Vilken film såg du senast?

The Danish Girl (2015)

En vacker yta och en stabil Alicia Vikander kan tyvärr inte rädda en överdrivet melodramatisk och riskfri film vars enda egentliga mål är att försöka plocka hem några Oscar-statyetter. Detta genom att välja ett ämne som ligger i tiden, ha många close-ups på tårfyllda ögon och skruva upp den sorgliga musiken till max. Det hjälper inte att slutscenen är total cringe.

2/5

Joy (2015)

En berättelse om en familj som sträcker sig över fyra generationers tid. Det är i denna familj Joy Mangano uppfostras, en kvinna som kom att växa till en framgångsrik entreprenör och företagsledare.

Sista biofilmen för i år och det blir Joy som fick den äran. David O. Russell's senaste film tillsammans åter igen med Jennifer Lawrence, Robert De Niro och Bradley Cooper.
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte är de största fanet av David O. Russell. Den film jag verkligen gillat mest från honom är American Hustle. Silver Linings Playbook var mer eller mindre bara en vanlig romcom med bra skådespelare i sig, The Fighter gjorde inte så mycket för mig när jag såg den, kanske ser om den. Joy är desvärre en av de sistnämnda kategorierna.

Det är ingen dålig film, tvärtom så gillade jag den. Men inte mycket mer. Det känns som allting hölls tillbaka genom en ganska så svag och något ointressant story som kändes ojämn på sina ställen. De dramatiska bitarna gjorde inte så mycket för mig och jag blev aldrig investerad i vad som hände Joy eller hennes familj.
Under filmens gång så är där en berättarröst som berättas av Joy's mormor, Mimi. Hela den biten kändes onödig och gav inte filmen något större intryck eller en bättre berättelse för det.

Jennifer Lawrence är det bästa med filmen. Hennes insats är faktiskt riktigt bra och visar ännu en gång vilken talangfull skådespelerska hon egentligen är. Hon var också den enda som betedde sig normalt i filmen, där alla andra var stereotypiska karaktärer.
Jag gillar Robert De Niro. Men hans roll som fadern var bara överspel och inte alls övertygande då han betedde sig som en tecknad figur. Alla sidokaraktärerna gör detta. Modern, halvsystern, faderns nya fru. Visst bjuder det på okej komik, men det känns inte särskilt trovärdigt. Speciellt inte när filmen är löst baserat på en sann historia.

Den största positiva saken är att jag gick in ovetandes om att det handlade om uppfinnaren till Miracle Mop. Det var något inte trailern direkt visade eller jag fick intrycket av att den skulle handla om. så när jag fick reda på det i filmen blev jag positivt överraskad. Det låter inte särskilt intressant, men filmen lyckas hantera det på ett bra sätt som gör det intressant.

Skådespelarna i sig gör bra jobb, men de är deras karaktärer som är dåligt skrivna och typiskt stereotypiska. Vilket är ironiskt då David O. Russell verkligen lyckades med sina karaktärer och dialoger i American Hustle. Men här är dialogerna inte lika vassa eller intressanta, men karaktärerna är heller inte så tredimensionella.
Bradley Cooper var väl den närmsta som kom i närheten av Joy. Men han är inte med så mycket och rollen kunde egentligen spelats av vem som helst.

Jag blev också något besviken på slutet då den kom fram till en lösning på Joy's finansieringsproblem. Men det känns som hon lyckades lösa detta problemet ganska så lätt. När 50% av filmen består av att hon har dålig inkomst och pengarna nästan är slut för att sats allt på denna uppfinningen. Så tyckte jag att resultatet de kom fram till i slutet hur hon lyckades rädda sig själv i knipa och tjäna mer pengar var ganska så snabbt tänkt och något man som tittare undrar varför hon inte gjort detta tidigare eller ens tänkt det.
Allra slutscenen är också en direkt kopia av Gudfadern och det kändes mer skrattretande av helt fel anledningar.

