Mission: Impossible - Rogue Nation (2015)
Den erfarna IMF-agenten Ethan Hunt och hans team tar sig an ännu ett omöjligt uppdrag när de ger sig på en internationell skurkorganisation lika skickliga som dem själva, och de är fast beslutna att förgöra IMF.
Det är något märkligt att se en stor Hollywood budget film på bio och mitt i det hela börjar två personer prata ren svenska. Och per automatik börjar jag små skratta lite grann för då får jag bara känslan att jag helt plötsligt kom in i någon svensk wanna-bi actionfilm. Sedan dyker Tom Cruise upp och jag bli påmind, "visst fan, det är en Mission: Impossible film jag kollar på".
Dessutom vad är det med dessa Mission: Impossible filmerna där svenskar är skurkar? Vi hade Michael Nyqvist i förra filmen och nu Jens Hultén i en någorlunda stor roll som henchman samt Rebecca Ferguson som inte riktigt har någon sida. Jag antar Sverige är ett bra exempel för skurkrollerna i dessa filmerna. Men vi klagar inte, det är bara skoj att se våra svenska skådespelare i dessa filmerna. Med det sagt tror jag inte jag har sett någon svensk film med Rebecca Ferguson.
Så den femte Mission: Impossible filmen har anlänt, och man tror att vid det här laget att filmerna bara spårat ut och blir sämre och sämre. Men ironiskt nog är detta lite som Fast and Furious serien, där varje film nästan blir bättre och bättre än föregångaren.
Mission: Impossible 5 är en av de bästa i serien och för den delen en av de bästa "femte" filmerna som finns där ute.
Vad som gör att dessa filmerna känns fräscha och nya för varje ny del som kommer är att de byter ut regissören. Vilket gör att varje ny regissör som kommer in kommer med nya idéer och ger sin egen version av historien samt deras berättarstil. Något som märks i filmerna.
Fyran kändes som en Brad Bird film, första filmen kändes som en Brian De Palma film, tvåan var för mycket John Woo till och med och trean kändes som en J.J. Abrams film. Detta känns som en Christopher McQuarrie film.
Christopher McQuarrie har tidigare också regisserat Jack Reacher, även den med Tom Cruise. Där visade han sina talanger för actiongenren och här så överpasserar han sig själv. Både inom action och spännings moment.
Tom Cruise återvänder i rollen som Ethan Hunt (duh) och tror att det inte behövs understrykas att han vid det här laget kan rollen i sömnen. Vi har lärt att gilla honom i denna rollen och han gör den lika bra om inte bättre för varje ny insats. Han är lika engagerad som det är den första filmen i serien.
Vi återser också Ving Rhames i rollen som Luther Stickell. Något som för mig var den svagaste biten i 4an var att Ving Rhames inte var med förutom en cameo i slutet. Här får vi se honom igen i rollen som vi lärt och gilla. För bortsett från Tom Cruise är Ving Rhames den enda som varit med i alla dessa fem filmerna. Så att se honom tillbaka var jag väldigt glad över.
Simon Pegg får också mer att göra den här rundan. Det är egentligen halva filmen då det bara är han och Ethan Hunt tillsammans ute i fältet. Där av får Simon Pegg vis av mer av sina sidor, både komiska men faktiskt mer av din dramatiska sida. Jag är ett stort fan av Simon Pegg och uppskattade de mer dramatiska stunderna. För komedi visste vi redan han kan. Dessutom så passade han väldigt bra i det där skägget. Jeremy Renner är också lika bra som sist, fast hans karaktär har inte förändrats allt för mycket sedan 4an.
Sedan har vi nykomlingen Rebecca Ferguson. Hennes karaktär var onekligen intressant. Visserligen är det en kvinnlig roll man har sett förr i actionfilmer, men här så passande hon ändå in. Hon var brutal, cool, snygg och Rebecca Ferguson gjorde en väldigt bra insats i rollen för att vara in princip hennes första stora roll i en stor film.
Något som dessa filmerna har haft störst problem med är skurkrollerna. Det är egentligen bara Philip Seymour Hoffman som gjort den bästa och mest minnesvärda enligt mig. Michael Nyqvist är egentligen bara minnesvärd för det är Michael Nyqvist och jag är svensk, där av kommer jag lägga honom extra på minnet. Men när jag såg om fyran igår kom jag fram till att hans motiv i filmen var ju inte direkt den bästa mer än att han var galen.
