Vilken film såg du senast?

Sinister '12

Trots att jag egentligen inte hade några förväntningar så lyckades jag med bedriften att bli besviken. Den inledde bra och spännande, tyvärr så avslutade den väldigt illa. Den hade gjort sig betydligt bättre utan det övernaturliga. Lite små märkligt att jag som skräckfantast hade hellre sett att de var en thriller, menmen .. Så är det.


Jag ger den 2/5.

Interstellar

Ville gilla denna mer, eftersom temat och handlingen egentligen är helt i min smak, men tyckte hela tiden det saknades något. Visuellt snygg var den iaf och engagerade en. Även på minuskontot - horribelt soundtrack som var oerhört störande.

3/5

Jag håller med om att det är en ganska bra film som underhållning betraktat, men med personlig erfarenhet från investment banking-branschen kan jag säga att scenen där Zachary Quintos karaktär plötsligt "upptäcker" att det finns ett kritiskt "hål" i risksystemet inte ger en rättvis bild av utvecklingen i branschen, knappast ens inom Lehman Brothers (där jag förvisso inte personligen arbetat).

Snarare var nästan garanterat alla inom sådana riskfunktioner på de stora bankerna medvetna om riskexponeringarna länge och såg krisen komma som en trafikolycka i slow motion. Med cowboy-aktiga toppchefer som exempelvis Richard Fuld på Lehman som överröstade sina risk managers invändningar så blev dock resultatet som det blev ändå. Det är fundamentalt svårt att avverka stora exponeringar, och det blir inte lättare när det rör sig om illikvida, exotiska derivat som exempelvis CDO:er.

Den känns i princip som en oinspirerad tv-film. Allt känns bara så otroooligt billigt.

Visst är det så. Tråkigt, det hade ju faktiskt kunnat blivit en helt okej film.

För min del har Sinister växt väldigt mycket på mig under de närmaste åren!

Jo själva upptäckten var rätt orealistisk, framförallt att den gjordes av en "vanlig" banker även om jag på ett sätt ändå ville tro på den eftersom marknaden swingade så pass mycket.

Däremot skapade Chandor en bra känsla för karaktärerna vilket jag samtidigt uppskattade väldigt mycket, man kände av desperationen och allvaret vilket även går att lyfta in i begreppet autentiskt.

Om man vill ha en mer riktig film av situationen har jag för mig att Too Big To Fall visade en rätt sanningsenlig bild.

Final destination 5

Ger den 7/10 i betyg. Är ju ingen film som lämnar nåt djupare avtryck(även om själva iden har ett visst djup, som jag inte går in på här) men jag har alltid gillat final destination serien. Händelseförloppen känns väldigt intuitivt skapade, ungefär som när man ligger och fantiserar om en spännande dröm, fast man är vaken, och händelserna bara kommer som ett kedjeförlopp. Katastrofscenarierna är också klassiska sådana, som man alltid tänkt på nån gång själv, att nåt händer när man flyger eller som i denna, att en bro rasar. Sådana situationer är alltid fascinerande.

The Impossible , den var ganska hyfsad, speciellt pojken agerade bra. Kändes skapligt autentisk, någon som har förslag på liknande filmer, alltså bra *katastroffilmer* ??

Cloverfield (2008) är rätt bra i katastroffilmsgenren som inte är Hollywoodsmörig och kliché.

Vengeance of the Assassin

Denna film blandade och gav så att säga. En hel del snygga actionscener - men ingenting man inte sett förut i te.x Ong-Bak, The Raid osv. En del scener var dock oerhört fula och skämskudden åkte fram (tänker framförallt på tåg och helikopterscenerna).

Det tristaste av allt var dock att man aldrig brydde sig om karaktärerna i filmen och tyckte även det var lite suspekt klippning filmen igenom. Var dock ändå en hyfsad "popcorn rulle" som underhåller skapligt men jag hade lite för höga förväntningar och blev besviken således.

svag 3/5

The Sicilian (1987)

Michael Ciminos The Sicilian är baserad på Mario Puzos bok som i sin tur är baserad på banditen Salvatore Giulianos liv där han på 30-40-talet försökte sig på något Robin Hood liknande liv där han bl a tog från de förmögna för att ge till de fattiga lantbrukarna vilket gjorde att han fick både Maffian, Kyrkan och de förmögna godsägarna (såklart) emot sig. Detta slutade logiskt nog inte så bra utan att avslöja för mycket. Puzos bok var en spin off på Gudfadern och utspelas under Michaels exil i landet, men i filmversionen finns inga sådana referenser.

The Sicilians stora behållning är det bedövande vackra fotot över Siciliens böljande landskap och mäktiga bergstrakter (inspelade i landet). I en av inledningsscenerna springer huvudpersonerna över ett sädesfält där en lång rad bönder längre fram står och skördar och scenen är fruktansvärt mäktig. Eller när en stor politisk marsch går genom bergen med kommunisternas röda fanor svingandes högt. Jag trodde Cimino hade använt sig av samma fotograf som vid Heaven's Gate, Vilmos Zsigmond, men fotografen här hette Alex Thomson. Oavsett känns det som att Cimino ville frammana samma storslagna känsla som i Heaven's Gate och det lyckas han och Thomson med. Fotot känns också inspirerat av Bertoluccis 1900 (1976), vars story också har likheter med The Sicilians.

Men vad som fungerar desto sämre i The Siclian är tre saker; dialogen, musiken och Christopher Lambert. Nämnde jag Christopher Lambert? Jag får säga det igen, Christopher Lambert! Genom hela filmen går han runt med sitt stone face och yttrar sina repliker som om de är de viktigaste orden som någonsin sagts. Han är så seriös att det blir parodiskt. Och till nära på varje scen med honom läggs det på stråkmusik. Det bryter fullständigt med vad filmen i övrigt försöker bygga upp och när Lambert öppnar munnen känns The Sicilian mer som en Mel Brooks komedi. Eller Nakna Pistolen. John Turturro medverkar också som Giulianos kusin och medhjälpare men jag tyckte han överspelade för det mesta. Den som fungerar bäst i sin roll är Joss Ackland som med både pondus och återhållsamhet gestaltar maffiabossen Don Masino, filmen mest intressanta och komplexa karaktär.

Eftersom mycket av dialogen yttras av Lambert blir den ofta pajig men även i många av scenerna mellan de övriga skådespelarna kändes inte dialogen naturlig även om den kanske var det. T ex en scen där Lambert talar med en amerikansk kvinna som säger att han kan fly till USA och öppna en pizzeria i New Jersey. Uttalandet känns inte trovärdigt i den tidsandan, även om han kanske pizzerior ägda av italienare var rätt kända på 30-40-talet.

Början och de sista 40 minuterna tycker jag är starkast i filmen men det är i mitten som de många märkliga scener och dialogerna återfinns. Men betyget blir ändå svagt godkänt för här finns en del att njuta av och filmen har en särskild Cimino-magi omkring sig. Hade Cimino lagt till några scener med mer substans (för filmen behöver sin längd), skippat Lambert och filat på dialogen så hade resultatet nog blivit bättre.

Betyg: 3/5