Vilken film såg du senast?

The New World

Till att börja med vill jag säga att jag såg extended versionen som är 40 minuter längre än den svenska DVD versionen och rekommenderar den varmt, under pistolhot hade jag haft mycket svårt att klippa ens 10 minuter i denna, 40 är vansinne.

Grunden i filmen är historien om Pochahontas och koloniseringen av Amerika.
Filmens teman är kärlek och hur en syndare som hamnar i ett samhälle som saknar konceptet av ägande upptäcker hur girighet och avund korrumperar själen. Även religion spelar en stor roll här.

Filmen är väldigt typisk Malick, tempot är låååååååååååååååååååååååååååååååååååååååångsamt och fotot är enastående. Karaktärerna har regelbundet filosofiska monologer som hänvisar till filmens tema.
Filmens absoluta styrka är samma som i Days of Heaven och Tree of Life, det långsamma tempot och det otroligt gripande fotot försätter mig i ett nästintill meditativt stadium där jag fullkomligt absorberar varje millimeter av varje scen. Få andra filmskapare lyckas skapa denna effekten.

Detta är inte en film som kommer att övertyga folk som avskyr hans senare filmer, snarare tvärtom men jag älskar detta.

9 / 10

Spy. (Ny)
Skulle vara en komedi, sas det.
Kontorsanställd på CIA får plötsligt vara riktig agent.
Det var lite kommisarie Späck över tillställningen (som jag tyvärr också har sett).
1/5

The French Connection

Bra film med Gene Hackman som tuff narkotikapolis i New York.

4/5

Whiplash (2014)

Den enda av förra årets nominerade till Oscar för bästa film som jag inte sett handlar om den begåvade trummisen Andrew (Miles Teller) som antas till en prestigefylld musikskola och tar plats i orkestern som dirigeras av den tyranniske Fletcher (J.K. Simmons). Pressen som Andrew utstår för att bli en ordinarie medlem och få representera skolan i regelbundna tävlingar gör att han helt tappar greppet om alla proportioner.

Det här är nog första gången jag ser J.K Simmons i en sorts huvudroll, och han gör ett mycket bra jobb. Underligt att han oftast bara spelar biroller.

Betyget blir 8.5/10 eller 4/5 på Filmtipset.

Insidious: Chapter 3 (2015)

Elise Rainer, mediumet som hjälpte familjen Lambert med onda andar i huset, tar återigen kontakt med den andra sidan för att hjälpa en tonårsflicka som blivit besatt av ett ont väsen.

Jag känner att jag redan delat tillräckligt av mina åsikter angående de två föregående Insidious filmerna. Där jag anser att första filmen är en av de bästa skräckfilmerna från 2000-talet och gillar den väldigt mycket. Medan andra filmen gick inte hem hos mig alls. Jag tyckte den var alldeles för löjlig och hade för många komiska scener som inte gick igenom, samtidigt som att jag tyckte den kändes totalt onödig.
Nu kommer då en till Insidious film. När jag såg trailern och hörde om den såg jag ingen som helst nödvändighet i att där skulle existera en till. Tvåan var redan en besvikelse från James Wan och visade att det inte gick hem.

Men till min stora förvåning gillade jag denna filmen. För att vara en film som jag anser inte behöver existera överhuvudtaget är den fasiken bättre än vad den förtjänar att vara. Dessutom att säga titeln på filmen högt. "Insidious: Chapter 3". Inte nog med att det är en 3a i en filmserie, det är också en trea i en skräckfilmsserie. Och som vi alla vet är det aldrig ett bra tecken ju högre upp skräckfilmerna kommer i deras nummer.
Men detta var en välgjord skräckfilm som faktiskt inte gör att du måste se de andra två för att kunna "njuta" av denna. Men den tar också en annan riktning och följer inte samma mönster som de tidigare. Okej handlingen är snarlik, men den görs det ändå på ett nytt sätt, där tvåan bara kändes som en onödig fortsättnings kopia på första filmen.

