det gör den i mitt tycke på ett väldigt bra sätt.

Ex Machina överraskar verkligen positivt. Jag var inte beredd på att få ta del av så läckra och vackra utomhusmiljöer tillsammans med de snygga minimalistiska inomhusmiljöerna. Fotot förhöjer verkligen effekten av miljöerna och gör det hela visuellt sett till en väldigt njutbar upplevelse. Jag gillar användandet av färger, hur det är väldigt starkt rött eller grått och vitt inomhus för att sen kontrasteras mot det härliga gröna när de befinner sig utomhus. Alla glasväggarna gör också att skillnaden mellan ute och inne suddas ut litegrann. Kanske finns det något symboliskt i detta. Det gör i alla fall att det känns som en betydligt varmare film till skillnad från de vanliga kalla och hårda sci-fi filmer som utspelar sig ute i rymden med en massa konstiga fula utomjordingar och spektakulära rymdskepp som åker i överljushastighet och sånt. Jaja, kort sagt: jag uppskattar verkligen designen på filmen i Ex Machina och hur de kombinerat det högteknologiska med det naturliga. Det passar mig alldeles väl i smaken.

Skådespelarna gör ett kanonjobb, alla inblandade. Oscar Isaac som den inte fullt ut så egensinniga men lite udda rika geniet som skapar AIs på egen hand spelar karaktären trovärdigt och balanserat. Känns som att han är med i mycket nu förtiden. Kul för honom. Domhnall Gleeson får spela fisken på torra land, så att säga: den unga mannen som kommer till ett helt nytt främmande ställe och tvingas anpassa sig till den nya miljön. Inte direkt en John Wayne-typ men det ska han inte heller vara utan sett till hur karaktären är utformad passar han utmärkt till rollen. Lite osäker men en väldigt smart ung kille med en slags moralisk kompass. Det är han som vi tittare får identifiera oss med och sympatisera med under filmens gång. Men kanske mest minnesvärd av alla är ju Alicia Vikander i rollen som Ava. Fullständigt fängslande i varje scen hon är med i. Söt, vacker och som den viktigaste faktorn i hela filmen bär hon väldigt mycket på sina axlar och hon klarar uppgiften galant. Ännu gladare blir man över att få veta att hon redan nu är oscarsbelönad (iofs för insatsen i The Danish Girl som jag ej har sett ännu men ändå) och troligen har hon en alldeles lysande karriär i Hollywood framför sig. Härligt!

Jag har under flera månader varit lite skeptisk till Ex Machina just för att jag vanligen inte gillar sci-fi så mycket men oron var obefogad. Det är en välgjord film som berättar en klassisk historia på sitt eget sätt som är till dess fördel. Skådespelarna, fotot och miljön samverkar på ett nästan perfekt sätt. En film som jag blev riktigt positivt överraskad av och mest troligen kommer att se om i framtiden. En solklar fyra, helt välförtjänt!

Betyg: 4/5

Alltid roligt att läsa dina recensioner! Långa och framförallt välskrivna

Tycker själv att Ex Machina är riktigt bra, även om jag (som vanligt kanske) var aningen överexalterad efter att ha sett den. Till skillnad från alla deckare som tydligen bara behövde se trailern för att kunna förutse varenda liten intrig så blev jag rätt förvånad över hur filmen utvecklades. Med facit i hand är det dock lätt att vara efterklok och även om det inte är ett djupsinnigt mästerverk så är det ett både underhållande och spännande science fiction-drama.

Lol missade årtalet först och blev förbannad

Děrsu Uzala (Kurosawa, 1975)

Då har jag sett denna klassiker som jag hört så mycket gott om.

Děrsu Uzala handlar om den ryske kaptenen och kartritaren Vladimir Arseniev och dennes vägvisare (Děrsu) i Sibirien. Där upplever de flera äventyr som involverar tigrar, banditgäng och plötsliga snöstormar. Efter alla strapatser så börjar en djup vänskap växa fram och detta trots karaktärernas frapperande olikheter.

Även om filmen inte var riktigt så vacker som jag hade hoppats på och vissa potentiellt storslagna scener inte kom till sin fulla rätt, då man i mitt tycke slarvade bort vissa chanser att skapa visuellt slående bilder, så är det en bra film. En mycket bra film till och med, vars skildring av platonisk kärlek berör på djupet. Den lille nanajiske Děrsu måste vara en av filmhistoriens mest sympatiska karaktärer och han känns nästan som ett naturväsen där han vandrar fram i tajgan och yttrar sina lågmälda och egensinniga aforismer om naturen och människan.

Så, en mycket vacker vänskapshistoria och en sorglig skildring av hur civilisationens frammarsch onekligen lett till att vissa människor och folkslag gått under då de inte lyckas/vill anpassa sig till den moderna tiden. Påpekas bör att det är långt ifrån något slags anarko-primitivistiskt pekoral utan snarare en stilla meditation över fundamentala ting som vänskap, respekt för naturen och människors rätt att leva på sina egna villkor.

Mildred Pierce (1945)

Frånskild kvinna jobbar dag och natt för att ge sin dotter ett bra liv, men kanske blev det inte så bra.

Börjar bra, men tappar alltmer ju mer den otacksamma dottern agerar.
Skulle även kunna vara en skolfilm om hur vissa män bär sig åt.
3/5

Tack så mycket, och jag måste säga att jag uppskattar att läsa dina recensioner likaledes. Tycker att du sammanfattar filmerna du recenserar på ett kärnfullt och samtidigt belysande sätt.

Ja jag håller med det du tar upp om filmen. Gillar verkligen enkelheten i Ex Machina. En ung smart kille kommer till ett snyggt designat avskilt ställe ute i vildmarken. Väl där har han å ena sidan chefen som han måste vara på god fot med och å ena sidan AI:n Ava som han börjar få känslor för. Vilken ljuger och vilken talar sanning, vem ska han lita på? Lägg till den visuella stilen och det behövs inte så mycket mer för att det ska vara fängslande och spännande till slutet. Även om man kan gissa sig till hur det kommer att gå så var resan dit njutbar.

Såg att du gillade Děrsu Uzala även om du också delade lite av min kritik på filmen. Tror att jag kan höja den till en godkänd trea efter en omtitt då jag misstänker att jag blev lite less på den miserabla bildkvalitén på låne-DVDn jag fick tag på från biblioteket.

Tre skojiga skojare (1942)

Ett försök att kopiera de samtida, och framgångsrika, bröderna Marx.
Detta misslyckas fullständigt trots tunga skådespelare med Nils Poppe i spetsen.
2/5