Vilken film såg du senast?

The Samaritan (2012)

Betyg på IMDB 5,6. Jag tror aldrig jag och IMDB aldrig var varit så oense faktiskt. Jag tycker den var underhållande, snyggt gjord, snygga miljöer, rå, icke förutsägbar och lagom med action/drama. "5,6" är för mig en medioker rulle. Jag skulle säga att den här är bland det bästa jag sett på länge. Väldigt positivt överraskad. Jag vill inte sätta betyg, men bra över 5,6 skulle den definitivt få! Rekommenderas!

Star Wars - The Force Awakens [2015] dir. J. Abrams

The Woman in Black (2012)

Eftersom jag ganska nyligen sett den här i teaterform så tänkte jag se om filmen för att se hur pass lika versionerna är. Alla karaktärer har samma namn och huvuddragen i handlingen är desamma men det är ett flertal detaljer som inte överensstämmer.

Hyfsad stämning och inte allt för mycket jump scares.

Betyget blir 6/10 eller 3/5 på Filmtipset.

The Lobster (2015)
Absurt koncept som till en början leder till några härliga skratt. Humorn är deadpan och spelar på det absurda i att bland annat välja vilket djur man ska förvandlas till om en inte klarar uppgiften att hitta en partner inom tidsramarna som är givna. Tar man det populära valet hund eller kanske väljer man något mer okonventionellt som en hummer, som har lång levnadslängd och är fertila till gammal ålder? Svåra val.

Ibland är universumet diffust på ett sätt som känns som att det skulle behöva arbetats igenom grundligare, andra gånger känns det skönt att förklaringarna uteblir.

När konceptet lagt sig och filmen tar en annan riktning, som i sig är rätt given dramaturgiskt, så tappar filmen lite i intresse. Den står och svajar med att hålla sig kvar som främst mörk komedi eller om den ska närma sig drama eller bli mer av en thriller. Det är sisådär trettio minuter under andra halvan där tonen inte är helt spot on och som gör att den inte når de högsta höjderna för mig.

I det stora hela är filmen ändå på alla sätt och vis bra med distinkt vision från Lanthimos, från den bombastiska musikslingan som återkommer till de sterila miljöerna som påminner lite grann om den gode Kubrick. Slow motion-scenerna är också sköna för ögat och spär på känslan av något upphöjt, ett universum med andra regler än våra.

Med några justeringar här och där i tonen, lite tightare struktur och mer variation hade den förmodligen varit en av de bästa från året. Nu når den inte riktigt så högt men ändå en rekommendation för den som är nyfiken.

Ser riktigt intressant ut, tack för tipset. En sådär skruvad och mörk komedi i stil med In Bruges eller Being John Malkovich känns det som?

The Return [2003] dir. A. Zyvagintsev

2003 debuterade Andrei Zyvagnitsev som regissör med filmen The Return (Vozvrashchenie, på ryska), en film om två bröder vars fader plötsligt återvänder in i deras liv. Kort därefter dras de ut på en resa med fadern men redan här kan man gissa att det inte handlar om en resa till Disney World.

Zyvaginstev vann Guldlejonet i Venedig och hamnade snabbt på tapeten, om än främst i Ryssland. Nyligen var han ett hett samtalsämne ännu en gång med filmen Leviathan som jag tyckte väldigt mycket om och jag kände att det var dags för mig att utforska hans tidigare filmer.

The Return kan ses som en sorts coming-of-age film där de två bröderna snabbt hamnar i en position de tidigare varit obekanta med och kastas in i ett liv där de krävs att de är något vuxnare. Personligen har jag ofta svårt för liknande filmer, om barn som utsätts för svårigheter, framförallt när de handlar om grymma familjesituationer. Konceptet känns väldigt gjort samtidigt som jag misstänker att det drar i lite fel trådar hos mig själv. The Return hamnar dock aldrig i samma snår som till exempel Fanny & Alexander gör, där det blir svart mot vitt, barn mot vuxna och den oförklarliga grymheten hos de vuxna inte går att undkomma. Det ligger en underlig mystik över Zyvagintsevs film, en känsla av ovisshet där barnen slungas runt på en resa som aldrig verkar nå sitt ändamål och när de tre slutligen når slutstation hålls man fortfarande något fundersam till vad som väntar. "Vem är han egentligen? Vart kommer han ifrån?" frågar barnen sig ofta och som tittare känner vi likadant många gånger.

Det jag saknar i The Return, som gjorde Levaiathan så fantastisk, är den storslagna känslan. Det är sparsamt gällande de långa tagningarna, den dramatiska musiken och det storslagna fotot, något som kanske kan skyllas på en förmodligen låg budget (det var trots allt Zyvagintsevs debut) men vars avsaknad enbart känns av när den jämförs med den tio år yngre Leviathan. Filmen är sparsam, och bygger främst på dynamiken mellan de tre karaktärerna, mystiken och ovissheten kring vad som komma skall och en uppbyggnad som man ständigt väntar sig ska kulminera i ett tragiskt klimax. Skådisarna gör ett exceptionellt jobb med att hålla dessa tre drivkrafter i full fart och framförallt pojken som spelar den yngsta brodern Ivan är bland det mest imponerande jag sett när det kommer till barnskådisar. Hans många utbrott är inte bara laddade med känslorna som framförs utan också en sorts mod som gör det omöjligt för mig att inte känna en enorm sympati för både Ivan och hans broder.

I sina bästa stunder lyser dock The Return och Zyvaginstev som en regissör att hålla koll på även om Levaiathan hittills är hans mest imponerande verk. Definitivt en av mina favoriter när det kommer till aktiva regissörer och jag har ingen tvivel om att Zyvaginstev fortfarande har sin bästa film i sig.

7.5

Hmm, kommer inte på något konkret exempel att jämföra den med. Men nog är den både skruvad och mörk åtminstone.

The Woman in Black 2: Angel of Death (2014)

Jag såg uppföljaren också, som jag inte hade sett tidigare. Handlingen utspelar sig några decennier efter första filmen och börjar i London under andra världskriget då staden bombades. För att slippa undan detta åker en grupp barn och två kvinnor ut på landet och hamnar olyckligtvis nog i samma hus som advokaten i första filmen.

En ganska onödig uppföljare som är klart sämre än den första filmen.

Betyget blir 4/10 eller 2/5 på Filmtipset.

Ted 2 (2015): 2/5

En rätt tråkig uppföljare till Ted som försöker, men misslyckas med, att köra på i samma hjulspår och ta vid där ettan slutar. Det är samma prutthumor som tidigare men hela filme känns trött och oinspirerad och de har försökt lägga in en litet mer allvarlig aspekt i det hela som bara gör filmen segare.

Det dröjer inte länge förrän man kollar på klockan och undrar när den är slut.

Vi såg på Mockingbird igår:
http://www.imdb.com/title/tt2125685/?ref_=nv_sr_4

Begrep knappt vad den handlade om... 2 av 10...

Ebola Syndrome. Vore kul att se en mörkare och mer seriös remake på denna. Handlingen är fantastisk, så jag tycker att det är lite tråkigt att regissören valde att göra en små-tramsig splatterkomedi av allt.

Life in a Fishbowl

Dardenneaktig socialrealism från Island.
Sevärd men inget som står ut speciellt mycket i sin genre, man överlever utan den.
Hera Hilmar är sjukt snygg vilket är filmens största behållning, kanske inget bra omdöme men landar på 6 / 10 iallafall.