Lin Shaye som vi fått se i de andra två filmerna får mycket större roll här. Så pass stor att hon nästan hade kunnat bli kallad huvudpersonen. Men hennes insats är riktigt bra här. Jag har alltid vetat att Lin Shaye är en bra skådespelerska. Men detta är nog första gången jag verkligen ser henne i en stor roll där hon får utrymme till att visa vad hennes karaktär går för.
Hon ger i min ärliga åsikt, en av årets bästa insatser jag sett i en film från 2015.

Filmen lyckas även med sina skräck element. Jag kanske inte finner den läskig, men där var ett par kusliga scener med i filmen som jag ändå fann effektfulla och som jag helst inte vill tänka på innan jag sover.
Såklart är där jump-scares med. Men i detta fallet används dem till när något läskigt eller farligt inträffar. Det är alltså inte den billiga utvägen när någon ska säga hej eller tända en lampa eller bara allmänt smyger upp hos en och tar en på axeln. En kliché som har sina rötter till 50-talets sci-fi filmer.

James Wan regisserar inte denna gången då han var upptagen med Furious 7. Så i regissörsstolen har vi Leigh Whannell. En god vän till James Wan och frågan man ställer sig om han klarar av jobbet. Vilket han faktiskt gör. Det märks att han har erfarenhet inom genren.
Ironiskt nog gör han en bättre uppföljare än vad James Wan gjorde med 2an och det var Wan som gjorde första filmen.

I sin helhet gillade jag Insidious: Chapter 3 mer än vad jag trodde. Filmen har en väldigt bra stämning och atmosfär till sig där den har sina element utav skräck. Jump-Scaren, visst irriterande men används till det en jump-scare ska användas till. Samtidigt som Leigh Whannell verkligen gör ett riktigt bra jobb i regissörsstolen efter James Wan. Jag gillar också att Lin Shaye får mycket bredare roll här än vad vi annars är vana att se henne i.
Jag säger inte att detta är en fantastisk skräckfilm, för där finns betydligt bättre där ute. It Follows, The Babadook och The Conjuring alla tre bättre skräckfilmer som kom ut ett år emellan varandra. Men vad jag säger är att för att vara en trea i en skräckfilmsserie och för en film som i realiteten inte bör existera. Är den betydligt bättre än vad den förtjänar att vara.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt3195644/?ref_=rgmd_ph_tt1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=3HxEXnVSr1w

Underworld: Rise of the Lycans (2009)

En prequel till de första två Underworldfilmerna som beskriver hur konflikten mellan vampyrer och varulvar började, efter att varulvarna ursprungligen varit vampyrernas slavar. Varulvarnas revolt leds av Lucian (Alex Carroll till en början, sedan Michael Sheen i ett senare skede i handlingen) som med hemlig hjälp från vampyren Sonja (Rhona Mitra) strider för varulvarnas frihet.

Actionscenerna är ganska annorlunda jämfört med de två första filmerna eftersom inga moderna skjutvapen fanns på den tiden som den här filmen utspelar sig i. Rhona Mitra är tråkigare än Kate Beckinsale också. Bill Nighy är dock hyfsad.

Betyget blir 4/10 eller 2/5 på Filmtipset.

Om det är gjort på ett effektfullt och bra sätt har jag inga problem med det. The Guest och It Follows gör det på ett bra och effektfullt sätt.

Underworld: Awakening (2012)

Mänskligheten upptäcker vampyrerna och varulvarna och gör vad de kan för att utrota dem. Selene (Kate Beckinsale) fångas och blir infryst. Tolv år senare lyckas hon fly och möter vampyren David (Theo James). Hon får även reda på att hon har en mycket kraftfull hybriddotter vid namn Eve (India Eisley). Selene och David måste tillsammans skydda Eve från varulvarna som försöker komma åt henne för att bli immuna mot silver.

Hyfsad action men inte så intressant handling.

Betyget blir 5/10 eller en stark 2/5 på Filmtipset.