I sin helhet är Joy en blandad kompott. Ena sidan har vi stereotypiska sidokaraktärer där hela familjen är en enda stereotyp efter den andra. De känns inte som riktiga normala personer. De bjuds för hyfsad komik, men det gör det hela ännu mer bittert när det står baserat på en sann historia. Dialogerna är heller inte lika vassa som i American Hustle. Likaså att slutet tyckte jag de kom fram till slutsatsen på lösningen alldeles för snabbt och gick alldeles för enkelt.
Men vad som gör Joy till en sevärd film är mycket tack vare Jennifer Lawrence som är riktgit bra i rollen och hon gör denna karaktären intressant. Samt att jag blev positivt överraskad när jag fick reda på vad den egentligen handlade om. Jag var omedveten om att de handlade om uppfinning om Miracle Mop då trailern verkligen inte ledde en till att tro detta då den inte säger de rakt ut. Där var också en del scener från och till som höll mig intresserad, speciellt när de var i TV-studion och skulle sälja moppen till TV-tittarna. Det hela var som ursprunget till TV-Shop.
En av de svagare från David O. Russell, men en klyftig idé till film måste jag säga. Men behövdes mer bearbetning och bättre finputsning på sina ställen.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2446980/...ref_=hm_cht_t2

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=uR-2TiQVY-k

Gravity (2013)

Sandra Bullock är den enda överlevande på en rymdstation, vi får följa hennes försök att återvända till jorden.


Jag fick utslagsröst, alternativet var Den store Gatsby, som enligt uppgift skulle vara händelserikare än den tidigare versionen, något annat känns omöjligt.
Gravity var ungefär som väntat, fast sämre.
Tydligen finns det drösvis med övergivna rymdstationer som fungerar lite grann, som man kan svinga sig emellan.
Fruktansvärt tråkig, och helt förutsägbar.
Man hoppas hela tiden att Fleksnes ska anropa LA8PV, kom
En väldigt kort rollista var det i alla fall.
1/5

Inside out (2015)

http://www.imdb.com/title/tt2096673/?ref_=nv_sr_1


Riley är en tjej som vuxit upp i Minnesota och tvingas flytta med sina föräldrar till San Fransisco. Resan visar sig bli ett känslosamt äventyr för henne, vilket de olika känslorna Joy, Sadness, Fear, Anger och Disgust får representera som styr hur Riley reagerar i de olika situationerna som uppstår i hennes liv.

Det här var en riktigt bra film. Inte en perfekt femma som jag hade hoppats på men riktigt bra är den. Själva konceptet att få följa olika känslor och hela gestaltningen av insidan hos en människa med minnen med egna landskap och drömproduktion och allt som vi får se i filmen känns nyskapande och originellt. Jag gillar det skarpt!

Det jag kunde störa mig på var inledningsvis karaktären Sadness. Visst, det är naturligt att känna vemod och vara ledsen i livet men det är svårt att inte hålla med Joy och tänka ”Varför måste den här tråkmånsen ens vara här?”. Missnöjet man känner mot Sadness lyckas skaparna ändå få en att äta upp då man förstår varför hon är nödvändig mot slutet, men jag ska försöka att inte spoila för mycket. Mitt andra problem är låtsaskompisen Bing Bong. För mycket Comic Relief som gör dumma misstag. Aja, det är en barnfilm först och främst så då får man väl acceptera sådana karaktärer.
Sedan hade jag gärna sett mer psykologisk inblick i de andra människokaraktärerna, typ sett mer hur deras känslor agerar och så. När vi fick se föräldrarnas känsloregister var det väldigt intressant att se hur de skilde sig åt från Riley. Nu blev det istället lite väl (onödigt) mycket dramatik och spänning med Joy och Sadness som jag inte alls hade väntat mig. Det gör väl filmen mer spännande för barnen att titta på än att se de olika känslorna diskutera med varandra i ett rum hela tiden men jag hade gärna sett mer sådant, hur känslorna tar över kontrollen från var och en. Och som sagt, mer scener från de andra människokaraktärernas känslor hade varit önskvärt.

(Medan jag skriver detta ser jag att kortfilmen ”Riley’s First Date” ger mig exakt det jag är utefter. Synd bara att man inte fick mer av den varan i långfilmen.)

Men överlag är det här nog en av de mer intrikata och ambitiösa filmerna som Pixar har gjort. Att försöka visa upp hur känslor och personligheten hos en människa fungerar genom karaktärer och fysiska minnesbanker och påhittade landskap är fängslande och intressant att titta på. Den kreativa detaljrikedomen i filmen uppskattar jag verkligen. Röstskådisarna är bra, möjligen att Bill Hader sticker ut med sin röst som jag känner igen väldigt tydligt. Om Brave och Monsters University, Pixars senaste filmer innan denna, var väldigt lätta att glömma bort efter att man sett dem så är denna betydligt mer minnesvärd och har en högre omtittningsfaktor. Jag gillar designen, animeringen och hela minnesvärlden som de skapat fram i filmen. Jag ger den en stark fyra. Den var inte så perfekt som jag hade väntat mig men den gav en oerhört intressant inblick i hur känslor fungerar. En film för alla att se, stora som små.


