Vilken film såg du senast?

Ja, absolut. Trailern får det att se ut som en töntig skräckfilm, men det är den verkligen inte - den är mycket bättre än så.

No escape

Handlar om en amerikansk familj i ett asiatiskt land där det utan förvarning utbryter statskupp? revolution? där upprorsmakarnas ska till att döda alla utlänningar. Det blir en kamp för familjens överlevnad.

Slog på den enbart för Owen Wilson som brukar göra komedier så detta var något helt nytt med honom, men han gjorde det bra. Faktiskt var det spänning, som började vid vindspelen till slutet. Jag säger wow för har inte sett en film som 'fängslat' mig på mycket länge. Enda minus var; 'är ni okej?' 'Jag älskar er'. Blev för mycket av familjekärleken, vet inte hur förklara. Ni får titta

4/5

Les Cousins

En av dom första Franska ny våg filmerna, handlar om en flitig student från landsbygden som flyttar till Paris för att studera lag och hamnar mitt i ungdomskulturen med sex, alkohol, vilt festande och kultur som statusmarkör.
Jag har inte så mycket vettigt att säga om denna egentligen. Det är uppenbart att den var enormt stilbildande, fans av FNW har mycket att hämta här men icke frälsta kommer inte övertygas.

8 / 10 av mig iaf.


Jag ska se den också, tack för tipset!

Är inget större Kubrick-fan men tyckte Strangelove lyckades väl med det den försökte göra. Inget som intresserade mig något överdrivet i slutändan, föredrar en annan typ av filmer antar jag.

Parallels (2015)
scifi

Wiki

Ibland finner man små guldklimpar. En film man aldrig hört talas om, som man tar i brist på annat, och som överraskar en med att vara riktigt spännande. I Paralells Får huvudpersonen ett samtal från sin far, som ber honom att mötas vid en byggnad en viss tid! Tillsammans med sin syster och en granne beger dom sig dit. Men när dom senare lämnar byggnaden märker dom att Världen har förändrats en hel del...

Ger den betygen 7/10, där överraskningsfaktorn iofs spelade roll. Jag gillar scifi och den här uppfyller kraven. Hoppas lite grann på en uppföljare!

Tycker själv att Dr.Strangelove är svårslagen när det kommer till komedi. En av få komedier som bara blir roligare ju fler gånger man ser den.

Stöten (1961)

Två desperata män flyr från fängelset, de planerar ett rån mot en travbana med två kumpaner som de sedan dumpar.

Att man sneglat på, och bitvis kopierat, the killing gör ingenting, den är så pass bra att den håller för det.
Tor Isedal, hade glömt vilken rackans bra skådespelare han var, mycket fin insats.
Kul var att duon färdades i en Volvo PV av 1957 års modell, ännu roligare var att se danska polisens bilval, Ford taunus och Zephyr.
Härlig film, tappar lite på slutet, men 4/5 tycker jag den var värd.

Miffo från 2003. En svensk film för omväxlings skull! Svenska filmer, även om de ofta är lite taffligare gjorda än amerikanska och brittiska, har den outbytbara fördelen att man känner igen sig mycket mer. Det känns liksom tryggt, lite som att komma hem! :-)

Handlar alltså som alla säkert vet, om en ung idealistisk präst som börjar arbeta i en förort, men blir besviken. Folk är helt enkelt inte intresserade av kyrkan. Han träffar en WT-brud, komplett med rökning, bidragsberoende, skumma kompisar, alkoholiserad morsa och farsa som försvunnit redan innan hon var född. För att göra allting ännu värre sitter hon i rullstol. På något mystiskt sätt uppstår förstås kärlek... Vem ska han välja att gifta sig med - den funktionshindrade WT-bruden, eller den f.d. flickvännen som fortfarande står på vänt; en ung kvinna med rätt uppfostran och rätt bakgrund för en prästfru, och dessutom fullt frisk..?

Jag har själv gjort en klassresa (numera vet jag inte riktigt var jag står), och jag känner igen väldigt mycket i filmen om tänket i olika samhällsklasser. Av hur man ser på de andra klasserna - rädslan, föraktet, avunden, osäkerheten, den ömsesidiga misstänksamheten, känslan av en klyfta som kanske aldrig kommer att gå att överbrygga...

Miljöerna är rätt, skådisarna är också rätt. Det är många fina och starka scener. Men som sagt: den största behållningen är igenkänningsfaktorn.

Ger den 8/10.

Three Colors: Blue [1993] dir. K. Kieslowski

"But you see, I'm like any other woman. I sweat. I cough. I have cavities. You won't miss me. I'm sure you realize that now."

Vacker film om en kvinnas liv efter att hennes familj dött i en tragisk bilolycka. Känsloladdat drama och det är väldigt lätt att både sympatisera och empatisera med Binoches karaktär. Filmen är dessutom väldigt välfilmad och jag älskar de mjuka, varma färgerna i en annars väldigt kall värld. Kieslowski lyckas förmedla väldigt många känslor utan att behöva säga alldeles för mycket, man grips med och hittar någon koppling till Julie ändå.

Trots detta känns det som om jag saknar någonting och vågar inte riktigt smälla upp med något alldeles för högt betyg.

7.5

Den hade sina stunder men ingenting som fångade mig något överdrivet tyvärr, kanske är den inte riktigt min typ av humor.

L'enfer (1994)

Paul och Nelly (François Cluzet och Emmanuelle Béart) är ett gift par som driver ett hotell i en pittoresk liten fransk stad. I början lyckliga och kärleksfulla mot varandra, med första barnet nyfött, men vi får snart indikationer på att allt inte står rätt till hos Paul. Nelly är vacker och social och när väl svartsjukans frö har såtts hos Paul växer det gradvis till en demon som äter upp honom inifrån.

Upptakten är lovande och huvudpersonerna gör det bra. Cluzet är trovärdig som den allt mer plågade Paul, tycker kanske han spelar över lite i vissa scener iofs, och Béart är mer än bara en fröjd för ögat. Den mer och mer klaustrofobiska hotellmiljön är också en lyckad plats att förlägga det här mörka dramat på.

Chabrol lämnar, som så ofta, det till tittaren att avgöra vad som egentligen sker. Vad är verklighet och vad är den sjukligt besatta äkta mannens fantasier/mardrömmar? Egentligen tycker jag filmen är bra, men när den är över kan jag ändå inte släppa känslan av att en lovande start egentligen inte mynnar ut i några större överraskningar, och i längden blir det lite segt att följa en maniskt svartsjuk man. Med lite gung på ribban är den värd en trea i alla fall.

3-/5

Knock Knock (2015)

Varning: Om du är en gift man som älskar sin familj, ligg inte med två kåta snyggningar, även om du inte har fått till det med din fru på flera veckor. Keanu Reeves gjorde det, och han kom att ångra det varje minut av filmen.


Betyg: hårresande, upprörande och jävligt spännande.

Taxi Driver (1976)

Maken till tråkig och långsam film, med allt för stora dialoger för att ge filmen ett minsta intresse. Att denna filmen hyllas som den gör förstår jag inte alls, ren smörja utan någon action.
Visst vissa filmer var väl lite småroliga och filmens småkorn är det enda positiva med filmen. Annars enbart en tråkig film jag aldrig kommer att förstå mig på.

3/10