"World War Z" - 2013


Snygg och tekniskt sett ser jag inga fel på filmen, men det känns som att den saknar hjärta, alternativt själ. Ja, den är helt enkelt något livlös, vilket inte ens en zombiefilm får vara! Dessutom får jag inte den där mysiga apokalyps-/världens undergång-känslan alls, något jag anser vara bland det viktigaste när det kommer till den här typen av film!

6,5/10

Escape Plan - 2013

Stel film med Stallone och Schwarzenegger. Filmens höjdpunkt var när man får höra Arnold prata tyska.

4/10.

SSF: Jaws (1975.) Hajen fyller 40 i år och vad kan vara ett bättre sätt att kicka igång sommaren och badsäsongen än att se om denna klassiker om en mördare under ytan. En ung Steven Spielberg skapade en tidlös berättelse som skrämde folk mycket mer effektivt än monster och utomjordingar och fick en hel generation att tveka för att någonsin bada igen.

Jag har starka associationer från barndomen av den här filmen. Inledningsscenen där en ung tjej dras under ytan av en osynlig kraft och speciellt kapten Quints kusliga berättelse om USS Indianapolis skrämde vettet ur mig och väcker ett obehag än idag. Hajen har åldrats oerhört väl och det är inte många filmer som kan mäta sig när det kommer till ren, puräkta skräck.

Hela spänningen är så effektfullt uppbyggd av Mr. Spielberg genom att vi först inte ser hajen under dom första blodiga attackerna, sen ser vi glimtar av den, och till slut är den fullt exponerad i all sin prakt med blodiga tänder och livlösa ögon. Det var här jag var rädd att den skulle bli löjlig och dåtidens specialeffekter visa en uppenbart mekanisk och plastig haj men den är fanimej helt lysande gjord - verklighetstrogen och mycket mycket skrämmande. Det riktigt känns i lårbenet när folk får en oönskad och smärtfull amputation. Att det är en rak och okomplicerad regi bidrar också till att spänningen bibehåller fokus berättelsen igenom.

Musiken av John Williams är det inte så mycket att orda om. Mästerlig. Men det är några sekunder där jag får känslan av mysigt familjeäventyr snarare än skräck under den intensiva slutjakten. Dialogen är skönt befriad från floskler och känns äkta, smart och rolig.

Roy Scheider, Richard Dreyfuss och Robert Shaw är perfekta i sina roller och deras samspel är out of this world. Ta bara scenen mitt i natten i båthuset där dom jämför ärr - ren filmmagi och några av mina favoritminuter i filmhistorien. Dreyfuss är en favorit för mig och sviker aldrig, Scheider är perfekt som vardagspolisen och levererar några odödliga citat - "you're gonna need a bigger boat" - men Shaw i rollen som kapten Quint skapade en ikon och stjäl showen.

En film som alltid kommer vara perfekt och som jag aldrig kommer tröttna på. 5/5

Håller med fullständigt! Ett mästerverk, nästan eller åtminstone väldigt nära ett mästerverk.

Tråkigt nog så brukar folk i min närhet ofta dissa filmen för att de tycker den är för gammal och/eller specialeffekterna är för dåliga, att hajen ser fejk ut brukar de klaga på. Men dramaturgin, regin, skådespelarna är så jäkla bra! En fantastiskt spännande och underhållande berättelse som Spielberg lyckas få till, baserad på bokförlaga såklart men filmen är genial givet alla de tillgångar som finns i det visuella mediumet. En klassiker!

Att just hajen skulle se fejk ut var jag rädd för som jag nämner men det gör den inte alls! Otroligt välgjord och trovärdiga rörelser, den håller för att tas närbilder på. Denna film tycker jag är mallen för en film som aldrig kommer kännas gammal! Nä, jag blev riktigt positivt överraskad av att se om den efter så många år. BD-utgåvan hade två långa dokumentärer som berättar om ett helvete att spela in den och annat mys också.