Skurken i denna filmen är en av de bättre skurkarna och är mycket mer minnesvärd och motivet är nog det starkaste hittills utav alla filmerna. Med det sagt så är Philip Seymour Hoffman insats i trean mer minnesvärd än skurken i denna, så jag kommer kvarhålla Philip Seymour Hoffman på första plats utav skurkarna i filmserien.
Men vad är en actionfilm utan dess actionscener. Denna filmen kanske inte har lika många actionscener som tvåan, trean eller fyran. Men den gör upp för det med spänningsmoment. Lite som att de gick tillbaka till rötterna till första filmen. Och dessa scenerna är verkligen toppklass. Där är en undervattenscen med Tom Cruise som är i en enda lång tagning där jag satt på helspänn.
Men även actionscenerna är top notch. Om ni sett Jack Reacher kanske ni minns den mest minnesvärda scenen i den filmen var biljakt scenen. Så när vi väl får en jaktscen involverad bilar och motorcyklar här så visar ännu en gång Christopher McQuarrie var skåpet ska stå. Det kanske inte är en lika hektisk och spännande jaktscen som Jack Reacher byggdes upp till att vara. Men det är fortfarande en fantastisk jaktscen som man sent kommer glömma.
Samt att flygplansscenen man ser i trailern har mycket mer att erbjuda än det vi får se.
Vad som i slutändan gör att jag inte gillar denna lika mycket som jag gillar fyran var att tonen ibland kunde vara lite överallt. Inte på stora håll som man märker i flera filmer, men ändå vid sina små stunder. Detta är för att Christopher McQuarrie gör filmen något mörkare än vad fyran är.
När jag såg om fyran igår påmindes jag över hur ganska färggrann filmen egentligen var. Detta nog mycket tack vare Brad Bird som satte sin prägel och gjorde filmen lite mer utav en underhållande actionrulle som ändå var smart och hade klipska idéer. Där av tycker jag 4an höll en röd tråd genom det hela bättre.
Här så kunde jag tycka att filmen ibland ville vara lite av både ettan och fyran så vi fick en blandning utav de två kan man säga. Trots det är detta en ytterst liten detalj att notera och gör inte filmen mycket sämre för det. Utan är anledningen till att jag föredrar fyran över denna.
I sin helhet är Mission: Impossible - Rogue Nation en fantastisk actionrulle som verkligen levererar. Skådespelarna gör återigen bra insatser och skådespelar som om det vore den första filmen i en serie trots att det är femman. Tom Cruise bevisar ännu en gång att han är en sann actionstjärna och en talangfull skådespelare. Skiter fullständigt i vad folk säger och vad han gör på sin fritid och att han är med i Scientologikyrkan. På film så är han asgrym och kommer alltid vara det. Simon Pegg visar inte bara sina komiska sidor och det är väldigt roligt att se Ving Rhames igen som Luther Stickell.
Actionscenerna är top notch och de spännande stunderna är väldigt spännande speciellt undervattenscenen som jag satt på helspänn på. Jag gillade Christopher McQuarrie regi och ser fram emot fler filmer där han sitter bakom regissörsstolen och inte bara skriver manus.
Det enda negativa är väl att filmen vid sina ställen kändes lite sakta gående och höll inte igång tempot lika mycket och ofta som i fyran, för att senare ta upp tempot igen. Men det är mest en liten detalj som inte förstör filmen i det stora hela, och det är så jag ser filmen och denna raden handlar om.
Det är roligt att vi detta året har haft bottennappar när det gäller komedifilmer medan actionfilmerna verkligen har lyfts upp rejält i år. Vi har haft Kingsman: The Secret Service, Avengers: Age of Ultron, Run All Night, Spy (som också var humoristisk), Jurassic World och årets bästa film hittills: Mad Max: Fury Road. Mission: Impossible - Rogue Nation kan även räknas in i den listan nu.
4 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2381249/?ref_=hm_otw_t0
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=gOW_azQbOjw
)
