Vilken film såg du senast?

Förstod att du skulle gilla den..

The Forbidden Room (2015)

En surrealistisk film som börjar med en man som beskriver hur man bäst tar ett bad. Därefter visas en grupp män på en ubåt som varit under vatten i månader pga en instabil last. Plötsligt dyker en okänd skogshuggare upp, och en rad absurda och orelaterade historier om allt möjligt tar vid.

Mycket speciell upplevelse som är tidvis väldigt rolig. De många orelaterade spåren gör dock att det blir rörigt.

Betyget blir 6,5/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Tokyo story

Handlar om ett par föräldrar som hälsar på sina barn i tokyo. De får ett väldigt ljummet bemötande från barnen som verkar mer eller mindre undvika dem istället. Föräldrarna försöker ändå hålla god min. Den som får dra det största lasset är änkan till en av deras söner som de ser som en dotter. Förstod väll budskapet i filmen och den var utförd på ett fint sätt. Att barn kanske oftast tar sina föräldrar för givet istället för att verkligen bry sig om dem. Kändes lite väl långdragen och odramatiskt tidsvis. Var ju till viss del en väldigt sorglig historia. Även om det var en bra gjord film så blev jag inte indragen.

6/10

Now, voyager (1942)

Bette Davis är dottern i huset som får nervsammanbrott tack vare en väldigt elak mamma.
Hon skickas iväg på vilohem, något som förändrar henne.

Jaha, det ordet får sammanfatta filmen, tråkig.
Kanske är det en tjejfilm, frun satt som klistrad, jag hade antagligen bytt kanal annars 2/5

Fucking Åmål [1998] dir. L. Moodyson

Såg om Fucking Åmål. Minns att jag såg den sist i grundskolan, tror det var i åttonde klass eller något? Minns att jag tyckte att den var något jobbig, framförallt att se hur Agnes mobbades i skolan och minns att jag relaterade väldigt starkt till hennes karaktär. Jag önskar att jag sett om den tidigare, framförallt någon gång när jag gick på gymnasiet då jag tror att jag hade uppfattat Agnes helt annorlunda då men också för att det hade gett en intressantare helbild över hur jag under min uppväxt relaterat till olika karaktärer i filmen.

På det sättet påminner Fucking Åmål om en film som American Beauty. Karaktärerna må vara klyschiga stereotyper men det är också det som gör dem som relaterbara och vi alla känner, eller har stött på, åtminstone en eller två personer som direkt går att likna vid någon i filmen. Det finns lite Agnes i mig, lite Elin men också lite Johan, från olika tider ur mitt liv.

Även om Fucking Åmål främst är ett välgjort tonårsdrama så fångar Moodyson 90-talet så snyggt. Egentligen är jag väl några år för ung för att riktigt ha en uppfattning om årtiondet men det blir ändå så fruktansvärt nostalgiskt så att det är svårt att släppa. Det var länge sen jag var såhär medryckt i en film.

För min del blir det en solklar nia. Nu tänker jag gå och lyssna på Broder Daniel och minnas tonårsångesten innan jag återfår all annan sorts ångest.

Star Wars: The Force Awakens. Helt okej, men inget mästerverk. Mycket bättre än George Lucas SW-trilogi från 1999-2005.

Precis sätt en av Jackie Chans bästa filmer. The Legend Of The Drunken Master från 94.

Helt sjuka stunts gör han och genom att han alltid gör allt själv så blir filmen så äkta.

4/5 !

Visions and Voyeurism (1998)

Gav den en chans eftersom det är en av två användares (eller samma användare under två olika konton kanske?) favoritfilmer. Som film är den helt meningslös och utöver det så går jag inte igång på gigantiska sillisar, men hon har sexig röst i alla fall. Det är i sin kärna en experimentell dokumentär fast den är inte filmiskt intressant över huvud taget. Dessutom är musiken kass och lika generisk som man kan tänka sig. Är man ett fanatiskt fan av Pandora Peaks kanske den är av intresse men som någon som inte kunde bry sig mindre om denna person är det några av de mer poänglösa 75 minuter jag spenderat på länge.

1/5

Run All Night (2015)

En i raden av Liam Neesons nyfunna karriär som actionstjärna. Liam Neeson spelar ja.. Lian Neeson och Joel Kinnaman spelar Joel Kinnaman. Favoriten i denna film är Ed Harris som tyvärr får för lite utrymme. Det är fartfylld action med lite historia. Ständigt underhållande, men faller ibland på väl överdrivna scener. Ser man på bonus-materialet ser man att vissa scener skulle varit något längre med dialog och skådespel. Tråkigt att det togs bort. Allt som allt gillar jag denna rulle och måste säga att den klår många av "dagens actionfilmer".

7 / 10

Raiders of the Lost Ark. Det var roligt att se sammanhanget i de scener som parodierats otaliga gånger, filmen var en helt okej äventyrsfilm, men saknade övergripande berättande.

The Little Girl Who Lives Down the Lane (1976)

Trettonåriga Rynn Jacobs (Jodie Foster i en tidig roll) bor i ett avsides hus som hon och hennes far har hyrt i en mindre ort nära havet. Närhelst någon dyker upp är dock fadern borta och det verkar som att Rynn bor själv. Hon har en vän som heter Mario (Scott Jacoby) som försöker hjälpa henne med olika saker, och en lokal skummis och möjligen pedofil (Martin Sheen) besvärar henne ibland.

Stabila insatser av främst Foster och Sheen (som jag tycker ser yngre ut än sina 36 år här, samtidigt som jag tycker att han ser äldre ut än sina 47 år i Wall Street 11 år senare).

Betyget blir 7,5/10 eller 4/5 på Filmtipset.

Vad innebär övergripande berättande? I mina ögon kan en film inte bli mer perfekt än just Raiders of the Lost Ark. Den har allt en film ska ha, allt. Reeeen filmmagi.