Ett tragikomisk juläventyr som utspelar sig på LAs mindre smickrande gator och bland stadens mindre smickrande invånare. Ett nära och genuint porträtt om livet "on the street" utan politiskt korrekta pekpinnar. Bra film, rekommenderas.
En variant på Jane Austens välkända historia om systrarna Bennets vedermödor när de försöker hitta lämpliga män att gifta sig med. I den här tappningen måste de utöver dessa problem även handskas med en zombieepidemi som hotar att bli slutet för mänskligheten.
Smårolig skräckkomedi som även följer handlingen i den ursprungliga förlagan ganska troget. En del ganska kända skådisar och en Mr Darcy som faktiskt liknar en ung Colin Firth ganska mycket till utseendet.
Betyget blir 6/10 eller 3/5 på Filmtipset.
Av alla klassiker, av alla berättelser, så gör de en Zombie version av just Pride and Prejudice.
Förstår mig verkligen inte på tankeprocessen producenterna hade. Liksom, ekvationen i mitt huvud blir denna; hack and slash zombie tema + halvdålig adaption av klassiker + lite komedi = total besvikelse på alla fronter. Eller jag antar att de använder narrativet av klassikern för att intressera pseudointellektuellas uppmärksamhet när det är mindre zombies eller fighting igång på skärmen.
En mycket speciell dokumentär om hur en excentrisk fransk butiksinnehavare och amatörfilmare (Thierry Guetta) får intresse för gatukonst (däribland den mystiske Banksy) och bestämmer sig för att göra en film om ämnet. Efter att ha följt en rad olika kända namn inom genren kommer han slutligen i kontakt med Banksy och lyckas få till en intervju med honom. Därefter utvecklas allt i en ganska bisarr riktning.
Det här är troligen det enda exemplet jag har sett på en dokumentär som har en rejäl plot twist, och i slutet är det väldigt svårt att säga något säkert alls om vad som är sant och vad som är påhittat.
Nej jag har inte sett den ännu utan jag är mitt i den - men jag måste få det ur mig: Angel Heart (1987) är helt underbar! Den är som en nyckel som klaffar perfekt in i mitt lås och vrider om det. Allt klaffar. Jag behöver inte se klart filmen för att veta att det här är en fullpoängare. 5 av 5, ska jag sätta betyget redan och gå och lägga mig istället? Nej verkligen inte! Tillbaka till filmen och en timmes renodlad njutning kvar!
Ett antal mord sker i Stockholms tunnelbana, polisen förefaller vara maktlös.
Det blir inte bättre av att Beck vill åka på semester med, den fulsnygga, Stina Rautelin.
En otroligt osannolik historia som lever farligt nära bottenbetyg, men 2/5 får det bli.
Kan det här vara den snyggaste datoranimerade filmen som någonsin gjorts (hittills)? Vilka världar som animatörerna byggt upp och vilken enorm detaljrikedom. Jag satt och njöt hela filmen av det visuella spektaklet. Dessutom en riktigt välskriven storyn som överraskade i sin oförutsägbarhet. Det fanns några ställen där den kunde avslutats på "klassiskt vis" men filmen fortsatte och fördjupade intrigen ännu mer. Det är man verkligen inte bortskämd med när det gäller Hollywoodfilmer riktade mot den yngre publiken då det tyvärr brukar vara så urvattnat dramaturgiskt som möjligt.
Visst fanns där en del klichéer här var men som helhet blev jag verkligen "blown away" och det skadade heller inte jag visste så lite som möjligt av handlingen. Längesen jag skrattade åt något i en animerade film, men sengångarna fick mig att brista ut skratt (speciellt roligt i de två olika sammanhang dem dyker upp i, vilket man förstår när man ser filmen). Hästlängder bättre än Inside Out (2015) som jag i efterhand har känt var ganska oinspirerande. Hoppas Zootopia vinner en Oscar!
Betyg: 4/5
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2016-05-22 kl. 03:09.
James Cagney spelar den hänsynslöse, sociopatiske gangstern Ralph Cotter som flyr från fängelset med sin kumpan. Kumpanen dör under flykten, men Cotter fortsätter sina kriminella affärer som inget har hänt genom att sylta in både sin döde kumpans syster, två korrupta poliser, en kriminell advokat och några andra i sin business.
Cagney spelar lite av samma hänsynlösa karaktär som i White Heat (1949) (fast mer psykiskt stabil här helt klart) och jag gillar hur han alternerar mellan en någorlunda humanistisk kille till en skoningslös jävel om situationen kräver det. T.ex. ger Cagney en kvinna stryk med en handduk; väldigt stark och brutal scen. De blickarna som utväxlades! Jag tror jag såg om scenen tre gånger. Mycket stark sexuell spänning mellan Cagney och två kvinnor i filmen vilket bidrar till att bygga upp hans machismo. Kanske lite för många sidospår i Kiss Tomorrow Goodbye kan jag tycka, vilket mest rörde till. Hade filmen varit mer koncentrerat och inte så flängig hade den nosat på en 4a i betyg. Oväntat iskallt slut.
Betyg: 3/5
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2016-05-22 kl. 03:38.
Det här var inget jag tänkt se, men kunde inte låta bli när gatorna kryllade av Trabantbilar, och skurkarna körde Renault 4 skåp.
Historien är nog tänkt för en yngre publik, men jag tyckte att den var charmig.
Utan tvekan 3/5.
Dark City (1998)
Känner inget större sug att skriva recensioner nuförtiden, men denna var något speciellt.
Dark City handlar då om en man vid namn John Murdoch. Han vaknar upp och minns ingenting. Inte sitt namn eller den fru han har. Han minns absolut inte de sex kvinnor han mördat heller. När han ger sig ut staden, som saknar sol, så letar han efter sitt förflutna. Hans sökande uppskattas av de s.k. "Främlingarna", de varelser som styr staden och dess invånare.
Dark City är ståtligt visionär film som blandar teman från Matrix och Blade Runner och kapslar in det i Fritz Lang - noir. Under den s.k. toningen, då "Främlingarna" stannar tiden, så njuter man av att se hur byggnaderna ändrar form och John Murdochs flykt genom den tomma staden är mycket spännande. Skådespeleriet är mestadels bra, där Rufus Sewell påminner mycket om Keanu från Matrix med sin väldigt ofta förvånade uppsyn . Även Kiefer Sutherland sköter det bra som "galna professorn". Det som är lite kul är att filmen faktiskt liknar Matrix mycket, men faktiskt kom ut året innan. Manuset är skrivet av David S. Goyer, så detta visar väl att han kan göra annat än superhjältefilmer.
En kul grej som hände när jag såg filmen var att:
När jag såg slutscenen på piren så tänkte "shit jag har ju sett det här förut" . Sedan kom jag på att jag kände igen det från Requiem For a Dream
Ursäkta om jag skriver lite styltigt, får inte så ofta till ett "flow", med texter, men filmen rekommenderas iaf
När jag såg slutscenen på piren så tänkte "shit jag har ju sett det här förut" . Sedan kom jag på att jag kände igen det från Requiem For a Dream
Det där reagerade jag också på när jag såg Dark City.
I synnerhet eftersom det är Jennifer Connelly som står på piren i båda filmerna också. Det är dock Requiem for a dream som kopierat den här och inte tvärtom, med tanke på att den här filmen kom ut 2 år tidigare.
Riktigt mysig och charmig animerad film med många gulliga karaktärer. Om jag hade vart liten så hade jag nog tyckt om den ännu mer. En av de bättre animerade filmerna på senare år.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!