Betyg: 4.5/5!

Håller med riktigt trist film. Tycker i ärlighetens namn inte Vikander är så speciellt fantastisk i sin roll heller.

Extinction (2015) http://www.imdb.com/title/tt3467412/

Filmen var bättre än förväntat, det är inte så mycket skräck i filmen men jag tycker att filmen påminner ganska mycket om upplägget i Walking Dead serietidningen, så att fokuset ligger inte på zombies utan mer på människorna man får se i filmen.

Betyg: 3/5.

Minions (2015)

En bakgrundsstory om de gula krypen från Despicable Me-filmerna och hur de genom åren desperat letat efter illvilliga figurer att följa. Efter att ha levt i skymundan i många år när de råkat döda ett antal tidigare ledare drar Kevin, Stuart och Bob ut på en expedition för att hitta en ny.

Smårolig handling och bra insatser från röstskådespelarna.

Betyget blir 6/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Bridge of Spies (2015)


Året är 1957 och den misstänkte ryske spionen Rudolf Abel (Mark Rylance) åker fast i Brooklyn. Under kalla kriget var Sovjet som mest hatat av amerikanerna och både pöbeln och högdjuren vill se honom dömas till döden. Läget för Abel förändras dock från mörkt till något mindre mörkt när hans försvarare utses. Det är nämligen försäkringsadvokaten James B. Donovan som får den otacksamma uppgiften att försvara honom och då Donovan spelas av Tom Hanks vet vi att här ska jävlar USA's stolta rättssystem inte sakna åtminstone en rättskaffens representant. Donovan försvarar alltså Abel trots att det också gör honom illa omtyckt på hemmaplan. En ömsesidig respekt mellan de två männen byggs upp. Efter en del taktiskt spel utanför rättssalen slipper spionen dödsstraff vilket visar sig vara ett lyckokast för alla parter när en amerikansk pilot tillfångatas av ryssen och misstänks för spionage. Som om inte det vore nog haffar även Östtyskland en amerikansk student, även detta en misstänkt spion. Ett utbyte av spionerna planeras i det tysta och Donovan får i uppdrag att resa till Östtyskland för att ordna biffen.

Av alla Hollywoods filmfiender genom åren är Sovjet det land som behandlats med mest respekt och närmast jämlikar till USA. Det gör att kalla krigs-rullar ofta blir mer sevärda än alla andra världskrigs-pekoral där judefamiljer delar på en enda sista karamell innan det bär av till Auschwitz. Här görs den ryska spionen till en sympatisk och hedervärd man, han beskrivs av Hanks som en bra soldat som inte avslöjar sina hemligheter trots att han åkt dit och även kommunisterna i Östtyskland och Sovjet slipper målas upp som barnätare.

Ett rejält hantverk av Spielberg som smyckats ut med en stundtals smårolig dialog (Coenbrödernas bidrag skulle jag tro). Hanks är likeable som vanligt, men han är det inte på ett irriterande sätt som good guys ibland kan vara. Det saknas lite grann i spänningsväg men som stort fan av kalla kriget-filmer blev jag inte besviken.

4-/5

Spotlight En film om en grupp journalister på Boston Globe som börjar intressera sig för pedofila präster och hur katolska kyrkan under många år har tystat ner att detta förekommit. Om du gillar filmer om journalister som gräver i arkiv och talar med vittnen så kommer du gilla även denna. Många bra skådisar som presterar som förväntat.

8/10

Tack för det tipset. Den sortens filmer håller jag högt och Mark Ruffalo är en personlig favorit!

On the Job En Filippinsk thriller som handlar om hur fängelseinterner används som lönnmördare för att säkra korrupta politikers och militärers position på samma gång som filippinska rikspolisen försöker lösa fallen med mord. Trots att filmen var över förväntan så var ändå den filippinska (tror jag) rockmusiken den största behållningen.

6/10

Håller nästan med om din recension till punkt och pricka. Humorn är underbar men jag fann att jag började tröttna på både humorn och filmen mot slutet så om den finslipats lite hade den kanske nått hela vägen fram. Att kunna få en att bli underhållen av självmord och djurmord är en konst i sig och det ska den ha en eloge för. Det är framför allt vistelsen på singelboendet som fungerar riktigt bra medan andra halvan blir lite utdragen.