Inledningen var riktigt intensiv här och jag tänkte att Run All Night kommer att utvecklas till en smart actionrökare med inspiration av Scorsese och en tidig Tarantino, men riktigt så blev det inte. Förvisso avlöser händelserna varandra och det blir aldrig tråkigt men storyn är i absolut tunnaste laget för att hålla hela vägen för en 2 h:s film. Jag hade hoppats på ett mycket smartare manus men filmen var i princip bara en katt-och-råtta-lek mellan Ed Harris respektive Liam Neeson och Joel Kinnaman.
Men tjusigt New York-foto i neondränkt nattmiljö och tajt klippning. Både Neeson i rollen som ruffig, halvkriminell alkis och Joel Kinnaman som den svikne sonen tyckte jag gjorde trovärdiga insatser. Tycker att Kinnaman tidigare har haft grava trovärdighetsproblem i sina amerikanska roller men här var han som klippt och skuren som Neesons amerikanske son. De hade bra kemi tillsammans och Run All Night är den bästa filmen hittills i samarbetet mellan Collet-Serra och Neeson.
Betyg: 3/5
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2015-06-07 kl. 01:26.
En svensk familjefilm från 1997 regisserad av Ingela Magner. Handlar om två flickor som heter Selma och Johanna som rymmer hemifrån för att åka till Europadomstolen i Strasbourg för att stämma en lärare som bestämt att Selma ska få gå om en årskurs. Första gången jag såg filmen var jag 10-11 år och då visades den på TV, och det var en av mina favoritfilmer på den tiden. Då tyckte jag både den var rolig och spännande. Det här var alltså första gången jag såg filmen på flera år och den har inte stått sig lika bra som jag hoppats på. Filmen är helt okej och duger som underhållning men det är i stort sett allt.
Ett gäng främlingar vaknar upp i ett kubformat rum. En läkare, en polis, en student, en utbrytarkung, en kontorsråtta och kanske nån mer. Rummets alla sex sidor har varsin dörr som leder till ett nytt likadant rum. Haken är att vissa av rummen innehåller ganska otrevliga fällor. Hur ska de göra för att hitta ut ur labyrinten och vem har gjort detta mot dem?
En lågbudget skräckfilm som jag skulle kalla en föregångare till Saw. En ganska schysst idé som jag kommer att minnas men resten av filmen är ganska b. Börjar bra, rakt på sak, men de sjabblar bort det ganska fort. Skådespelet är ett gränsfall men värst är väl karaktärerna i sig.
Nåja, något överskattad var hypen kring It Follows. Musiken, den suggestiva stämningen och Maika Monroe i huvudrollen var riktigt bra. Men jag tyckte den var mer thrillerlik än en reell skräckfilm (som ändå inte var särskilt skrämmande). Dessutom var handlingen rätt standard (eller utvecklades mot det i alla fall) och så mycket nytänkande sett till skräckgenren tyckte jag inte det bjöds på. Mer att den var annorlunda förpackad, men det behövs inte så mycket idag för att urskilja sig från fåran av urvattnade, ajfåns-generationsanpassade remakes av gamla skräckfilmer som överflödar marknaden.
Fånig slut kunde jag också tycka, men David Robert Mitchell ska ändå ha kredd för vad han åstadkommit.
En thriller från Australien på temat barn blir bortrövat och mördat. Filmen kretsar kring fadern och hans reaktion och framförallt hämndbegär.
Skådespeleriet är bitvis ganska uselt, och egentligen aldrig bra heller. Regin får nog klandras en hel del för detta, då vissa scener borde ha tagits om. I övrigt är det inget som sticker ut, vare sig musik eller foto är särskilt bra eller särskilt dåligt.
Temat är ju ganska klassiskt men denna film fokuserar mycket (i princip halva filmen) på faderns hämnd. Det blir ett utdraget frossande i tortyr, utan något egentligt mer att visa tydligen. Detta gör att temat, som redan är en smula uttjatat kan tyckas men som ändå ofta fungerar eftersom det är det värsta de flesta kan tänka sig, förlorar sin tyngd i en massa gore.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!